The Sweeney

Namnet The Sweeney kommer från så kallad Cockney Rhyming Slang (gjordes känd för den stora allmänheten utanför England av Guy Ritchies gangsterfilmer i slutet av 1900-talet). Insatsstyrkan kallades “The Flying Squad” för att de var så snabba på plats, det rimmade med populära mordmusikalen Sweeney Todd och därifrån kommer namnet.

The Sweeney 06

Handlingen i The Sweeney är inte alls så invecklad som dess namn. Detta är en relativt rak berättelse om en hårdkokt styrka som gör upp med den undre världen på samma villkor. Vid tillslag är de beväpnade med yxskaft och baseballträn istället för vanliga batonger. Ett par gånger får jag fundera exakt hur en scen hänger ihop med nästa, men överlag rullar allt på bra.

Insatstyrkans ledare Jack Regan gör affärer under bordet med olika kriminella element för att få tips om när bankrån och annan grov brottslighet ska tas hand om. Hans högra hand George Carter är själv före detta ungdomsbrottsling som fått en andra chans men som fortfarande påminner mer om en något uppklädd huligan snarare än en snut.

The Sweeney 02

Charmtrollet Ray Winstone spelar Regan med samma naturliga pondus som alltid. Men bakom den hårda självsäkra ytan finns en mycket ensam man som undrar om tiden och livet runnit ifrån honom. Carter spelas på ett mycket charmigt självklart sätt av Ben Drew, mer känd som musikern och X-factor-deltagaren Plan B. Jag hade inte en aning om vem han var innan jag såg filmen och ser mycket fram emot hans framtida skådespelarkarriär.

I övriga roller syns två av mina favoriter. Damian Lewis från Homeland och Band of Brothers är teamets boss, som håller sina medlemmar om ryggen så länge de lovar att hålla sig i skinnet. Men det är inte alla snutar som gillar The Sweeneys framfart. Steven Macintosh spelar internutredaren som dessutom har ett personligt horn i sidan till Regan.

Filmen är baserad på en tv-serie från 70-talet som jag ärligt talat inte ens hört talats om tidigare. Det är tydligen en klassisk serie i England. Inga förkunskaper krävs dock för denna film och om det fanns blinkningar till den tidiga tv-serien så var de tillräckligt subtila för att jag inte skulle märka dem.

Det som verkligen höjde den här filmen över den genomsnittliga Beck-filmen är actionscenerna. Filmen har flera scener som Michael Mann inte skulle skämts för. Speciellt en skottlossning på Trafalgar Square känns som tagen rakt ur Heat. Den har också ett par riktigt heta biljakter som delvis koreograferats av den populära trion från brittiska Top Gear.

The Sweeney 03

Våldet är grovt och “verkligt” på ett bra sätt. Jag tror inte att jag såg något som jag själv med lite inspiration och ordentlig streching inte skulle klara av. Det finns en tveklös charm med slagsmål där både den som blir slagen och den som slår hamnar ur balans för att de hela tiden tar i för kung och fosterland. Antingen har stuntfolket gjort ett otroligt jobb eller så var det mer än en skådespelare som fick både blåmärken och knäckta ben.

Men det är inte bara actionscenerna som ser ut att göra ont på riktigt. Hela filmen är genomsyrad av en underliggande aggression och frustration som ger historien ett djup och en dualitet. Det är inte självklart vem man ska hålla på i alla lägen, vilket förstås är alldeles utmärkt.

Fotot är mycket vackert. Vackra svepningar över Londons skyskrapor och genom dess parker visar upp staden på ett kärleksfullt och nästan romantiskt sätt. Som kontrast till allt obehagligt våld fungerar det perfekt. Bilden på Blu-rayutgåvan har inga stora skavanker och levererar en klar och färgstark upplevelse.

The Sweeney 04Regissören Nick Love arbetar mycket vant i utkanterna av lagens gränsland. Hans tidigare filmer som The Football Factory, Outlaw, The Firm och The Business är proppade med liknande karaktärer och situationer. Även om jag gillat mycket av det han gjort tidigare så är The Sweeney tveklöst min favorit. Jag hoppas verkligen på en uppföljare inom kort.

Med på Blu-rayutgåvan finns en femton minuter lång och lite för fragmentarisk “bakom kulisserna”-featurette. Ett reklamjobb som absolut kan missas utan dåligt samvete.

 

About Anton Bjurvald

Anton Bjurvald
Anton Bjurvald äter från alla filmtallrikar, även om han är mycket försiktig med svensk film och skräck. Båda ger mer obehag än glädje och får alltså förtäras i små doser. Han ger automatiskt två fenixar extra i betyg till filmer med mustascher, dinosaurer och/eller som uppfyller Bechdel-kraven. Vid sidan om filmintresset driver han två entusiastiska podcasts om serietidningar respektive NHL-hockey.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.