The Outsiders

I denna pärla från 80-talet tar halva Hollywoods hunkar från 80-90-talen några av sina första steg mot stjärnstatusen, ledda av mästerregissören Francis Ford Coppola. Det är en klassisk berättelse om tonårens svårigheter och kampen mellan vi och dom förpackat i 60-talets USA. En systerfilm till Sista natten med gänget är en passande beskrivning där allt är lite sorgligare och skitigare.

Sextiotalets USA, ett gäng killar från stadens sämre delar har sina problem, tristess, fattigdom och ensamhet. De vuxna i deras närhet är antingen döda eller sådana de helst undviker. Gänget hamnar i allt allvarligare bråk med en grupp mer välställda killar från stadens andra sida. De drabbar samma tills en gräns passeras – någon dödas. Ponyboy och Johnny tvingas fly från staden men av en slump blir de hjältar när de räddar några barn från att brinna inne. Men priset de får betala är högt och snart är bråken igång igen.

Matt Dillon, Ralph Macchio, Patrick Swayze, Rob Lowe, Emilio Estevez, C. Tomas Howell och Tom Cruise i en och samma film!? Smaka på den du som började sluka film på 80-90-talen. Den som castat The Outsiders har haft fingertoppskänsla i världsklass. Till på köpet är det så gott som deras första stora roller och de skulle ju som bekant under kommande år stiga högt upp på Hollywoodhimlen. Det är också dessa unga skådespelare som är filmens stora behållning enligt mig. Ingen gör bort sig och tex Ralph Macchios rolltolkning är grym. Hans karaktär Johnny Cade känns sårbar och vilsen och jag som inte sett Karate Kid sen 80-talet blev sugen på att se den igen för att se hur han spelar där. Men den som har den största rollen är C. Thomas Howell som spelar den yngsta brodern Ponyboy i en föräldralös trio med Patrick Swayze och Rob Lowe som sina äldre bröder. Det är framför allt kring honom berättelsen vävs. Hans bröder och Emilio Estevez och Tom Cruise har mindre framträdande roller där Mr. Scientolog känns mest valpig och vilsen. Ytterligare en framtida storstjärna visar upp sig, det är Diane Lane som gör den största kvinnliga rollen, som dock är rätt begränsad.

Det är en bra film men det är framför allt de lugna scenerna som är starkast. Slagsmålen och actionscenerna är lite taffligare tyvärr. Sen är det lite för löst hängande scener. Jag tycker inte Coppola riktigt lyckas binda ihop scenerna utan de känns lite uppradade, vilket förtar en del av inlevelsen.

Det är en underlig värld som skildras i filmen. De vuxna lyser med sin frånvaro eller är reducerade till filmens minsta roller. Några syns som skuggor på en gardin, någon pekar ut en väg,en annan öppnar en dörr eller står i kassan på affären. De är oviktiga, eller kanske deras betydelse belyses just på grund av deras frånvaro. Filmens tema är ungdomen och dess tuffa uppbrott från barnet till den vuxne. Samtidigt saknas det vuxna förebilder, ungdomarna sköter sig själva. Självklart finns det antagonister och det är den eviga kampen mellan ”vi och dom”, det som vi sett i Sverige det senaste decenniet med huliganer tillhörande olika lag var på 80-talet hårdrockare mot synthare och tidigare var det raggare mot mods osv. I filmen är det greasers mot socs, dvs. smutsiga, underklasskillar med fett i håret mot medel-/överklasskillar med chinos och kortklippt hår.

Det är en bok som ligger till grund för filmen och vägen från bok till film är lite annorlunda. S.E. Hinton skrev boken när hon var 15-17 år och den anses vara en modern klassiker i den amerikanska litteraturen idag. De som uppmärksammade Coppola på boken var en lärarinna och hennes klass som skrev till honom och föreslog, eller snarare krävde att han gjorde film av deras favoritbok. Tipset var så bra att Coppola inte bara gjorde film av Hintons debutroman utan även på hennes senare alster Rumble Fish där Matt Dillon och Diane Lane åter dyker upp i rolllistan.

Bilden duger, liksom ljudet. Det är värre med den svenska textningen som är halvdan i sina ordval och språkbruk och ett och annat stavfel smiter igenom, svagt tycker jag. Där utgåvan verkligen skiner är extramaterialet. Kommentarspår med Dillon, Howell, Lane, Lowe, Macchio och Swayze imponerar. Sen finns ett gäng bra dokumentärer om Hintons besök på inspelningen, castingen och en återblick. Stort plus i kanten för detta!

Mina slutord är helt klart: Se den om du gillade Sista natten med gänget och/eller Rumble Fish.

About Roney Lundell

Sthlmare vars puls ökar av Anea, Bladerunner, Caol Ila, Dahlström, England, Fotboll, Gudfadern, Hammarby, iPhone, Japan, KISS, LittleBritain, MontyPython, NewYork, OldBoy, PulpFiction, Qi, Resor, Susanna, ToyStory, USA, Värme, Whisky, X-men, YoungOnes, Zzzz, Åka, Älska, Öl

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.