Total War: WARHAMMER II – Rise of the Tomb Kings

Så var det dags för den första expansionen till Warhammer 2. Spelet var en bra uppgradering från det första spelet och denna expansion visar att man även tänkt nytt när det gäller expansionerna. Denna finns det ingen minikampanj utan du får spela Tomb Kings i huvudkampanjen.

Skillnaden är dock att The Tomb Kings bryr sig inte så mycket om någon ritual som sker långt norr upp. De är odödliga och bryr sig inte om saker som dessa. Istället är deras fokus på den svarta pyramiden som plötsligt vaknat till liv när kometen passera över. Nu försöker de olika härskarna samla ihop fem stycken av the nine books of Nagash för att kunna öppna pyramiden och få tillgång till dess hemligheter.

Tomb Kings är odödliga och urgamla kungar som leder sin armé av odöda i de sandiga dynerna av Nehekhara. Där nere bryr de sig mindre om de andra raserna som ses som små störande element. Tomb Kings är en unik ras att spela som tillför många nya saker. För det första behöver deras armé ingen upkeep. Varför skall du betala för redan döda krigare? Istället finns det en gräns hur många arméer du kan ha, när spelet börjar har du bara en armé till ditt förfogande. Genom research får du tillgång till fler arméer med tiden men här finns en teknik som hindrar dig. För varje gång du gör research på något blir det gradvis dyrare. Det kan hindras genom att erövra vissa områden men då sprider du dig tunn. Det är en smart mekanism som skapar viss balans.

Din armé ser också annorlunda ut. Bastrupperna kan du ha hur många som helst av, men skall du ha något så basic som bågskyttar måste du bygga en byggnad. Och den byggnaden ger dig bara tillgång till ett visst antal. Vill ha fler? Bygg mer av samma byggnader. Så även om trupperna är gratis så kan du inte ha hur många som helst av dina bästa trupper utan måste hela tiden balansera saker och ting. Dina trupper är också veka och tål inte så mycket skada innan de faller ihop. Det gör att spela Tomb King visar på ett problem som har funnits i alla Total War men blir väldigt tydligt här, the snowball effect brukar många kalla den.

I början av kampanjen är du svag och kan inte göra så mycket, varje strid känns som en utmaning och du kämpar hela tiden för överlevnad. Men allteftersom kampanjen pågår blir du starkare och starkare och när du passerat en viss gräns går du inte att stoppa längre. Du rullar på som en snöboll och krossar allt motstånd. Det blir väldigt tydligt här. I början har du rent utsagt skittrupper som inte kan göra något men när du tagit några områden och byggt upp din andra armé börjar snöbollen rullar och i slutet av kampanjen är det mest en snooze-fest när inte känns utmanade längre. Synd men inte ovanligt när det gäller Total War, alla spel har en gräns som när man passerar den vet man att man kommer att vinna.

Rise of the Tomb Kings var en riktigt bra och trevlig expansion till Total War: Warhammer 2. Den gav oss en ny unik ras men intressanta trupper och tillräckligt annorlunda för att skaka om saker och ting.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com