The Witcher 2: Assassins of Kings

Efter att tidigare ha varit trogen PC-marknaden har Geralt av Rivia nu tagit steget och inlett en kärleksaffär med konsolägarna.

I The Witcher 2: Assassins of Kings ikläder du dig rollen som Geralt av Rivia, en Witcher, vars huvudsakliga uppgift är att dräpa monster av olika slag. De är vältränade jägare som är lika skickliga på att hantera offensiva magier som att svinga sina välslipade svärd. Efter att ha blivit felaktigt anklagad för att ligga bakom mordet på Tamerias regent dras Geralt in i en intrikat komplott som hotar hela rikets framtid. Det är nu upp till honom att rentvå sitt namn och sätta stopp för den verklige konungamördaren, något som blir upptakten till ett äventyr vilket sträcker sig långt längre än vad han först kunnat ana.

Förutom de uppenbara konungamorden så finner vi andra ingredienser såsom förräderi, hemliga pakter, kärlek, mörka krafter, rasism, sex och politiska maktkamper. Jag skulle nästan vilja likna The Witcher 2: Assassins of Kings vid ett Fable för en vuxnare publik. Spelstrukturen är snarlik med sitt liknande kontrollmönster och ett berättande där du ställs inför olika val som kommer att påverka vilken väg din resa kommer att ta. Moralen sätts ofta på prov och det kan vara svåra beslut som måste fattas i en värld där ingenting är svart eller vitt. Tonen i The Witcher 2: Assassins of Kings är således betydligt mörkare och mer övertygande än den som erbjuds i Peter Molyneux framgångsrika spelserie.

Även om The Witcher 2: Assassins of Kings många gånger kan vara en utmanande spelupplevelse är det sällan man finner sig chanslös. Det finns gott om magier, fällor och kraftfulla svärd som underlättar i striderna och på traditionellt rollspelsmanér ges du även möjligheten att forma Geralt så att han passar ditt spelsätt. Erfarenhetspoängen kan spenderas fritt mellan fyra olika huvudkategorier och det lämnas gott om utrymme åt experimenterande. Skulle det trotts allt knipa i striderna kan du alltid spetsa Geralts förmågor temporärt. Detta görs genom att förtära någon av de många trolldrycker som Geralt kan koka ihop med hjälp av växter och föremål som han hittar under resans gång. Detta är i sig inget unikt, men vad som är annorlunda här gentemot de flesta andra spel i genren är att du måste använda dryckerna innan striden inleds. Något som medför att man många gånger tvingas tänka taktiskt innan man kastar sig in i bataljen med svärdet draget.

Det bjuds även på en rad intressanta sidequests som för det mesta faktiskt knyter an till huvudberättelsen. Att exempelvis söka efter en gravt alkoholiserad vakt som förirrat sig kan till en början te sig som en meningslös syssla, men snart visar det sig att uppdraget ger anvisningar och ledtrådar som rör långt större händelser. Ett lysande grepp från utvecklarnas sida, då det hjälper till att skapa en sammanhängande berättelse och en trovärdig spelvärld. The Witcher 2: Assassins of Kings är på många vis ett väldigt imponerande och påkostat spel som befolkats av välskrivna karaktärer och erbjuder en spännande historia. Därmed inte sagt att det rör sig om en felfri produktion.

Kartan visade sig ibland vara svår att avläsa och under timmarna jag spenderade med Geralt stötte jag även på ett antal mindre buggar. Bland annat så råkade jag ut för att fiender fastnade i omgivningarna och en vakt som beslutade sig för att attackera mig utan synbar anledning. Irriterande? Ja, men det får ändå räknas som petitesser när vi talar om en så ambitiöst och påkostad produktion som The Witcher 2: Assassins of Kings faktiskt är. Jag kan bara lyfta på hatten och applådera CD Projekt REDs hantverk.

Den audiovisuella presentationen i The Witcher 2: Assassins of Kings ett kapitel för sig. Bara det faktum att man lyckas prestera grafik av den här klassen till en konsol som nu börjar bli till åren är imponerande. Tillsammans med spel som Gears of War 3 och Dirt 3 är detta bland det tjusigaste du kan spela på din Xbox 360 i dagsläget. Det råder ingen tvekan om att de polska utvecklarna har ett antal skickliga grafiker och designers på sina lönelistor.

Ljudet är också välarbetat med pampig musik och en ljudbild som skänker liv och atmosfär åt spelvärlden. Miljöljuden från skogar och slagfält är stämningsfulla och alla fiender har begåvats med karakteristiska läten som är lätta att känna igen. Något man däremot inte lyckats lika bra med är dialogen. Den uppfattas dessvärre som väldigt ojämnt mixad och pendlar mellan att vara påfrestande ljudlig och irriterande låg under spelets gång. Röstskådespeleriet håller överlag en hög nivå, men det finns också tillfällen där man tycks ha glömt bort allt vad timing och inlevelse heter.

Inledningsvis så var jag skeptisk till The Witcher 2: Assassins of Kings. Kontrollen kändes sladdrig, miljöerna var föga imponerande och berättelsen kändes inte särskilt nyskapande. Men efter att prologen avverkats så fann jag mig snart uppslukad av spelet och jag sjönk raskt in i berättelsen om Geralts jakt efter konungamördaren. The Witcher 2: Assassins of Kings är en upplevelse som inte bör gå någon rollspelsälskande gamer förbi.

About Alexander Bing

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.