Total War: Warhammer 2

När Total War: Warhammer kom förra året var det ett stort kliv framåt för serien. Framförallt så kändes det som att Warhammer var som gjort för Total War och för första gången på riktigt länge fungerade spelen riktigt bra från dag ett. Nu är det dags för uppföljaren, Total War: Warhammer 2.

Det skall sägas redan från början att detta känns mer som en 1.5 än en uppföljare. Man har slipat alla detaljer och förbättrat saker och ting som var ett problem i det förra spelet men man har gjort något som får spelet att kännas som ett helt nytt spel. Snarare tvärtom, om det inte är trasigt så fixa det inte verkar ha varit melodin här. Denna gång får vi fyra raser till att börja med (det kommer DLC var så säker).

High Elves är precis som alverna i Sagan om Ringen, en ras som funnits sedan urminnestider och ser ner på alla andra. Deras enheter innehåller få personer men varje soldat är en expert på sitt område, så deras taktik är få men väldigt bra enheter. Dark Elves är deras korrumperade kusiner som sysslar med blodmagi och använder slavar. De är en väldigt aggressiv ras som blir bättre desto mer fler motståndare de dödar. Lizardmen är en uråldrig ras som bor i djungel och har under hela sin livstid försvarat vår värld mot kaosgudarna. De har mycket infanteri och stora monster men har svårt att interagera med andra raser. Sist har vi Skavens som är ett råttfolk. De bor underjorden och har mängder med enheter som är svaga men stora i mängd. Så de kan snabbt övermanna en bättre armé tack vare att de är så många. De har också ett helt unikt sätt att bygga städer då för de andra raserna ser de ut som ruiner.

Denna gången är kampanjen mer specifik. Det finns en vortex som har skyddat vår jord från kaos under flera tusen år. Men när en komet passerar över jorden är vortex tillräckligt svag för att kunna brista. High Elves och Lizardmen gör sitt bästa för att stoppa detta medan Dark Elves och Skavens försöker att få vortexen att gå sönder och släppa in mörkets gudar. Det gör att det hela tiden finns ett mål som du strävar efter och man kan inte som i det första spelet ligga på sparlåga ett tag för att bygga upp sina armér. Nej här måste man vara på tårna och hela tiden röra sig framåt. Vilket både har sina fördelar och nackdelar. En Total War-kampanj är inget man spelar igenom på en dag och det kan vara frusterande att ha lagt 15-20 timmar på något och inse att man kommer att misslyckas för man inte valde rätt i början. Å andra sidan skapar det ett bättre incitament när man spelar om för tempot finns där hela tiden. Det blir aldrig tråkigt.

Som vanligt får jag skriva, när det gäller AI:n så är den adekvat som bäst. Framförallt i kampanjen så är det så många fraktioner som finns med och det känns inte alltid som de gör de mest genomtänkta besluten. Men skruva upp svårighetsgraden ett steg och man får en hyffsad utmaning även som erfaren spelare. Sedan har Creative Assembly utlovat att om man äger det första spelet så skall man kunna kombinera ihop dessa båda till en megakampanj. Exakt hur det skall gå till återstå att se men det lovar gott.

Total War: Warhammer 2 är flera steg åt rätt riktning samtidigt som man behåller det som var bra. Jag skulle inte säga att det är det bästa spelet i serien, det är Rome 2 efter alla expansioner och patchar, men det är det bästa spelet i grundform som Creative Assembly har gett ut. Skall bli intressant att följa vad som händer med DLC.

När Total War: Warhammer kom förra året var det ett stort kliv framåt för serien. Framförallt så kändes det som att Warhammer var som gjort för Total War och för första gången på riktigt länge fungerade spelen riktigt bra från dag ett. Nu är det dags för uppföljaren, Total War: Warhammer 2. Det skall sägas redan från början att detta känns mer som en 1.5 än en uppföljare. Man har slipat alla detaljer och förbättrat saker och ting som var ett problem i det förra spelet men man har gjort något som får spelet att kännas som ett helt nytt…

Review Overview

Betyg

80

About Pär Wirdfors

Skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com