The Ratchet & Clank Trilogy

Ratchet & Clank är tillbaka! Igen! För elfte gången, på… tio år… Icke desto mindre är det en välkommen HD-konvertering av tre klassiska PS2-spel, som faktiskt håller fortfarande.

En av mina käpphästar när det gäller överflyttningen ifrån en spelgeneration till nästa är att jag vill att den förra generationens spel skall kunna spelas på min nya maskin. När det gäller PlayStation 3 så irriterade det mig att Sony ganska snabbt tog bort den så kallade bakåtkompabiliteten från PS3 därför att det var något som pressade upp priset på den redan alldeles för dyra apparaten. En av orsakerna till denna något bakåtsträvande attityd från min sida var att det fanns spel till PS2 som jag inte ville lämna bakom mig, som jag tyckte borde kunna överbrygga skillnaden i upplösning och detaljnivå och därmed ändå ha ett värde även efter att den förra generationen pensionerats. God of War var en sådan serie, spel som definierade PS2 och satte gränser för vad denna extremt populära maskin kunde åstadkomma. En annan sådan serie var Ratchet & Clank, betydligt mer barntillvänd och snäll, men icke desto mindre speltekniskt, mekaniskt och underhållningsmässigt sofistikerade titlar som hjälpte till att etablera Insomniac Games som en av Sonys viktigaste spelutvecklare.

Nästan tio år senare har serien mjölkats skoningslöst, till en punkt där till och med dess allra största fans kan låta den förra iterationen Ratchet & Clank: All 4 One ligga och samla damm i 10 månader utan att det blir spelat. Men Ratchet & Clank är ändå några av PlayStations mest populära maskotar. Deras fartfyllda och färgglada äventyr tilltalar naturligtvis främst barn, men även äldre spelare kan njuta av seriens humor, smarta design och underhållande gameplay. Det började på PS2 med Ratchet & Clank som släpptes första gången i november 2002, och som blev så populärt att det fick två uppföljare de nästföljande två åren, Ratchet & Clank: Going Commando och Ratchet & Clank: Up your Arsenal. De här spelen släpps nu tillsammans som The Ratchet & Clank Trilogy, som samlar alla tre titlarna – HD-konverterade och med stöd för 3D, men i övrigt relativt oförändrade. Bakom kulisserna har naturligtvis en del hänt och det gör att spelen ser bättre ut än de någonsin gjort tidigare, och spelupplevelsen hålls intakt.

Spelupplevelsen som sådan är en blandning av plattformsspel och ”run and gun shooter”. Som en Lombax, en randig och rävliknande rymdvarelse, vid namn Ratchet springer man runt på olika planeter med roboten Clank som en ryggsäck, och man tar sig fram genom att hoppa, springa och simma, med hjälp av exempelvis helikopterpaket och undervattenstillsatser som man efterhand installerar i Clank, och magnetboots som får Ratchet att bokstavligen klättra på väggarna. På vägen får man också massor med tillfällen att utnyttja de enorma mängder fantasifulla vapen som Insomniac Games har designat, och med den här serien och den lite vuxnare Resistance, har de visat att kreativ vapendesign är deras specialitet. Här finns sugkanoner som suger in småfiender och spottar ut dem igen som granater. Här finns en Sheepinator som, just det, förvandlar aggressiva fiender till sävliga får. Här finns granatkastare, elchocker, lavakanoner och raketgevär och allt göra att det myckna skjutandet aldrig blir tråkigt.

Inblandat i vart och ett av spelen finns också en rejäl uppsättning med minispel, som pussel för att dyrka upp låsta dörrar, tävlingar på hoverskateboard eller rymdstrider. Det är naturligtvis roligt att Insomniac Games satsar så hårt på att erbjuda variation, men när man spelat 40 timmar av sånt där så känns det bitvis som att man försöker dra ut på spelupplevelsen. Det gäller speciellt i del 2 och 3 av trilogin, som har alldeles för många och långa arenastrider i någon sorts TV-gladiatorer (något som även utgjorde huvudparten av seriens fjärde spel, Ratchet: Gladiator). Ratchet & Clank: Up your Arsenal har ett multiplayerläge som jag försökte mig på att testa, men servern misslyckades med matchmaking och då brydde jag mig inte om att följa upp vidare. Den som funderar på att skaffa den här spelsamlingen bör ändå inte göra det för multiplayerkomponenten. På sin höjd kan det fungera som en ytterligare bonus ovanpå de dryga 40 timmar singelspelarupplevelse som det här paketet erbjuder.

På det hela taget är det här tre ganska underbara äventyrs- och actionspel som ståt emot tidens tand förvånansvärt väl och passar för hela familjen, med ett fasligt hoppande och skjutande och bultsamlande (skruvar och bultar utgör valutan i Ratchet & Clanks universum) över tre solida titlar. När man spelar dem märks det tydligt hur dess gameplay har polerats och raffinerats över de tre titlarna, för att ha förblivit i princip oförändrat från nummer tre och framåt.

Grafiken är naturligtvis det område där mest har hänt med spelen. Alla bakgrunder och texturer ser ut som de tidigare gjort, men uppskalade till 720p med hjälp av anti-aliasing och lite bakom-kulissernafixande som har lett till att ritavståndet har bättrats på något i Ratchet & Clank: Up your Arsenal. Jag vet detta eftersom det finns en punkt mot slutet av det spelet där man stöter på problem därför att man inte kan se de fiender som skjuter på Ratchet, vilket ledde till många svordomar och omstarter när det begav sig. Jag hade dock inga sådana problem över huvud taget den här gången. Överlag ser de tre spelen fantastiska ut, med en tydlig progression från det enklaste Ratchet & Clank till det snyggaste Ratchet & Clank: Up your Arsenal. Skillnaden mellan de här spelen och de fyra som skapats specifikt för PlayStation 3 är tydlig i det att framför allt texturerna i de nya spelen är mycket mer detaljerade. Den enkla, barnfilmsliknande estetiken i spelen gör dock att man snabbt glömmer bort att det är 10 år gamla titlar vi pratar om. I TV-spelsvärlden är 10 år en halv evighet och egentligen borde skillnaderna vara större och tydligare. Jämför exempelvis The God of War Collection med God of War III för en illustration av hur långt utvecklingen av spelgrafik kommit på de 6 år som gick mellan utvecklingen av del 1 och 3 i den serien.

Ljudet har även det fått sig en upputsning, men det märks inte fullt lika tydligt. Miljöljud och ljudeffekter studsar omkring i surroundsystemet på ett förtjänstfullt vis, och röstskådespeleriet är bevarat intakt. Jag insåg efter ett tag att det ständiga plingandet som sker när man samlar in bultar troligtvis blir outhärdligt för den som inte spelar spelet, eftersom man bokstavligen samlar in miljontals under spelens gång. För den som spelar är det istället ett tecken på att man skrider framåt i spelet, belöningen för allt hoppande och skjutande, men jag är ganska säker på att det kan driva andra familjemedlemmar till vansinne.

Den som har spelat serien den här generationen vet ungefär vad den har att vänta: roliga plattforms/actionspel med färgglada karaktärer och fantasifulla vapen. De ursprungliga spelen är ganska mycket svårare än de som utvecklats specifikt till PS3, men här finns ingen hög tröskel eller snabb inlärningsperiod. Den som känner sig nostalgisk över seriens storhetstid på PS2 kan glädja sig åt att de nu finns tillgängliga för PS3, med en ordentlig omgång polish på ytan samtidigt som det som alltid gjort spelen så bra i princip är oförändrat. För övriga har jag lite svårt att se någon riktig orsak att skaffa den här samlingen. Bättre i så fall att skaffa Ratchet & Clank Future: Tools of Destruction som är byggt för den högupplösta PS3:an och sparkar igång en egen trilogi som avslutas med franchisens höjdpunkt Ratchet & Clank Future: A Crack in Time – ett fantastiskt spel.

About Andreas Krantz

Andreas Krantz
Industriell ekonom som arbetar som konsult och ibland, då och då, skriver om film, serier, TV eller spel. Gillar samurajfilmer från 60-talet, Dashiell Hammett och matlagning, men inte spindlar eller att bada i insjöar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.