The Maltese Falcon (1931)

När vi pratar om Riddarfalken från Malta tänker de allra flesta på Humphrey Bogart och versionen från 1941. Men redan 10 år tidigare hade det kommit en film baserad på samma bok.

Riddarfalken från Malta handlar om privatdetektiv Sam Spade och dennes partner Miles Archer. I början av boken får de i uppdrag av en kvinna, Miss Wonderly, att skugga en man vid namn Thursby. Han har tydligen rymt med hennes minderåriga syster och Wonderly hoppas att Spade kan finna syster innan föräldrarna kommer hem från en längre resa. Samma natt blir Spade väckt av att polisen ringer honom och meddelar att Archer har funnits skjuten i en gränd. Ett par timmar senare dyker polisen upp hos Spade. Thursby har blivit skjuten utanför sitt hotell och Spade är nu huvudmisstänkt för mordet. För att komplicera det hela ytterligare har Spade haft en affär med Archers fru. Han inser nu att han enda chans att rentvå sig själv är att finna Wonderly och lista ut varför hon egentligen ville ha Thursby skuggad.

Värt att notera här är att denna film inte finns att tillgå löst utan kom som extramaterial med denna utgåva. Redan året efter att boken släppts kom denna film med Ricardo Cortez i huvudrollen. Cortez kom till Hollywood som Jacob Krantz men bytte namn när Paramount ville göra honom till den näste Rudolph Valentino. Nu blev det aldrig så och efter ett par år i Hollywood flyttade han till New York och jobbade på Wall Street. Hans tolkning av Spade är en snabbtalande, kaxig privatdetektiv som hela tiden ligger steget före polisen. Han är också en kvinnotjusare som förutom en affär med fru Archer även får ihop det med Wonderly. Man skulle kunna säga att han framställs lite som en playboy som blivit privatdetektiv. Hans tolkning är intressant även om den inte ligger i samma linje som boken. Den sexuella spänningen är stark även om det aldrig slår några gnistor om Cortez och Bebe Daniels som spelar den kvinnliga huvudrollen. Slutet skiljer sig också från boken; Spade besöker här Miss Wonderly i fängelset och han har blivit erbjuden ett jobb som Chief Investegator hos åklagaren. Det är uppenbart att han har starka känslor för henne trots att han satt henne i fängelse.

Jag har lite svårt för Cortez tolkning av Spade, han framstår till viss del som både arrogant och dryg snarare än cool och gatusmart. Och hans kvinnotjusardrag gör inte heller att han framstår i bättre dager. Bebe Daniels lyckas bättre i den kvinnliga huvudrollen och är bra som femme fatale. Hon hade vid det här laget redan jobbat nästan 20 år i Hollywood och var en van skådespelerska. En annan sak som förvånade mig var hur tydlig homosexualitet antyds i denna film. Det råder ingen tvekan om att Gutman är homosexuell och jag förvånades över hur man vågade visa detta på ett sådant sätt 1931. Men denna film är inspelad innan The Motion Picture Production Code trädde i kraft och därför kunde man på ett helt annat sätt än i senare filmer visa både homosexualitet och för den tiden sexuellt suggestiva scener. 1936 klipptes filmen om för att anpassade den efter den nu etablerade koden och länge visades inte den ocensurerade versionen i USA. När filmen till slut börjades att visas på tv fick den byta namn till Dangerous Female för att folk inte skulle tro att det var Bogart som visades.

Jag är inte alls lika förtjust i denna version då den saknar mycket av svärtan och cynismen som 1941 års version hade och som präglade boken. Som filmen är nu är det en okej film noir med intressant handling men inte så mycket mer. Rekommenderas för de som gillar Bogarts version och vill fördjupa sig.

 

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

2 comments

  1. Jag läste ”Riddarfalken från Malta” och ”3 stjärnor” och jag hade reaktionen…
    Du vet i ”Die Hard with a Vengeance” när John McClane tvingas gå på en gata i Harlem med en sandwich-skylt där det står ”I hate niggers” – när en av de svarta killarna längre ner på gatan (jag skojar inte när jag säger att jag tror att de spelar basket) upptäcker honom utbrister han:
    ”WHAT THE FUCK!!?”

    Men den här versionen har jag inte sett, så det var intressant att läsa recensionen. De flesta och bästa noir-filerna är ju typ 10-20 år senare. Den med Bogart är från -41, förresten, det står -31 i recensionen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.