The Possession

Jag ska villigt erkänna att jag har haft stora problem med denna text. I mitt skrivande ingår att jag bär på texter och funderar ett tag innan jag sätter mig ned och skriver. Detta gör att många ordvändningar prövas och flertalet infallsvinklar förkastas. Men till denna film har infallsvinklar smält bort som snö under en marssol.  När jag väl har skapat någonting rinner det undan som vatten mellan fingrarna och jag står åter utan någonting i händerna. Återkommer till detta längre ned i texten.

Possession 01

The Possession är en film som lever gott i traditionen som har sina höjdpunkter med Exorcisten och dess efterföljare. Äntligen får den judiska tron sin plats i mängden av besatta människor, där vi sett andar och djävlar från naturreligioner till katolska kyrkan rumstera. I den suggestiva början får vi följa en äldre kvinna som ger sig i på en helt oskyldig (i våra ögon) låda, som står på hennes spiskrans. De osynliga makterna ger igen och lämnar henne totalt förstörd på vardagsrumsgolvet. Vi lämnar henne åt sitt öde i samma stund som hennes son springer in genom ytterdörren.

Possession 02

Nu skiftar bilderna och vi får möta huvudpersonerna i vår berättelse. Den nyligen skilda Clyde (Jeffrey Morgan) och hans två döttrar; Em (Natasha Calis) och Hannah (Madison Davenport). Historien tar sin början med att Clyde nyligen köpt ett hus för att kunna umgås mer med sina döttrar. Hans exfru Stephanie (Kyra Sedgwick, mer känd som Brenda Leigh Johnson i TV-serien The Closer), bor i deras tidigare hus och har funnit en ny kärlek, i en tandläkare, som gör att relationen mellan Clyde och Stephanie inte är den bästa.

När Clyde och barnen letar efter saker till det nya huset råkar de köra förbi en garageloppis, där Em hittar en märklig låda med hebreiska skrivtecken ingraverade, och Clyde går med på att köpa den. När han och Hannah tittar vidare går Em runt med lådan och ser genom fönstret på huset en person i en säng, totalt inlindad i bandage, och när personen börjar vända på huvudet och ser Em inser vi att det är kvinnan från början av filmen, och hon börjar skrika för fullt.

Väl hemma försöker både Clyde och Em att öppna lådan, men de lyckas inte. På natten börjar Em att höra en viskande röst och när hon tar upp lådan ser hon hur hon skall öppna den och kraften som finns i den släpps lös. Lådan visar sig vara en dybbuk-låda, som håller en ond ande inspärrad. En demon från den judiska traditionen som gör allt för att försöka få kroppslig gestalt genom att ta över en människa kropp, och den låter ingenting eller någonting stå i vägen för detta.

Possession 03

Filmen är regisserad av den danske regissören Ole Bornedal som gjorde den fantastiska thrillern Nattvakten från 1994. En film som var lika enkel i sitt upplägg som genialisk. Här han har fått stöd av Sam Raimi som producent. Ett upplägg som bara kunde dofta framgång och succé. Framsidan av DVD utgåvan förstärker enbart intrycket av en extraordinär film som kommer att skrämma skiten ur mig. Men, längst ner på konvolutet finns en liten röd text som borde ha inneburit en varning för mig; ”Based on a true story”. Det är som om man är tvungen att ta till verklighetssläggan för att ytterligare få en dimension på filmupplevelsen. För mig som tittare innebär det enbart att helt plötsligt bedömer jag karaktärernas handlande utifrån helt andra premisser än det skulle vara i en vanlig historia. Det jag ser framför mig på rutan skall föreställa verkliga personer av kött och blod. Det är inte karaktärer som skapas i samma stuns om jag möter dem. Som fylls av liv eftersom jag ser dem. Detta är en verklig mamma och en verklig pappa.  Låt mig förklara.

När Em börjar bete sig underligt och rikta våldsamma angrepp mot sin omgivning, skulle jag som förälder reagera omgående och fundera på vad som är fel. I denna berättelse är det fadern, Clyde, som ser med öppna ögon medan modern, Stephanie skyllde allt på skilsmässan och det som tidigare har hänt i familjen. Det är som om det inte finns något annat liv utanför den ruta som presenteras. Vardagssamtal eller möten under dagen. Här är ett dilemma. Filmen kräver en handling som sker framför ögonen på betraktaren. Medan verkligheten inte är så strukturerad. En ring som Em funnit i lådan och tar på sig missfärgar hela hennes hand, men ingen reagerar på detta, trots att det presenteras så tydligt för mig som tittare.

Possession 04Nu kommer man undan lite, eftersom man markerar att filmen är baserad på en verklig historia. Det vill säga. det är inte den riktiga historien som berättas utan enbart händelser inspirerade av verkligheten. Det är som att läsa Det Bästas boksammanfattningar där tråkiga delar är utlämnade och dialoger ihopdragna, allt för att inte läsaren skall bli uttråkad.

Nu kommer jag till det som gjort att denna recension har legat djupt nere i mitt inre. Jag får helt enkelt sura uppstötningar av den sockerstinna moralkakan som hela denna historia framställer och ger. Vi har sett det förut, i flertalet av de ”stora” blockbusters som kommer från den amerikanska kontinenten. En sensmoral som presenteras i filmen efter ett ideal som tillhör den Amerikanska drömmen. Nu vet jag att jag balanserar på gränsen till att avslöja filmen, men jag väljer att lägga mina ord på detta sätt.
Jag är besviken. Förutsättningarna fanns och ibland glimmar filmen till som enstaka guldflingor i en bäckström. Men det blir inte riktigt mer.

 

About Matz Malm

Matz Malm
Med Göteborg i bakgrunden sitter jag ofta och begrundar livets mysterium och min egen plats i universum. Sådant som får mig att reagera och bli engagerad får min blick att söka sig till rutan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.