The Salesman

Farhadis The Salesman är en på vissa sätt förrädiskt vardaglig historia som börjar med ett hus som vibrerar och hotar med att trilla samman. Från denna händelse välter dominobrickorna när konsekvenserna av ett brutalt överfall övergår från chock till oljuv hämnd i en stilistisk och skådespelarmässig styrkeuppvisning.

Paret Emad och Rana är kulturarbetare och skådespelare inför premiären för en uppsättning av Arthur Millers En handelsresandes död. Deras nya lägenhet, som ersättning för den fallfärdiga, får de genom en kollega på teatern dit de tar sitt pick och pack och flyttar in. Var och en av filmens episoder får ta sin tid och flytten framstår, med långa tagningar och avsaknad av filmmusik, ju längre det går som olycksbådande; den låsta dörren där den forna hyresgästen förvarar sina saker, dennas ovilja att komma dit och hämta dem, är alla tecken på att något inte är rätt. Den förrädiska vardagligheten är hur regissör och skådespelare mellan naturalism och normalitet bygger upp skeende och detaljer, så exakta i sin betydelse, att symboliken inte alltid landar förrän i efterhand. Kopplingar mellan teaterpjäsen och parets liv blir laddade, speciellt när de tar ut sina konflikter på scen, eller tar skådespelet till sitt vardagsliv. När Rana, ensam hemma, öppnar portuppgången i tron om att det är maken, och sedan låser upp ytterdörren innan hon går in i duschen håller sig kameran på dörren när den långsam glider upp. Det är så enkelt gjort, nästan helt ljudlöst, att bara själva antydningen om att något dåligt ska hända får det att svindla. Nästa gång vi får se Rana ligger hon på en sjukhusbrits och blir sydd i huvudet. Varken Emad eller publiken förstår först vad som hänt eftersom varken grannar som funnit Rana eller Rana själv vill ge honom detaljer. Vi får inte heller se hur någon sanning faller ner som en bomb utan det är snarare en gradvis insikt – och rädsla – över överfallets natur som varken han eller hon gör annat än tiger om.

Filmens styrka ligger i detaljerna, i antydningarna; ett par strumpor, ett par bilnycklar, en mobiltelefon och pengar som lämnats av förövaren när han flytt; hur personer inblandade i dramat tycks ha sin motsvarighet på teaterscenen. En sådan är hur den förra hyresgästen (en kvinna med ”många manliga bekanta”) har en likande röd kappa som en av skådespelarna bär. Vi får se det absurda i ett avsnitt där denna skådespelare gör en scen där hon menas vara halvnaken men tack vare den iranska censuren måste göra rollen iklädd långärmat och en långkappa. På samma sätt som dessa människor lever i en vardag där censuren när som helst kan ta bort passager ur pjäser eller böcker ur skolan försöker Rana och Emad hantera något i längden ohanterbart genom att fortsätta sina liv som vanligt.

Farhadi får det hela att likna någon slags diskbänkshitchcock – lägg märke till hur en brödrost poppar upp vid ett viktigt ögonblick just när Rana i skissartade drag beskriver överfallet. Det som har hänt henne har så fundamentalt rört om hennes inre att hon är oförmögen att visa det på utsidan. Taraneh Alidoosti som Rana gör ett koststycke när hon, som på ett trollslag, nästan försvinner i närvaron efter händelsen för att senare börja uttrycka sig igen, skild från sin tidigare person. Emad – Shahab Hosseini – går åt andra hållet och tar mer och mer plats när han försöker bestämma sig för hur han ska handla när hans fru väljer att inte gå till polisen. Sakta, väldigt sakta, men säkert, bryter de två ihop. I ett samtal med sina elever där Emad undervisar frågar en pojke (de är alla pojkar) angående en historia de läser, hur en människa kan förvandlas till en ko? Gradvis, svarar Emad och de skrattar.

Det ligger i traumats natur att det växer ur konsekvenser; blommar ut när själva krisen är överstånden. För Rada innebär det att hon i sin rädsla blir gravt rörelsehindrad i sin vardag medan Emads hämdlystnad växer i en långsam väntan på en oundviklig konfrontation. Farhadi väljer aldrig den enkla vägen och till och med The Salesmans kärna av kvinnoförakt och våld görs komplicerad av att ingen, inte ens (och speciellt) förövaren är endimensionellt ond eller god. Mest av allt påminner filmen om en novell av Edgar Allan Poe, där den sista akten får en magomvrängande avslutning. Farhadi knyter ihop säcken, ger svar utan befrielse och avslut utan upplösning. Ljusen tänds och släcks och skådespelet fortsätter.

Farhadis The Salesman är en på vissa sätt förrädiskt vardaglig historia som börjar med ett hus som vibrerar och hotar med att trilla samman. Från denna händelse välter dominobrickorna när konsekvenserna av ett brutalt överfall övergår från chock till oljuv hämnd i en stilistisk och skådespelarmässig styrkeuppvisning. Paret Emad och Rana är kulturarbetare och skådespelare inför premiären för en uppsättning av Arthur Millers En handelsresandes död. Deras nya lägenhet, som ersättning för den fallfärdiga, får de genom en kollega på teatern dit de tar sitt pick och pack och flyttar in. Var och en av filmens episoder får ta sin…

Review Overview

Betyg

80

About Alva Bexell

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com