The Lost Boys (återblicken 2017)

Under kategorin, filmer som borde ha definierat min barndom men inte gjorde det, hittar vi The Lost Boys. När man läser handlingen till denna film känns det som jag borde ha sett den massor med gånger under min ungdom men det var först när jag nästan var 25 år som jag såg den första gången men sedan dess har den haft en liten plats i mitt hjärta, mest av nostalgiska skäl.

Bröderna Emerson flyttar till staden Santa Clara vid Kaliforniens kust, deras mamma har precis skiljt sig och de kommer bo ett tag med hennes pappa innan de landar på fötterna igen. Sommaren är i full fart och med det stadens tivoli. Den äldre brodern Michael blir snabbt intresserad av en mystisk tjej som verkar hänga ut med stadens tuffaste gäng. Den yngre, Sam, träffar istället de märkliga bröderna Frog som vill tvinga på honom serietidningar som handlar om vampyrer. När hans äldre bror börjat uppträda underligt, ha på sig solglasögon även på kvällen och sova hela dagen börjar Sam fundera på historierna kanske inte är sanna. Det har ju försvunnit väldigt många människor i Santa Clara. Men hur skall man tackla ett sådant problem?

The Lost Boys är bara ren och skär nostalgi, det är egentligen enda anledningen till betyget. Det är film som jag identifierar mig så mycket, både som Sam och bröderna Frog. Samma hopplösa situation under tonåren, föräldrar som inte lyssnar på en och den där tanken om att det faktiskt saker som inte går att förklara. Annars är detta en film som verkligen definieras av slutet av 80-talet och style over substance, det finns inget här som inte bara är stil rakt igenom försöker man få tag på något solitt hänga fast vid så rinner det bara likt sand genom fingrarna. Men det är lite charmen med filmen också. Du skall inte ställa de svåra frågorna, du skall luta tillbaka i soffan med en näve popcorn och njuta av det spektaklet som utspelar sig framför dig på tv:en!

Med Richard Donner som producent och Joel Schumacher som regissör känns detta som en hybrid av deras karriär, Schumacher hade precis gjort St. Elmo’s Fire och Donner regisserade The Goonies något år innan. Den här kombinationen av de äldre ungdomarnas sexighet och Sams naivitet över livet blir på något sätt en bra kombination. Det är också ned där oskulden som finns genom hela filmen eller snarare skimret av oskuld som får mig att tycka om The Lost Boys mer än jag borde, en film i en era när filmskapande var så mycket enklare än idag.

The Lost Boys känns som en film är lite ”must have been there”. Såg du inte den när den var aktuell kommer bara klia dig i huvudet och tänka hur kan någon gilla detta? Med det sagt, det var fruktansvärt kul att se den tillsammans med min fjortonåring och diskutera om det verkligen var så att vara tonårig på 80-talet. Men hon tyckte den inte var något vidare bra.

Under kategorin, filmer som borde ha definierat min barndom men inte gjorde det, hittar vi The Lost Boys. När man läser handlingen till denna film känns det som jag borde ha sett den massor med gånger under min ungdom men det var först när jag nästan var 25 år som jag såg den första gången men sedan dess har den haft en liten plats i mitt hjärta, mest av nostalgiska skäl. Bröderna Emerson flyttar till staden Santa Clara vid Kaliforniens kust, deras mamma har precis skiljt sig och de kommer bo ett tag med hennes pappa innan de landar på…

Review Overview

Betyg

60

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.