The Way Way Back

Duncans sommarlov ska spenderas på ett The Hamptons/Cape Cod-liknande ställe på USA:s östkust och det ser inte ut att bli särskilt roligt då mammans pojkvän är en riktig översittare. Men några intressanta och avgörande möten gör att saker och ting hinner ändra sig för Duncan innan sommaren är över.

The Way Way Back UTVALD BILDMot sin vilja måste fjortonåriga Duncan (Liam James, The Killing) följa med sin mamma till hennes pojkväns sommarhus vid en trivsam semesterort. Han vill hellre vara med sin pappa, men mamma Pam (Toni Collette, Hitchcock) gör allt för att övertyga honom om att det kommer att bli roligt, bara han försöker. Pojkvännen Trent (Steve Carell, Dumma mej 2) tråkar Duncan för hans introverta personlighet redan under bilfärden och hans dotter Steph (Beneath the Harvest Sky) är inte särskilt trevlig hon heller. Det känns som att ingen egentligen vill ha honom där, orden från mamman verkar inte ha någon riktig mening, och Duncan hamnar omedelbart utanför och hittar istället på saker på egen hand när han inte måste närvara vid ännu en middag.

The Way Way Back 2Grannen intill sommarhuset heter Betty (Allison Janney, Liberal Arts, Niceville) och är en ansträngande men glad karaktär med ett somrigt alkoholproblem. Flamsig och halvpackad återfinns hon hela tiden tjatandes i närheten av den splittrade familjen, kanske för att hennes egen familj är ungefär likadan. När Bettys dotter Susanna (AnnaSophia Robb, The Carrie Diaries) kommer ut på verandan för första gången, kan man säga att Duncan noterar hennes närvaro, men när Susanna är tillsammans med vännen Steph förstår Duncan att tjejerna, som är lite äldre, spelar i en högre division och bara ser honom som ett freak som står i vägen för deras sommarlov. Medan alla andra njuter av strandlivet och ledigheten upplever Duncan ett smärre helvete och han förbereder sig på att det kommer blir en lång, varm, och hemsk sommar.

The Way Way Back 3Det klickar alltså inte alls med den nya familjen och i smyg skaffar Duncan ett jobb på Water Wizz, ett populärt vattenland alldeles i närheten. Jobbet får han genom den sorglöse Owen (Sam Rockwell, Seven Psychopaths) som är föreståndare på anläggningen och blir god vän med Duncan eftersom de båda verkar förstå varandra. Owen ser sidor hos den tystlåtne Duncan som ingen har brytt sig om tidigare och blir ett oväntat stöd under sommarens tuffa prövningar. På Water Wizz blir Duncan snart populär och självförtroendet växer sakta men säkert. Plötsligt ser det ljusare ut och kanske har även han och Susanna mer gemensamt än vad någon till en början kunde ana.

The Way Way Back 6The Way Way Back har en del gemensamt med Adventureland, både i formen och miljön den utspelas i. Owen, som egentligen är ett stort barn, blir nyckeln till Duncans kuvade personlighet och genom att utmana honom på grabbiga tokigheter blir också deras vänskap starkare. Filmen visar vad betydelsen av kamratskap kan göra för självkänslan och hur den kan bli avgörande för att orka hålla rötägg som Trent på avstånd. Några av dessa scener känns ordentligt i magen och det är synd att filmen blir så tudelad.Jag gillar dramat mer än komedin i The Way Way Back. Det är en varm och lite rolig, men samtidigt en aning mörk film, vars dialog tydligt vittnar om att det förmodligen inte ligger några gröngölingar bakom den. Regissörerna och manusförfattarna Nat Faxon och Jim Rash är inte bara erfarna TV-skådespelare, tillsammans med Alexander Payne vann de även en Oscar (efter förlaga) för manuset till The Descendants, och detta är deras regidebut.

The Way Way Back 4Liam James med sitt underbart nollställda ansikte i rollen som Duncan, Steve Carell som den svinige Trent och Toni Collette som en splittrad mamma är de som övertygar mest bland skådespelarna. Ingen av de andra är heller katastrofala trots att somliga spelar över, men mig störde det inte nämnvärt och jag hade en riktigt trevlig stund. Det dyker också upp en mängd välskrivna biroller som breddar filmen till att bli såväl underhållande som tragisk på sina håll. Filmens tagline på omslaget sammanfattar filmen alldeles utmärkt , ”Everybody has a summer that changes thier life”.

The Way Way Back 5Hela filmen har en tydlig aura av 1980-tal över sig och det lilla sömniga samhället, som omges av en fri sommarstämning, är en tacksam skådeplats för denna typ av historia. Jag tänkte faktiskt på Ett päron till farsa redan under inledningen när familjen kommer åkande i en liknande bil som Clark W. Griswold far runt och gör bort sig i. Filmens titel syftar på extrasätet som finns längst bak i denna typ av bil. Faktum är att The Way Way Back egentligen var tänkt att utspelas 1984, men av budgetsskäl tvingades man flytta fram berättelsen i tiden. Riktigt trovärdig blir filmen knappast, men emellanåt finns en hög igenkänningsfaktor, medan andra delar är sådana som man bara kunde drömma om att somrarna skulle innehålla. Sedan finns det också delar som är rent av fåniga,och visst har man sett mycket av det här förut, men slutresultatet blir ändå en lyckad film. Modern dramakomedi med coming of age-tema blir sällan så bra som The Way Way Back och jag uppskattar att den lyckades framkalla lite nostalgi hos mig.

 

About Hans Råman

Älskar fredagsmys, gärna med min favoritfilm Nyckeln till frihet, men är allätare inom både film och musik.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.