The Street with No Name

Efter att två rånmord begåtts och en misstänkt hittats död bestämmer sig FBI för att försöka infiltrera var de antar är ett gäng gangsters på väg uppåt i karriären. Agenten Gene Cordell tilldelas en ny identitet vid namn George Manly och kommer snart i kontakt med de misstänkta brottslingarna. Dessa visar sig dock ha kontakter långt in i poliskåren, vilket gör Cordells tillvaro minst sagt osäker.

Precis som tidigare recenserade Call Northside 777 är detta en film som försöker skapa en realistisk, nästan dokumentär känsla, åtminstone under de inledande 20 minuterna. En voice over berättar stolt om polisens procedurer och hur avancerad teknologi som ligger bakom fingeravtrycksregister eller annat som numera är vardagsmat. Det blir ganska torrt och lite töntigt. Inte blir det bättre av att Mark Stevens i huvudrollen som Cordell är ganska tråkig, men till hans försvar ska det sägas att hans karaktär aldrig är något annat än en ansiktslös polis utan några som helst karaktärsdrag eller ens en egen vilja. Att följa honom slussas in i den kriminella världen blir därför aldrig direkt spännande, även om jag gillar fotot och miljöerna i de lite mer slummiga kvarteren som hans håller till i. När Richard Widmark dyker upp i rollen som ledaren för ligan han infiltrerar får man åtminstone någon med lite karisma att roas av, medan filmen lite trevande fortsätter.

Under de sista 40 minuterna tar det dock slutligen fart och blir spännande. Trasslet med hur Cordells täckmantel sakta börjar falla samtidigt som FBI börjar nysta i trådarna med vem som kan vara den korrumperade polisen är riktigt rafflande. Även om våldet givetvis är tillbakahållet med tanke på filmens ålder, blir det ett par ganska brutala skottlossningar innan upplösningen. Tyvärr får inte denna den kraft den kunnat ha om resten av filmen haft lite mer djup och brytt sig lite mer om att problematisera någon av karaktärerna i lite större utsträckning. Nu känns det mer som slutet på ett avsnitt av någon mindre ambitiös polisserie från 80-talet.

The Street with No Name hade definitivt mått bra av lite mer svärta, då den egentligen nästan har tvivelaktig status som en Film Noir, något som med besked rättades till i Samuel Fullers betydligt bättre omtolkning House of Bamboo från 1955. Jag rekommenderar definitivt att man ser den istället, även om den är i färg och utspelar sig i Japan, vilket kanske inte stämmer överens med arketypen för denna genre.

Även om utgåvan från Fox bjuder på ett kommentarspår från experterna James Ursini och Alain Silver håller den inte mer än godkänd nivå, då bildkvaliteten ofta ligger under vad jag tycker man kan förvänta sig. Kontrasten känns ofta alldeles för hög och det är en hel del skräp i många scener. Samtidigt behöver man kanske inte springa benen av sig efter att köpa den ändå, men tanke på att filmen inte är något speciellt.

Efter att två rånmord begåtts och en misstänkt hittats död bestämmer sig FBI för att försöka infiltrera var de antar är ett gäng gangsters på väg uppåt i karriären. Agenten Gene Cordell tilldelas en ny identitet vid namn George Manly och kommer snart i kontakt med de misstänkta brottslingarna. Dessa visar sig dock ha kontakter långt in i poliskåren, vilket gör Cordells tillvaro minst sagt osäker. Precis som tidigare recenserade Call Northside 777 är detta en film som försöker skapa en realistisk, nästan dokumentär känsla, åtminstone under de inledande 20 minuterna. En voice over berättar stolt om polisens procedurer och…

Review Overview

Betyg

50

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.