Tre mediokra filmer, tre minnesvärda soundtracks

Det har nog hänt er allihopa, eftertexten rullar och ni gillar inte riktigt vad ni har sett. Lik förbannat går ni någon dag senare o nynnar på filmens titelmelodi eller någon annan av soundtrackets låtar som har etsat sig fast i minnet. Nedan skall jag lista tre filmer vars soundtrack jag återvänder till oftare än filmerna de tillhör.

1.Resident Evil (2002)

De flesta har accepterat att filmserien Resident Evil inte riktigt är det samma som den älskade spelserien med samma namn. Året var 2002 och jag gick på högstadiet, många av mina vänner såg framemot filmen Resident Evil. Själv hade jag noll koll, jag var en Nintendo-fanboy. När filmen väl släppts var det många av mina vänner som var besvikna. Själv tyckte jag att filmen var helt okej men soundtracket var något extra. Ett soundtrack komponerat av Clint Mansell, Marco Beltrami, Marilyn Manson och ett album som innehåller flera andra artister. Titellåten av Marilyn Manson fastnade lite extra, en låt med tydlig Marilyn Manson-karaktär men med ett elektroniskt inslag. Soundtracket innehåller rätt många hårda låtar av bland annat Slipknot och Coal Chamber.

2. Dune (1984)

Vanligtvis är jag ett hyfsat stort fan av David Lynchs filmer, Dune är ett undantag. Filmen hittade jag eftersom jag spelade Westwood Studios klassiska strategispel Dune. En spelserie som likt filmen är baserad på Frank Herberts klassiska bokserie om ökenplaneten Arrakis. Filmen har jag återbesökt ett antal gånger men det är alltid soundtracket jag är ute efter. Jag var redan ett fan av Toto, ett band jag vuxit upp med och har sett live två gånger. Det dröjde alltså inte länge innan jag förstod att filmens soundtrack var skapat av samma band som jag lyssnat på så länge. Tyvärr är albumets bombastiska musik mer fantasiframkallande och minnesvärt än Lynchs försök att återberätta Herberts klassiska berättelse.

3. Tron: Legacy (2010)

Troligtvis det soundtrack jag har lyssnat mest på till någon film någonsin. Jag hade aldrig sett hela Tron från 1982, min hype bestod enbart av min kärlek till den franska duon Daft Punk. Filmen är långtifrån minnesvärd och uppföljarna uteblev. Soundtracket återbesöker jag flera gånger om året, särskilt när jag kör bil. En favorit är låten jag har länkat nedan, Adagio for Tron. Även den ”hårdare” låten Derezzed återfinns bland mina favoriter. Låtarna utlovar en kvalité som filmen aldrig riktigt uppnår.

Jag är medveten om att jag kanske trampar några av filmernas fans på tårna men förhoppningsvis kan jag väcka en dialog med er läsare. Vilka filmer anser ni ha ett oförtjänt bra soundtrack? Kommentera gärna nedan eller på Facebook och berätta!

About Fredrik Malmquist

Fredrik Malmquist

En glad planarkitekt från Ystad som numera bor i Malmö tillsammans med min norrländska fästmö Emma. Jag har intressen som musik, löpning, brädspel, stadsplanering och datorspel men framförallt så har jag ett brinnande intresse för film.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com