Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet

Vissa saker kommer man ihåg från sin barndom. Seriealbumen med Tintin är en sådan sak. Trots att det är många år sedan kommer jag ihåg handlingen från de flesta av albumen. Enhörningens hemlighet är inget undantag.

Tintin som seriefigur. Här med Haddock.

På stadens torg förekommer det som brukar försiggå på ett torg, kommers, porträttmålning, cafébesök och ficktjuverier. Den unge reportern Tintin får syn på en modell av ett gammal skepp som han köper. Efter köpet blir han nästan omgående erbjuden att sälja skeppsmodellen för betydligt mer än han gett för den. Mannen som vill köpa skeppsmodellen är Ivan Ivanovitj Sackarin. Tintin nekar köpet och tar med skeppsmodellen hem. När modellen senare stjäls väcks reportersjälen i Tintin och leder honom ut på ett äventyr där han bland annat träffar en viss kapten Haddock.

Tintin skapades av Hergé och det första albumet som kom ut 1929 handlade om Tintin i Ryssland. Egentligen gick den som en följetong. I denna film behandlas i huvudsak det som händer i Enhörningens hemlighet. Men man har inte filmat seriealbumet rakt av, förmodligen av det enkla skälet att man redan från början visste att man inte skulle filma alla albumen så har man snott episoder från andra album. Med risk för att delvis avslöja handlingen tänker jag ge ett litet exempel. Om man tittar på filmen står det klart att det är här och nu som Tintin och den färgstarke kapten Haddock möts. I verkligheten (nåja!) möts de i ”Krabban med guldklorna”. För någon som är mer Tintin-puritan än jag kanske detta kan uppfattas som förkastligt. Jag tycker att det är helt OK. I princip har man plockat ut hela mötet mellan Tintin och Haddock från ett annat seriealbum och kastat in det här. Om man ändå bara tänker sig att filma en eller två eller kanske tre filmer kan man ju lika gärna sno godbitar från de album man inte tänker sig att filma. Dessutom har man tagit sig friheten att justera vissa karaktärer.

I filmen får vi träffa Tintin, Milou (som tydligen heter Snowy på engelska, det hade jag ingen aning om), Dupontarna och kapten Haddock. Vi får även bekanta oss med operasångerskan Bianca Castafiore och betjänten Nestor och någon till av de karaktärer som återkommer i seriealbumen.

Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk. Tintin har filmats förr och det har inte varit bra. Nu med två av filmvärldens största namn Peter Jackson och Steven Spielberg bakom det hela så kanske det skulle kunna bli något. Tekniken har gått framåt så pass långt att det går att göra filmen utan att det ska se dåligt ut. På bio gick filmen i 3D och blu-ray-utgåvan  jag ser är i 2D. Jag saknar inte alls 3D effekterna som jag tycker ibland drar fokus från handlingen på ett sätt som inte alltid tillför något. Filmen är gjord med samma teknik som Peter Jackson använde för att animera Gollum i Sagan om ringen. Tintin som i seriealbumen är ganska enkelt tecknad blir här lika enkel fast med det djup i animationen som tekniken medger. Det är snyggt gjort och man har stilfullt valt att behålla det enkla uttrycket från seriealbumen trots att man förmodligen hade kunna addera en hel del detaljer och levande mimik utan större problem. Det ser alltså verkligt ut trots att det inte går att missta sig för en endaste nanosekund att det är animerat. Detta förstärks genom att man gjort övergångarna synnerligen genomtänkta och integrerade i handlingen. Här kastas vi inte från en scen till en annan utan scenerna går över i varandra på ett snyggt sätt. Titta gärna på filmen en extra gång och se på just detta.

Handlingen är givetvis simpel på ett seriealbums sätt. Den återspeglar mitt minne av hur det var att läsa Tintin-serierna. Vilket jag oftast gjorde på biblioteket där albumen hade tjocka pärmar av papp. Jag kan fortfarande minnas lukten av dem. Och känslan finns kvar i filmen. Detta känns verkligen som Tintin. Jag trodde att jag skulle bli besviken, men blev istället positivt överraskad av att man verkligen kunnat modernisera Tintin utan att förta känslan. Det finns givetvis problem i Tintin-serierna. Dels finns det vissa inslag som idag utan tvekan skulle anses vara rasistiska (de ansågs rasistiska redan när det begav sig). Dels är det stor brist på kvinnor i handlingarna. Jag skulle gissa att Spielberg och Jackson som inte är tappade bakom en vagn insett detta och med omsorg valt vilka av albumen man tänker filma och vilka delar man tänker lyfta bort. Så länge man löser det så pass snyggt som man gjort det i denna film tycker jag att det är helt OK, men då är jag inte Tintin-fanatiker heller.

Utgåvan har en hel del extramaterial i form av olika småfilmer om hur man skapade filmen. Dessa är relativt intressanta och väl värda en titt om man gillar sådant.

Detta är en film som är rolig att se med sina barn. Jag slår mig gärna ner i soffan och ser den en gång till när ungarna vill se den igen.

About Joakim Helmbrant

Joakim Helmbrant
Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.