Thelma

Trots att vi har en nära relation annars till grannlandet i väster så är norska filmer inget som vi ser så ofta på svenska biografer. Och landet kanske inte har samma filmtradition som Danmark men det kommer gott om riktigt bra filmer från Norge och Thelma är ett bra exempel på det.

Thelma växer upp i en liten by på den norska västkusten i en starkt religiös familj. Men nu är hon tillräckligt stor för att flytta till Oslo på börja sina universitetsstudier. Det är en stor omställning för en ung kvinna och hennes föräldrar oroar sig för henne hela tiden. Lite för mycket för Thelma kan inte riktigt känna att hon kan leva ett eget självständig liv. Men kanske med rätta, för när Thelma börjar få känslor för den jämnåriga Anja händer något med hennes kropp. Hon får märkliga återkommande anfall. Anfall som ingen kan förklara men kanske är kopplat till något mörkare i hennes förflutna. Thelma börjar inse att föräldrarnas överbeskyddande har med rädsla än oro att göra och kanske med all rätta.

Joakim Tier är tillbaka i Norge efter sin sista film, Louder than Bombs, och levererar en tätt, nervig thriller om att bli vuxen, de konflikter man kan känna känslomässigt och mörkret som vi alla bär inombords någonstans. Till en början ter sig Thelma strikta kristna uppväxt som en vilken annan frikyrklig uppväxt som helst. Den skiljer sig visserligen från de flesta andras men den är inte märkligt. Men när Tier börjar skarpa på ytan förstår vi snart att det finns något mer därbakom, att Thelmas pappa är lite för kontrollerande och dominant. Att han vid ett tillfälle håller hennes hand över ett ljus för att visa hur den elden i helvete känns. Att han hånar den kunskapen hon skaffar sig på universitet. Och desto mer Thelma försöker bryta sig loss desto hårdare håller hans föräldrar i henne. Vi ser ett destruktivt förhållande och väntar på att brytpunkten skall komma.

Men Tier är inte som andra. Han förstår hur dessa saker fungerar i verkliga livet. När konstiga saker börjar hända runt Thelma och vetenskapen inte kan förklara vänder hon sig istället till de enda som hon känner sig trygg med, sina föräldrar. När hon får känslor för Anja ber hon till gud att ta bort dessa känslor. Och när Anja sedan försvinner och Thelma inser att hon kan ha haft något med detta att göra flyr hon till sina föräldrar. Men det starta också en kedjereaktion som kommer att få oanade konsekvenser.

Det som gör Thelma till en sådan bra film är allt som är dolt. Tier bygger allting långsamt och metodiskt. Och tack vare Eskil Vogt fantastiska foto är stämning otrygg från första rutan till sista. Vi förstår att något dåligt är på väg att hända men Tier låter inte det ske, i varje fall inte som vi förväntar oss. Det är ingen Hollywood-film där ett monster plötsligt hoppar fram. Det är istället, mörkt, suggestivt och de okända och hemska kan anas i skuggorna men blir aldrig synligt. Så när vi når tredje akten har filmen blivit som en tryckkokare som är redo att explodera.

Då har Tier grävt sig djup ner i själen och tron och den svärta som kan finnas där och vi har hjälplöst fått följa med. Men det gör också att vi bryr oss om personerna. Vi förstår Thelma och hennes tvivel på sig själv och tron. Vi förstår hennes föräldrar och de kval de har gått igenom och varför de är så överbeskyddande. Det finns inga goda människor, inga onda. Alla bara är människor som tror att de gör rätt.

Thelma är en unik film om att växa upp som tjej och bli kvinna. En film som vågar att inte använda billiga effekter utan istället berätta en historia väl värd att lyssna på.

Trots att vi har en nära relation annars till grannlandet i väster så är norska filmer inget som vi ser så ofta på svenska biografer. Och landet kanske inte har samma filmtradition som Danmark men det kommer gott om riktigt bra filmer från Norge och Thelma är ett bra exempel på det. Thelma växer upp i en liten by på den norska västkusten i en starkt religiös familj. Men nu är hon tillräckligt stor för att flytta till Oslo på börja sina universitetsstudier. Det är en stor omställning för en ung kvinna och hennes föräldrar oroar sig för henne hela…

Review Overview

Betyg

80

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com