Treme – The Complete Second Season

Down in the Treme
Just me and my baby.
We’re all going crazy
Buck jumping and having fun.

Jag har tidigare recenserat första säsongen av Treme och jag rekommenderar att man läser den för att få en bättre uppfattning om vad serien går ut på. Denna andra säsong fortsätter i samma anda. Antoine bildar ett eget soulband samtidigt som han motvilligt även skaffar sig ett dagjobb. Janette arbetar som kock i New York och försöker vänja sig vid livet i en helt annan typ av stad med en helt annan matkultur. Davis och Annie lever numera tillsammans i ett förhållande, där musiken ständigt sitter i förarsätet. Samtidigt återvänder allt fler människor till New Orleans och med dem följer kriminaliteten, något som på ett bryskt sätt gör sig påmint i flera av karaktärernas liv. Polisen Terry, som rörde sig i bakgrunden av första säsongen, får allt mer utrymme i serien när han kämpar för att göra ett bra jobb i en kår full av korruption. In på arenan glider även opportunisten Nelson Hidalgo, som med ett vigt munläder och finansiella resurser inser att det finns stora pengar att tjäna i en stad under återuppbyggnad. Den mörka cynismen och samhällsanalysen är tydligare i andra säsongen, utan att för den skull stjäla tid från musiken eller personporträtten eller drömmarna.

Antingen är det bara det att det krävs en säsong för att vänja sig vid serien eller så handlar det faktiskt om en uppryckning. Jag tycker det känns mindre fladdrigt och mer fokuserat. Kanske är det för att man tydligare artikulerat trådarna med korruption och de mer sociologiska perspektiven, samt att skaparen David Simon tillåter sig själv bolla lite mer med hur kriminaliteten ter sig i USA, ett område han sedan tidigare med The Wire visat sig vara en mästare på. Samtidigt kan det helt enkelt vara det att Treme kräver tillvänjning och att om jag någon gång ser om hela serien kommer uppskatta även första säsongen lika mycket som den andra.

Jag tycker de redan nämnda intrigerna med den cyniske affärsmannen som likt en haj börjar simma runt i New Orleans, på jakt efter de stora klippen, samt poliskorruptionselementen, fungerar riktigt bra. De tillåts aldrig ta överhanden, men tillför välbehövligt styrsel. Att låta Janette flytta till New York ger även dynamik till serien och hennes vedermödor inom matlagningsbranschen engagerar mer än jag trodde de skulle göra. Sedan är det lika delar underhållande som frustrerande att följa den notoriske surgubben Chief Albert Lambreaux, med hans välvillige jazzmusiker till son. I första säsongen hade jag vissa problem med karaktären Davis och Steve Zahns ganska begränsade rolltolkning och även om han fortfarande inte känns klockren, används karaktären åtminstone lite bättre här.

På skådespelarfron fortsätter Melissa Leo att briljera som den sorgtyngda advokaten Toni, med högar av hopplösa fall och en ansträngd relation med sin allt mer utagerande tonårsdotter Sofia, säkert spelad av unga India Enninga. Även Khandi Alexander och David Morse hör till dem som förtjänar ett omnämnande. Sedan finns det de som inte är lika bra, kanske främst de som fått plats i serien tack vare sin musikaliska ådra, men det är egentligen aldrig någon som faller ur ramen.
Treme är ett välskrivet, nyanserat och självsäkert iscensatt drama som sakta men säkert hittar en plats hos mig. Om man har tålamod och är beredd att ge en serie som vandrar sin egen väg för att berätta om staden New Orleans, har man mycket att hämta här.

Utgåvan är definitivt tillräckligt stabil för att klara en orkan eller två. Bildkvaliteten är bara några glimtar av mindre lyckad skärpa och onödig mjukhet från att kunna kallas referens. Ljudet är sanslöst rikt, välmixat och dynamiskt på ett sätt som verkligen gör all musik rättvisa, utan att för den skull missa vare sig dialog eller miljöljud.

Extramaterialet som består av featuretter och kommentarspår, innehåller i princip allt man kan tänkas vilja veta om serien. Man får dessutom inblickar i staden New Orleans och delar av de kulturfenomen man hunnit börja grubbla kring efter att ha sett dem i Treme. För den som verkligen gillar musiken, har varje avsnitt begåvats med ett kommentarspår som bjuder på massvis med information kring de låtar som spelas. HBO kan tveklöst det här med att ge en tv-serie mervärde på Blu-ray.

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

2 comments

  1. Ser fram mot att se den här. Första säsongen var fantastiskt bra.

  2. Jag älskade S1 och har precis sett färdigt S2. Jag är inte fullt lika förälskad i andra säsongen som i första. Det jag hänger upp mig mest på är Hidalgo-karaktären – inte karaktären i sig så mycket som Sedas sätt att spela den, imponerar inte alls på mig. Förskjutningarna av vilka karaktärer som får mer utrymme stör mig inte nämvärt, även om jag gärna sett mer av Chief Lambreaux och mindre av hans son. Älskar att Harley fick mer utrymme och Annies & Sonnys utveckling. Davis funkar också bra, inte minst i säsongsavslutningens sista scen.
    Inte lika bra som första men ändå något av det bästa jag sett! Massor av härlig musik och mat och människor…….

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.