Filmfenix Filmrecensioner och mycket mer | Vi brinner för film Woody, Buzz och alla de andra leksakerna är tillbaka en fjärde gång. Denna gång lämnar de hemmets lugna vrå och beger sig ut på en roadtrip tillsammans med deras Bonnie och hennes familj.
Ja, Bonnie tog ju över de flesta av leksakerna från Andy i tredje filmen. En tredje film som undertecknad faktiskt tycker är den bästa delen i serien. Jag fann den oerhört sentimental och tänkvärd, betydligt djupare än de två första delarna i serien (det är otroligt jämnt lopp mellan första och tredje filmen. Ja, jag älskar Toy Story-filmerna!) och mixen mellan allvar och lek var alldeles perfekt för mig i vuxen ålder. Den här fjärde filmen går i samma spår som föregående film.
Woody har blivit förpassad till garderoben då lilla Bonnie hellre leker med en hel drös leksaker hellre än med honom. När familjen ska semestra i en husbil plockar Bonnie med ett helt gäng leksaker, bland andra Woody och hennes nyfunna (läs: nybyggda) och älskade leksak Forky (röst av Tony Hale), som är tillverkad av en spork (en kombinerad sked/gaffel av plast) och andra allehanda prylar man kan hitta i en soptunna. När Foryk ramlar ut ur husbilen i närheten av familjens första stopp känner Woody att det är hans plikt att finna Forky och ta honom tillbaka till Bonnie. Väl i kapp husbilen i den lilla staden de övernattar i dyker det upp saker som kommer att påverka Woodys, Buzz och de andra leksakernas framtid oerhört mycket.
Som jag redan vidrört älskar jag Toy Storys perfekta mix mellan lek och allvar, i synnerhet i tredje filmen som är mer allvarlig än lekfull. Här är det mindre humor än tidigare, än fast det framkallas en del skratt ändå. Forky är ett riktigt kul tillskott, i synnerhet under första delen då hans ordförråd är begränsat till ordet trash (sopor) vari han helst av allt i hela världen vill bo. Ny är även den kanadensiska motorcykelstuntmannen Duke Caboom (röst av Keanu Reeves) som är en skön retroleksak som, likt många av leksakerna som figurerat i denna filmserie, inte var önskad av sitt barn/ägare. Extremt roliga är även de gamla buktalardockorna som skyddar filmens antagonist (klart det finns en sådan), de för tankarna till valfri skräckfilm med dockor. Exempelvis Pupper Master (1989), Den onda dockan (1988) eller Annabelle i Conjuring Universe. Kul och nytt för en Toy Story-film.
Toy Story 4 följer ungefär samma bana som föregående film, fast med lite mindre komik än tidigare. Lite mer hade det givetvis fått vara, men det är ingenting som drar ner helhetsbetyget. Storyn är ju nästan detsamma som vanligt – en leksak på vift där andra leksaker gör allt för att hitta den vilsna leksaken. Det viktiga är att de nya karaktärerna som introduceras fungerar bra, och det gör de i Toy Story 4, särskilt Forky gjorde ett stort avtryck hos undertecknad. Undertonen är mer allvarlig och sentimental än de två första filmerna, men det är ändå rätt väg att gå och sammantaget fungerar det väldigt bra.
