The Woman

Det är väldigt vanligt i filmvärlden att om en film blir lyckosam får den oundvikliga uppföljaren en betydligt högre budget. Det som är mer ovanligt är att den första filmen förblir så pass okänd att få vet om att den andra filmen är en uppföljare. Jag tänker på Mad Max som följdes av betydligt mer sedda The Road Warrior och El Mariachi som Robert Rodriguez följde upp med Desperado. Ett på dubbla sätt mer extremt exempel är den nästan helt okända Offspring som genererade uppföljaren The Woman.

The Woman 1

Chris Cleek (Sean Bridgers från Deadwood) är en framgångsrik advokat i en liten nordamerikansk stad nära till tät oexploaterad skog. På helgen roar han sig med jakt och när han får en till synes vild kvinna (Pollyanna McIntosh från Exam) i kikarsiktet, bestämmer han sig för att ta hem henne för att tämjas. Hemma finns även frun Belle (Angela Bettis från Girl, Interrupted), äldsta dottern Peggy (Lauren Ashley Carter från Premium Rush), sonen Brian (Zach Rand) och yngsta dottern Darlin’ (Shyla Molhusen). Medan Chris tycker att det är det mest naturliga i världen att ha en kvinna fastlåst i jordkällaren, är framför allt frun och äldsta dottern betydligt mer tveksamma. Peggy har dessutom dålig närvaro i skolan vilket tar hennes lärare Genevieve Raton (Carlee Baker) till Cleeks gård. Förutom kvinnan i källaren finns det en besläktad mer långvarig familjehemlighet som det oönskade besöket tvingar fram.

Först och främst måste det sägas att The Woman inte är en skräckfilm. Det här är precis som regissören Lucky McKees genombrottsfilm May (också med Bettis) ett skruvat drama med svart humor och vissa rysliga scener. Precis som i en film av Todd Solondz är McKee väldigt duktig på att locka till skratt i situationer där man absolut inte ska skratta. The Woman tvingar mig bland annat att svälja skratt i samband med en hustrumisshandel. Framför allt mot slutet blir det riktigt kletigt och bisarrt, men våldsamt är nog fel ord. Jag vet att många skräckfans tagit filmen till sitt hjärta och det beror nog på att även de som sett alla jordens vidrigaste filmer, ändå aldrig sett det här.

The Woman 2

När jag såg The Woman hade jag ingen aning om att den var en uppföljare. Jag tror att man i samma ögonblick som McKee började skriva på manuset tillsammans med Offsprings författare Jack Ketchum, förstod att filmen kommer bli mycket större och behöver bli helt fristående. Nu har jag inte hunnit se den första filmen (regisserad av okände Andrew van den Houten) men det stora sambandet är väl att McIntosh spelar ”The Woman” även i den. Hon gör det bra med dålig hållning och ett väldigt djuriskt beteende i början och senare fortsätter hon vara skrämmande i en säkerligen ansträngande fast position. Men att vara trovärdig som något otroligt är en sak, den ledande rolltolkningen här är Bridgers. Han gör sin patriark som en kontrollerad Will Ferrell med ett mycket mörkt hjärta. Ett väldigt intressant och heltäckande människoporträtt, som även är den bäst skrivna rollen. Carter gör en ganska standardmässig Christina Ricci / Thora Birch men är ändå sevärd och Angela Bettis är det märkligt att bara Lucky McKee ser kvalitéerna hos.

The Woman 3

The Woman har fått mycket kritik för hur den skildrar män, men jag tror nog att vi kan ta den smällen. Det männen gör i filmen är egentligen inget vidrigare än vad man läser att män gör i tidningen varje dag. Jag tror dessutom att du har betydligt mer utbyte av filmen om du ser den som en samtida Bröderna Grimm-saga, än ur ett genusperspektiv. Se förresten till att sitta kvar efter eftertexterna för en ganska obegriplig semi-tecknad film om en av karaktärernas öde. Men framför allt måste du se huvudfilmen om du är det minsta intresserad av extrem film.

 

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

6 comments

  1. Håller med om betyget och recensionen. Bra skräckdrama med övertygande skådespel.

  2. Roney Lundell

    Passande recension med tanke på nyheten om de tre kvinnorna som hållits instängda i över 10 år…

  3. Jag gillade också The Woman, men missade helt slutfilmen, så det blir och plocka fram den igen.

  4. Jag tycker The Offspring har lite av samma stämning och skumma värld, och den har definitivt bra stämning i karaktärer, men det är en misslyckad b-film jämfört med The Woman. Offspring är ändå en sådan där film som man håller en liten plats i sitt hjärta för, p.g.a. de positiva kvaliteterna.

    Läste någonstans att Ketchum eller kanske Mckee fick inspirationen till The Woman av just kvinnans ganska lilla men intensiva roll i Offspring.

    Kan tipsa om att också The Lost (psykopatskilding) och The Girl Next Door (drama-trauma) är lyckade filmer med Ketchum som författare och samma råa stämning.

  5. Tack för kommentarerna och ett särskilt tack till Jonas för info om Offspring och tipsen!

  6. Såg om The Woman igår. OBS! SPOILERS! Vid första titten var jag inte helt lyrisk till slutet, uatn ansåg att den ballade ur alldeles för mycket. Nu när jag ser om den kändes slutet dock riktigt bra och kraftfullt – helt klart är det motiverat och logiskt att händelserna når sin bristningsgräns och eskalerar i en våldskulmen.

    Den enda svaga delen är kvinnan som spelar läraren, fullkomligt misscastad. I övrigt en helt fantastisk film som tar upp djuriskhet, och systematiskt förtryck ur ett nytt perspektiv. Fantastiska skådisar, genomarbetade karaktärer och proffsigt filmspråk. Och vilket soundtrack sedan! Youtubea Sean Spillane – ”Patient Satellite” genast 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.