The Sinking City

Det känns som mitt eget intresse för Lovecrafts skapelser har växt i samband med att fler spel blivit inspirerade av det. Även om jag känt till det sen högstadietiden, så var mitt första riktiga kliv in i det hela när jag började spela brädspelet Eldritch Horror. Sen dess har jag hållit ögonen öppna just datorspel som skulle kunna förmedla denna bisarra värld som Lovecraft gjort sig känd för. När The Sinking City dök upp på kartan så såg det i mina ögon väldigt lovande ut!

Som spelare tar man sig an rollen som Charles Reed, en före detta armédykare och numera privatdetektiv. Han plågas av hemska och bisarra mardrömmar om ett tentakelmonster som försöker dra honom och resten av världen ner i djupet. De har samtidigt fått honom att söka sig till staden Oakmont, i hopp om att finna något svar till vad det betyder. Det hela förvärras dock av att staden nyligen drabbats av en onaturlig storm som lämnat stora delar av staden under vatten och resten nergånget och fuktigt. Ovanpå detta är invånarna, som bäst, misstänksamma mot alla som är nya till staden. Likväl så snubblar man över ett fall så fort man stiger av båten, där man blir anlitad av en av stadens höjdare, Robert Throgmorton. Hans son har försvunnit efter ha kommit tillbaka från en expedition som Robert finansierade, med syfte att ta reda på vad alla konstigheter som drabbat staden beror på. Mot löfte att få hjälp med att lösa sitt egna dilemma, sätter Reed igång med att försöka lösa fallet med den försvunna sonen.

Det är nu man blir introducerad till spelets olika detektivmekaniker, som tyvärr inte ger mycket utrymme till detektivarbete. Det handlar främst om att hitta olika ledtrådar på diverse platser, och sedan kombinera ihop dessa för att dra slutsatser. Men jag upptäckte aldrig att jag kunde komma till en felaktig slutsats, utan då gick det bara inte att kombinera ledtrådar med varandra. Ibland så får man möjlighet att använda Reeds övernaturliga förmåga (som han fick i samband med sina hemska mardrömmar), och kan se saker som hände på platsen, eller vem som använde ett föremål senast. När man sedan hittat alla ledtrådar på en plats så får man oftast återskapa ett händelseförlopp över det som hänt på platsen. Detta gör man genom att man går igenom en konstig portal någonstans i närheten, och man får då se ett antal punkter som man går till. Vid dessa spelas det då upp ljud över det man upptäckt samt man får se en ”stillbild” över personerna (eller varelserna!) som befanns sig där. När man varit vid alla punkter ska man numrera dessa i turordning, och Reed ger då sin slutsats om vad som hände på platsen. Ännu en gång är detta inget som går att göra fel på, utan man får bara försöka göra om det tills det blir rätt.

Men detektivarbetet är inte slut där! Man kan ibland får bara reda på en bit av den informationen man behöver, kanske ett namn på en person och vad denna arbetar som, men man behöver veta var personen i fråga bor. Då måste man ta sig till någon av stadens olika typer av arkiv (sjukhus-, polis-, stads- eller biblioteksarkiv) för att leta reda på denna informationen. Detta gör man genom att kombinera tre olika kategorier , och välja rätt underkategori i dessa. När man lyckas så får man oftast fram ny information som tar en vidare i fallet. Kan även passa på att nämna det nu med tanke på exemplet ovan; spelet ger en inga uppdragsmarkörer på kartan. Man får istället själv sätta ut dessa med hjälp av den informationen som man tagit fram. Som tur är det en relativt enkel process, då gatuadresser oftast står utskrivna på de relevanta ledtrådarna i fråga. När man sedan har lyckats lösa ett fall och dra alla sina slutsatser så får man också ett moraliskt dilemma, om vad man ska göra med de olika iblandade. Var den skyldige faktiskt i sitt sinnes fulla bruk när den genomförde dådet, eller var allting en konsekvens av den galenskap som börjat drabba invånarna i staden? Det finns inget rätt eller fel här, men spelar roll för hur historien utvecklas.

Det är dock inte bara att lösa fall som spelet bjuder på, utan det är även strid mot både människor och allehanda bisarra monster. detta är dock spelet absolut svagaste punkt i min mening. Jag spelade förvisso på den svåraste svårighetsgraden, men det känns som de olika monstren antingen var superlätta, eller odödliga. Ovanpå detta är ammunition till sina vapen är en bristvara (för att inte tala om att de används som pengar i staden), så blir det ganska snabbt en upprepande ”kan jag ens döda det här monstret med dom medlen jag har”-situation. När dessa dessutom häckar på platser som tillhör huvudstoryn så kan de snabbt bli frustrerande. Det hjälps inte heller av att Reeds känns så himla klumpig när man ska försöka sig på närstrid. När vi ändå talar om monster, så vad vore en Lovecraft-historia utan mental ohälsa och galenskap. När man tittar på dessa så sänks ens mätare för mentalhälsa, vilket leder till att ens vy blir förvrängd och sjunker den tillräckligt långt ner börjar man se ”spökmonster” som faktiskt kan göra skada men som försvinner efter ett slag. Detta hade kunnat vara intressant om det var något som var lite mer permanent än vad det är. Precis som du har förbandslådor för att hela dig, så har du även mediciner som kan få upp din mentala hälsa. Jag fann dock väldigt lite användning av detta, eftersom jag lika gärna kunde stå och stirra in en vägg ett par sekunder sen var allt bra igen.

Men Reeds mentala stadie är betydligt bättre representerat i de olika mellansekvenserna i spelet. Rent generellt så är just presentationen av miljöerna och alla dessa myter bra genomförda. Även om grafiken ibland kan vara lite upp och ner, så håller den ändå samman och känns passande för vad för spel det är. Även ljud och musik känns väl genomförda. Men något som jag trodde att vi hade blivit av med efter ett antal år av open-world-spel, så har vi det här med NPCs ute i världen. De känns verkligen inte alls som de har ett syfte mer än att se till att de rör sig lite på skärmen när man går runt i staden. Vad värre är att de i stort sett hela tiden dyker upp i stora klungor från samma lilla plats, eller försvinner så fort kameran vänds bort från dom. Lägg där till att de verkar inte ha några problem med om det är några monster runt hörnan, utan fortsätter som allt är som det borde vara.

Om jag skulle sammanfatta min åsikt av The Sinking City, så skulle det vara att det är ett bisarrt spel. Detta kan ju tyckas vara en bra sak när det kommer till ett spel som bygger på Lovecrafts verk, men det är inte riktigt så enkelt. Många av de funktioner jag har skrivit om tyckte jag om i början av spelet, men när det sedan visade sig att det var egentligen inte så mycket faktiskt detektivarbete jag behövde göra så blev det mer som att läsa en interaktiv historia. Denna blir i sin tur upphackad av tråkiga strider och ett evigt flängande fram och tillbaka i staden (det finns möjlighet att snabbresa till olika platser, men man måste låsa upp dessa först) så kände jag mer och mer att jag bara ville få se slutet av historien. Med det sagt så tyckte jag faktiskt om storyn i stora drag, till och med vissa av sidouppdragen var intressanta. Jag har inte spelat Frogwares Sherlock Holmes-spel, men har hört gott om dessa, och jag tror att hade man skippat striderna, eller åtminstone dragit ner på dom ordentligt, och fokuserat mer på detektivdelen av spelet, så hade The Sinking City varit en mycket roligare upplevelse.

Det känns som mitt eget intresse för Lovecrafts skapelser har växt i samband med att fler spel blivit inspirerade av det. Även om jag känt till det sen högstadietiden, så var mitt första riktiga kliv in i det hela när jag började spela brädspelet Eldritch Horror. Sen dess har jag hållit ögonen öppna just datorspel som skulle kunna förmedla denna bisarra värld som Lovecraft gjort sig känd för. När The Sinking City dök upp på kartan så såg det i mina ögon väldigt lovande ut! Som spelare tar man sig an rollen som Charles Reed, en före detta armédykare och…

Review Overview

Betyg

60

About Henrik Grönberg

Henrik Grönberg
Entusiastisk gamer och e-sportälskare som spelar allt från snabba FPS- till tidskrävande, turbaserade strategi-spel.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.