The Place Beyond the Pines

En utdragen studie i ångest som inte når hela vägen fram.

Regissören Derek Cianfrance fick sitt stora genombrott med Blue Valentine, som skildrade hopplösheten i ett sönderfallande äktenskap. Med The Place Beyond the Pines fortsätter han sin resa genom ett ångestfyllt landskap, i ett bristfälligt men vågat försök att undersöka universella teman mot den skitiga bakgrunden av vardagslivet i Schenectady, New York.

Luke (Ryan Gosling) arbetar som motorcykelstuntman på ett kringresande tivoli. Hans tillvaro tar dock en oväntad vändning när det visar sig att en flyktig förbindelse resulterat i en son. Fast besluten att ta sitt ansvar bestämmer han sig för att ge upp sin kringflackande och rebelliska livsstil och slå sig till ro i staden. För att försörja sin son och realisera drömmen om en sammanhållen familj, inleder Luke en karriär som MC-buren bankrånare. Ett desperat tilltag som kommer att få ödesdigra konsekvenser.

The Place Beyond The Pines bär formen av en tragedi i tre akter, vilka sammanflätas till en berättelse vars kärna utgörs av tidlösa teman som faderskap, klasstillhörighet, socialt arv och ödets outgrundliga vägar. Dessa teman framförs med förbehållslös bestämdhet och bitvis imponerande konstnärskap, men vad Cianfrance inte riktigt lyckas med är att sammanföra beståndsdelarna till en övertygande helhet.

Filmens fängslande och kraftfulla anslag mynnar dessvärre ut i en berättelse som sedermera mister mycket av sin intensitet och styr in på ett utstakat spår utan större överraskningar. Den ångestladdade stämning som till en början omger filmen likt en tjock och ogenomtränglig dimma lättar också vad tiden lider. Den försvinner inte helt, men skingras tillräckligt mycket för att min mage inte längre ska knyta sig av oro och nervositet.

Kanske hade Cianfrance för höga ambitioner när han bestämde sig för att berätta en generationsöverskridande historia, utdragen över nästa två och en halv timme. Det känns helt enkelt som att inspirationen sinat när berättelsen flyttar fokus – från Lukes önskan om ett familjeliv, till korrumperade poliser och tonårsångest. Filmens första akt är emellertid en studie i ren och skär filmkonst och något av det bästa jag upplevt på länge. Jag önskar att man koncentrerat sig på denna del av berättelsen och låtit dess magi dröja sig kvar hela vägen till sluttexterna. Om man gjort det hade The Place Beyond the Pines varit ett potentiellt mästerverk. Nu blev det dessvärre inte så.

About Alexander Bing

One comment

  1. Jag var en av dom få som inte fastnade för ”Blue Valentine” men denna tyckte jag var fantastisk bra och jag märkte knappt att den var så lång, jag bara njut av handlingen, skådespelarna, ja allt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.