Tom Clancy’s Ghost Recon: Future Soldier

Tom Clancy’s Ghost Recon: Future Soldier är ett alldeles utmärkt actionspel, ett stort och välfyllt paket med djupt och tillfredställande gameplay som tar spelaren igenom väldesignade och spännande uppdrag. En något opolerad yta till trots är det väl värt ett köp för actionälskare.

Författaren Tom Clancy har sina fingrar i många olika pajer. I grund och botten bygger hans imperium på minutiöst researchade böcker på spion- eller militärtema och han har sålt sitt namn till Ubisoft och låter dem använda det för att marknadsföra spelserier som Splinter Cell, Rainbow Six, EndWar och H.A.W.X.

Ghost Recon har traditionellt varit så kallade tactical shooters, där planering, informationsinhämtning och taktik är betydligt viktigare än snabba reflexer. Den här generationens iterationer till PS3, tidigare Advanced Warfighter 2 och nu Future Soldier, är mer fokuserade på öppen strid och action än på smygande och planering. Det taktiska inslaget finns dock kvar och även om serien i år tagit ett tydligt steg mot Modern Warfare och Battlefield så är det en betydligt mer återhållen och mindre kaotisk upplevelse. I gengäld får du som spelare en större känsla av kontroll över situationen och med några få undantag försätts man hela tiden i situationer där det känns någorlunda realistiskt att en verklig soldat skulle kunna överleva om han hade tillgång till de verktyg man har i Future Soldier.

I korthet kan man säga att Future Soldier får spelaren att känna sig som en supersoldat och kampanjen är en nervig och tuff 10-timmarsuppevelse där slarv, bristande koncentration och oförsiktighet bestraffas omedelbart. Singelspelarekampanjen består av 12 separata uppdrag av varierande längd från ungefär en halvtimme upp till en dryg timme beroend på hur snabb man är och om man helt vill undgå upptäckt i alla situationer. Handlingen bygger på att ett team ur specialstyrkan Ghost Recon råkar ut för ett bakhåll och blir dödade varpå ett nytt team skickas in för att undersöka vem som ligger bakom dådet. Spåren leder via Sydamerika, Afrika och Pakistan till en rysk terrorgrupp som måste stoppas innan… tja, innan de säljer massförstörelsevapen till terrorister, mördar fler Ghost Recon-medlemmar och genomför en militärkupp i Ryssland. Handlingen är som synes tunn och klichéfylld och funkar egentligen bara som en löst sammanhållande tråd mellan de olika uppdragen. Dessutom saknas här en riktig berättarstruktur och man får aldrig någon riktig känsla av en eskalerande konflikt eller att handlingen bygger mot ett riktigt crescendo i slutet.

Uppdragen som sådana dock… det är här som Future Soldier verkligen skiner. Varje uppdrag inleds med en orienterings- och utrustningsfas, där man får uppdragets mål beskrivna tillsammans med de speciella taktiska utmaningar som varje uppdrag har. Man får också välja sin utrustning och specialdesigna sina vapen i ett läge som kallas Gunsmith. Där kan man välja mellan miljontals olika kombinationer och experimentera sig fram till den där perfekta bössan för varje uppdrag och den som passar just den egna spelstilen. Det här är ett läge som är nästan löjligt roligt att leka med och när man efter hand låser upp fler och fler alternativ blir det roligare och roligare. Här saknas dock en del vapenmodeller som brukar vara standard i spel av det här slaget, vilket ser väldigt märkligt ut men som troligtvis handlar om rättigheter och licenser.

När uppdragen börjar på allvar inleds de med en smygfas, där man med sina tre medhjälpare skall eliminera så många fiendesoldater som möjligt utan att larmet går. Till sin hjälp har man mörker- och röntgensyn, kamerarobotar, sensorgranater och hjärtslagsmonitorer. Med hjälp av de olika verktygen gäller det att ta in så mycket information som möjligt om slagfältet innan man agerar och i de fall då man måste initiera en eldstrid kan man välja att ta ut de farligaste motståndarna först. Det gör man genom ett så kallat ”sync shot”, där man markerar upp till tre motståndare som teamet skall ta hand om, och sedan initierar en synkroniserad avrättning genom att skjuta den fjärde själv. Medhjälparna kommer själva att söka upp den bästa positionen att skjuta ifrån och de kommer att göra det utan att bli upptäckta. Tillsammans med alla informationsinhämtningsverktyg är de synkroniserade avrättningarna ett väldigt kraftfullt verktyg, som när man lärt sig behärska det gör att spelet är lite för enkelt. Men vägen dit är kantad av svordomar och omstarter.

När man sedan befinner sig i öppen konflikt fungerar Future Soldier som många andra tredjepersonsshooters, med den  skillnaden att den har ett ovanligt effektivt system för att ta betäckning och förflytta sig mellan olika platser med skydd från fiendeeld. Tillsammans med den smarta fiende-AI:n gör det varje eldstrid dynamisk och spännande, eftersom man sällan kan befinna sig på ett enda ställe utan att bli kringränd. Som helhet är vart och ett av uppdragen spännande, välbalanserat och oftast med en väldigt väl avvägd känsla för hur man skall skruva upp tempot ifrån nerviga smygsekvenser i början till storskalig action à la Modern Warfare. Här börjar vi dock komma in på Future Soldiers svagheter, nämligen brist på en egen identitet. Här finns egentligen ganska lite som är nytt och sina bästa element lånar spelet ifrån helt andra serier som Splinter Cell, Gears of War eller Call of Duty. Bristen på originalitet vägs dock upp av ett solitt genomförande och på det hela taget är det ett mycket bra actionspel.

Här finns också massor med möjligheter att förlänga sin spelupplevelse genom att spela upp till 4 personers co-op i hela kampanjen. Man kan också spela så kallat ”Guerrilla Mode”, som påminner om Modern Warfare 3s ”Survival Mode”, där man försvarar sig mot våg efter våg av fiender. Här finns också ett djupt och underhållande kompetitivt multiplayer, som funkar som ett alldeles utmärkt substitut för den som vill ha något lite anorlunda än Modern Warfare och Battlefield, men ännu inte tröttnat på genren.

I princip det första som händer när man börjar spela Future Soldier är att man upptäcker att allting inte är felfritt när det gäller grafiken. Ansiktsanimationerna är stela och livlösa och de korta cutscenes som spelet innehåller ser påfallande trista ut. Dessutom finns många instanser av screen tearing och texturer och bakgrunder som ser påfallande lågupplösta ut. Det gäller dock nästan uteslutande i spelets cutscenes och stelheten i ansiktsanimationerna förlorar sin relevans när soldaterna i fortsättningen alltid är maskerade. Det är uppenbart att krutet inte lagts på mellanspelen, utan på att få soldaterna att röra sig och uppföra sig realistiskt under spelets gång. I det avseendet fungerar det desto bättre, då figurernas rörelser har precis rätt avvägning mellan snabbhet och tyngd och handlingar som att springa från skydd till skydd mitt under en brinnande eldstrid för att förbättra sin position är något som aldrig blir gammalt under spelets gång.

Ljudeffekterna är bra och realistiska och röstskådespeleriet är habilt. Det är dock inget som skall vägas in särskilt tungt för ett spel som i så hög grad saknar karaktärer. De fyra soldaterna i mitt team får så få karaktärsögonblick och har så lite personlighet att de egentligen aldrig blir mer än funktioner i spelet – de meddelar när de är klara att utföra en synkroniserad avrättning och under strid ropar de ut fienders positioner. Mot slutet av spelet får vi ett par sekvenser med helt obefintlig läppsynk, där bakgrundsljudet faller bort helt och hållet.

Tom Clancy’s Ghost Recon: Future Soldier är ett alldeles utmärkt actionspel, ett stort och välfyllt paket, med djupt och tillfredställande gameplay som tar spelaren igenom väldesignade och spännande uppdrag, antingen ensam eller i samarbete med upp till tre kompisar. Det har också ett lite generiskt men väldigt habilt multiplayerläge som borde funka som variation för den som spelar andra militära shooters online. Det har dock en del brister och småfel och på det hela taget finns här en brist på den polish som ett AAA-spel borde ha. Förutom de saker som jag redan nämnt kan jag säga att när jag köpte spelet och stoppade det i min PS3 för att spela det så försökte det logga in på en Ubisoft-server. Då PSN var nere just den dagen lyckades inte det, utan spelet hängde sig. Det var en irriterande och onödig liten detalj som försvann i samband med att PSN gick igång igen, men för mig var det en indikation på att allt inte stod rätt till. Alla de brister jag påpekat här är småfel, och mitt totalintryck är ändå av ett mycket bra actionspel som alla som gillar tredjepersonsshooters borde prova och som nästan kan tävla med Max Payne 3 om titeln årets actionspel så här långt. Nästan…

About Andreas Krantz

Andreas Krantz
Industriell ekonom som arbetar som konsult och ibland, då och då, skriver om film, serier, TV eller spel. Gillar samurajfilmer från 60-talet, Dashiell Hammett och matlagning, men inte spindlar eller att bada i insjöar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.