This Means War

Kan vi inte ta och döda hela ”bromance”-konceptet nu? Framförallt på bio, snygga, unga, hunkiga killar som gör allt tillsammans och bryr sig om varandra. Som tur var finns This Means War, som inte bara dödar konceptet utan även actionfilmer med romantik.

FDR och Tuck är bästa vänner och jobbar tillsammans för CIA. De gör allt tillsammans och finns där för varandra. Medan FDR är en charmör och kvinnokarl har Tuck ett sprucket förhållande och en sjuårig son. Men när Tuck äntligen tar sig ut på en date vill det sig inte bättre än att FDR blir intresserad av samma kvinna. Nu kämpar de mot varandra för att vinna hennes gunst och samtidigt behålla sin vänskap. Men det är inte lätt när de båda använder varje trick i agentboken för att vinna.

Egentligen räcker det med att säga en sak, McG, så förstår ni hur usel denna film är. Till och med när han får Terminator serverat på ett fat kan han inte få en film att fungera. Här får vi något unikt, en actionkomedi som varken är rolig, spännande, romantisk eller actionladdad. Det är en snarkfest utan dess like, sällan har jag sett en film som lämnat så mycket avsmak i munnen på mig. Det är inte ens roligt för att det är dåligt, det är bara tragiskt att sitta och titta på This Means War. Konceptet är väl helt okej, en romantisk actionfilm med agenter som använder sina talanger för att vinna kvinnan de båda är kära i. I rätt händer hade detta kunna bli er riktigt bra, spännande och rolig film. Nu blir det lika kul som när katten släpar in en halvdöd råtta och lägger den på köksgolvet.

Jag gillar både Chris Pine och Tom Hardy, bra skådespelare som tidigare gjort bra ifrån sig i andra filmer. Och egentligen är det inte deras fel att filmen är så usel, de försöker efter bästa förmåga men det blir aldrig bra. Reese Witherspoon har de sista åren gått och blivit mer och mer desperat och rollen här cementerar hennes status som någon som är på väg ner. I övrigt finns det inte så mycket att säga, en usel film av en usel regissör

Tyvärr så kan du inte bli road av bilden heller. Den är inte lika usel som filmen, men inte heller lika bra som det vi har blivit bortskämda med de senaste åren. Mättnaden i färgerna är rejält uppskruvade och hudtonerna ser inte alls bra ut. Filmen är också väldigt kornig, nästan på gränsen till det som känns acceptabelt. Men Fox har vi varje fall inte använt sig av DNR eller liknande. Detaljnivån är riktigt bra. Ljudet är DTS-HD Master Audio 5.1 och även det som är bäst med filmen. Rejält drag i högtalarna och alla filmens actionscener låter riktigt bra. Samtidigt så finns inte riktigt finliret där, men överlag går det inte att klaga. Vad det gäller extramaterial får vi ett kommentarspår, några bortklippta scener och filmens trailer, det var allt.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.