The Usual Suspects

Vad är definitionen av en klassisk film? Det är nog en av dessa frågor som man kan diskutera hur länge som helst men för mig är det delvis att filmen går att se om flera gånger utan att man tröttnar. The Usual Suspects (De misstänkta) är en sådan film för mig.usual_suspects_02

För mig ligger storheten i Christopher McQuarries manus, filmen ringlar fram som en orm och även om man har sett den flera gånger finns det alltid något nytt att upptäcka. Faktum är att jag tycker detta är en film som vinner på att du ser den tre-fyra gånger, när du mycket väl vet vad som kommer att hända och kan fokusera på de små detaljerna. Allt det där som McQuarrie lagt in för att visa dig vägen till vem Keyzer Söze är. Sådana saker förhöjer värdet på filmen så mycket tycker jag, det är ett fruktansvärt smart skrivet manus som verkligen inte avslöjar för mycket samtidigt som det ger den smarte tittaren en chans att lista ut svaret innan filmen är slut.

Det är också en film där slutet verkligen svepte undan fötterna för mig, få filmer har lyckats på det sättet som The Usual Suspects gjorde. På rak arm är de enda övriga jag kommer på Det sjätte sinnet och Konspirationen. Jag får erkänna att jag missade alla ledtrådar första gången jag såg filmen och hakan satt nere i golvet när svaret kom. Å andra sidan kanske det inte är så konstigt då Bryan Singer lyckades övertyga flera skådespelare att de var Keyzer Söze. Men mycket av det som gör filmen så bra är just dessa saker. Du vet inte vem som är Keyzer Söze och hela filmen är en gåta där du lyssnar på förhöret med Verbal Kint och försöker lista ut detta och det självklara svaret presenterar sig i slutet på filmen. Detta var också delvis innan det kom en explosion inom Hollywood att komma med ”oväntade” slut, det var nog denna film och Det sjätte sinnet som på allvar startade den trenden.usual_suspects_03

Sedan får man inte bortse från skådespelarna. Många gör sina bästa roller i karriären, Stephen Baldwin har aldrig varit bättre än som den hetlevrade McManus. Han har kämpat i skuggan av sin bror genom hela sin karriär och aldrig lyft sig ur b-filmsträsket. Gabriel Byrne är nog den skådespelare som när filmen spelades in hade den bästa resumén och var den mest kända skådespelaren. Jag får erkänna att jag såg filmen första gången på grund av honom, efter att ha sett honom i Miller’s Crossing, då jag under mitten av nittiotalet hade en period när jag försökte se så mycket som möjligt med Byrne. Byrne har en karriär som också varit mycket upp och ner och som aldrig riktigt tog fart efter flera bra roller. De två som lyckats bäst efteråt är nog Kevin Spacey och Benicio Del Toro. Spacey vann som bekant en Oscar för sin roll och hade ett par gyllene år med filmer som Se7en, L.A. Confidential, American Beauty och The Life of David Gale. Medan Spacey nästan på en gång fann framgång fick Del Toro vänta ett par år innan roller i filmer som Fear and Loathing in Las Vegas och Traffic gav honom välförtjänt beröm. Kevin Pollack är i mina ögon en ganska undervärderad skådespelare med flera bra roller under tidigt 90-tal.usual_suspects_04

Mattias Berg kanske inte håller med mig men Bryan Singer är för mig två filmer, Public Access och The Usual Suspects. Två riktigt bra och spännande filmer. Visst har han gjort flera bra filmer efter det, framförallt X-Men 2 höjer sig över mängden. Men ingen av dessa når upp till hans första två filmer. Han påminner mig lite om Quentin Tarantino i det avseendet, de två första filmerna är så fantastiskt bra att jag nästan blir besviken av de senare filmerna.

The Usual Suspects hamnade inte på min topp-10 lista jag gjorde förra året men den ligger precis där under. Det är och kommer att vara en av de riktiga klassikerna när det gäller neo-noir.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.