The Talos Principle: Deluxe Edition

I ett försök att skydda mina ögon mot det starka ljuset håller jag upp min mekaniska hand mot den gassande solen. Normtänket att jag som levande och tänkande individ måste vara människa ställs på sin kant. Vem är jag egentligen? 

Croteam, den kroatiska spelstudion som i stort sett bara har en vilt skjutande Serious Sam i bagaget förvånade många spelare i fjol när de släppte The Talos Principle. Den smått klassiska Serious Sam-serien har alltid gått i Dooms skjutglada fotspår och det med tung betoning på glada. Sällan tidigare hade man sett övervåld och ren och skär spelglädje i en sån nära relation som när man först satte Sams fot på den egyptiska stranden. The Talos Principle är däremot ett nästan pacifistiskt pusselspel i förstapersonsvy (det går dock att byta till tredjepersonsvy) som samtidigt försöker vara djupt  filosofiskt. Spelmekaniskt har jag svårt att se några större likheter spelen emellan men Croteams förkärlek till grandiosa miljöer inspirerade av historiens stora civilisationer gör det nästan omöjligt att inte känna igen sig. Nu släpps The Talos Principle: Deluxe Edition, som utöver grundspelet dessutom innehåller expansionen Road to Gehenna, till Playstation 4.

Wonacott_Nighthawk_TheTalosPrinciple_ScreenShot_10-730x411

När jag först vaknar till liv är det i en miljö prydd av enastående arkitektur och jag kan ana att jag befinner mig på en grekisk ö. Lugnet är slående. Det finns inga människor eller ens andra levande varelser i miljön, mitt enda sällskap är omsorgsfullt utplacerade datorer och min påstådda skapare, Elohims allomslutande gudalika röst som ber mig leta upp sigillen som kommer släppa in mig i hans tempel. Elohims sigill, som till synes bara är olikfärgade tetrominos, är utspridda i miljöerna på uppenbart tillkrånglade vis och det är självklart i jakten på dessa som själva pusslandet kommer att fokuseras. Varje sigill är antingen inlåst bakom portar och galler eller placerat på oåtkomliga höjder. Med hjälp av olika maskiner och mjukvaruuppdateringar till min robotkropp kommer jag att ta mig igenom ett antal olika världar fyllda av olika tankenötter. Det börjar lätt. En enkel störningssändare riktad mot antingen fientliga kanontorn eller kraftfält gör att jag kan ta mig förbi tidigare oåtkomliga områden. Med två eller kanske tre stycken sådana blir möjligheterna helt plötsligt många fler och problemen långt mer komplexa. Snart introduceras enklare lådor som till en början kommer användas som tyngder och trappsteg, men med tiden kommer deras multifunktionalitet att bli allt tydligare, något som på sätt och vis är sant för alla föremål jag kommer över i spelet.

the-talos-principle

Det är nästan omöjligt att inte jämföra spelet med Portal. Båda är förstapersons äventyrs-/pusselspel med snarlika tankenötter som spelaren löser instängd i en liten del av en större fantastisk värld, en värld som utforskas i enskildhet i en framtidsvision där mänsklighetens situation ter sig oviss. Tyvärr är det svårt att ge The Talos Principle samma mottagande som Portal fick- kort sagt eftersom Portals huvudsakliga spelmekanik var långt mer revolutionerande än någon av mekanikerna som återfinnes här. Med det sagt är inte The Talos Principle ett svagare spel än Valves stilsäkra motpunkt. Trots sina relativt enkla medel lyckas Croteam gång på gång förvåna mig med sin till synes ändlösa påhittighet. Hela vägen fram till slutet tvingas jag komma på nya sorters lösningar på pussel som vid en första anblick ofta ser ut som något jag vet hur jag ska handskas med. Varje pussel är designat med millimeterprecision och en noggrannhet som nästan aldrig tillåter spelaren att utnyttja systemen på ett annat sätt än ämnat. Detta är i sig en bragd som faktiskt får mig att slås av häpnad. Och även utan en ”revolutionerande spelmekanik” känner jag aldrig någon törst efter något mer än vad jag faktiskt erbjuds.

31260_screen_talos_principle

Under min jakt efter nya sigill förs historien framåt, dels av Elohims gammaltestamentliga stämma men framför allt av datorerna som går att finna i början av varje ny nivå. I datorerna hittar jag textloggar från någon sorts forskningsstation, dels om deras forskning och dels om forskarnas liv i den uppenbart udda situationen de hamnat i. Jag hittar också olika mytologiska berättelser som på ett eller annat vis knyter an till min situation. Till sist uppenbarar sig en annan AI för mig, en chattande vän (eller ovän?) i datorerna. Allt detta knyter an till mig, det vet jag, men till en början är det svårt att säga hur. Och vad ska visa sig faktiskt vara sant? Eller ens relevant? Det är egentligen den information som jag tillgodogör mig via datorerna som till slut får själva berättelsen att verkligen bli något minnesvärt och stundvis väldigt gripande. Det känns dock en smula svårtillgängligt och jag blir snart mätt på att läsa långa engelska texter som tycks sakna egentlig relevans för min genomspelning, men i efterhand känner jag ändå att det faktiskt gav utdelning på ett filosofiskt plan. Berättelsen känns i slutändan mer figursydd till just denna upplevelsen än vad jag till en början trodde.

the-talos-principle-road-to-gehenna

Expansionen Road to Gehenna tar avstamp i en lite annorlunda situation efter att händelserna i The Talos Principle är över. Rent spelmässigt är det ännu klurigare pussel än de svåraste i grundspelet, dessutom många gånger i större miljöer som tvingar mig att tänka på helt nya sätt. Tyvärr tycker jag att både handlingen och berättandet här är mycket svagare än tidigare. Det är smarta idéer som ligger till grund för historien, men det tar allt för mycket plats i anspråk för att ta sig till en mycket mindre intressant slutkläm.

Även om Road to Gehenna lämnade mig något kluven kan jag inte säga något annat än att jag njöt och ofta imponerades av upplevelsen i stort. Spelmässigt höll det toppklass från början till slut, slående vackra miljöer både sett till det visuella och audiovisuella och berättartekniken var spännande om än stundtals tröttsam. Jag ser fram emot att kunna återvända till detta spel i framtiden och kanske till slut förstå de verkliga hemligheterna bakom fasaden.

I ett försök att skydda mina ögon mot det starka ljuset håller jag upp min mekaniska hand mot den gassande solen. Normtänket att jag som levande och tänkande individ måste vara människa ställs på sin kant. Vem är jag egentligen?  Croteam, den kroatiska spelstudion som i stort sett bara har en vilt skjutande Serious Sam i bagaget förvånade många spelare i fjol när de släppte The Talos Principle. Den smått klassiska Serious Sam-serien har alltid gått i Dooms skjutglada fotspår och det med tung betoning på glada. Sällan tidigare hade man sett övervåld och ren och skär spelglädje i en…

Review Overview

Betyg

80

About Gabriel Hector

Gabriel Hector
Långhårig bagare från de småländska skogarna som allra helst befinner sig i den overklighet som kan intagas från soffans betryggande kuddar. Det kan röra sig om tv-spel, tv-serier, filmer eller kanske helt enkelt en påse overkligt goda chips.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.