The Last Temptation of Christ

1953 publicerades den grekiske författaren och filosofen Nikos Kazantzakis bok The Last Temptation of Christ. 1972 gav skådespelerskan Barbara Hershey ett exemplar av boken till regissören Martin Scorsese. 1988 regisserar Martin Scorsese en filmatisering av boken, och Barbara Hershey spelar då rollen som Maria Magdalena. 2013 ser undertecknad filmen och anser den vara ”helt okej”.

the-last-temptation-of-christ-01

Filmen The Last Temptation of Christ (som, liksom boken, har den svenska titeln Kristi sista frestelse) är alltså inte direkt baserad på evangelierna, vilket förklaras med en textruta alldeles i början av filmen. Boken om Jesus som Nikos Kazantzakis skrev blev väldigt kontroversiell, och filmen likaså. Jungfrufödseln hoppas över, i filmens början är Jesus (som spelas av Willem Dafoe) i vuxen ålder. Han är en förvirrad, osäker och självföraktande man, plågad av religiösa tvivel och grubblerier, och han kallas förrädare av andra judar eftersom han tillverkar kors till romarnas avrättningar. Judas (som spelas av Harvey Keitel) introduceras snabbt, och han är en mer självsäker och samtidigt mer konfrontativ motpol till Jesus.

En central del i filmen är den komplicerade vänskapen mellan Jesus och Judas. Utan att avslöja för mycket kan jag ändå nämna att Judas ställs i bättre dager i den här filmen, han framstår inte som den förrädare han traditionellt utmålas som. Att komma fram till vad hans mål är, och förstå vad Gud har för plan för honom, är en mödosam process för Jesus. Judas invänder vid ett tillfälle att Jesus byter plan och strategi stup i ett, från att sprida kärlek, till att ta till vapen mot den romerska överheten, och slutligen till att han måste dö på korset. (Jo, Jesus blir korsfäst även i den här filmen. Jag tycker inte att det är en spoiler.) Judas är dock hela tiden lojal mot Jesus.

the-last-temptation-of-christ-04

Willem Dafoe spelar den vankelmodige Jesus på ett alldeles utmärkt sätt, och han har dessutom helt rätt utseende för rollen. Harvey Keitel gör sin vana trogen en stabil insats. Den mest briljante skådespelaren i filmen är dock Harry Dean Stanton. Han är bara med i ett par scener, men är fantastisk i rollen som Paulus. Några andra välkända namn förknippade med filmen är t.ex. David Bowie, han skymtar förbi som Pontius Pilatus i en enda scen, och Peter Gabriel som skrivit musiken. Det låter emellanåt väldigt mycket 80-tal, vilket är lite synd då filmen i övrigt inte känns daterad.

I intervjun med Martin Scorsese, som följer med på utgåvan, berättar han bland annat om hur han ser konflikten mellan Jesus mänskliga respektive gudomliga sida som kärnan i filmen. Filmen innehåller även en del avsteg ifrån bibeln, bland annat så närvarar några kvinnor vid den sista måltiden, och handlingen tar en intressant omväg i slutet av filmen. Att berätta hur denna omväg ser ut vore att avslöja för mycket, men jag gillar den verkligen. Dessa avvikelser från bibeln skapade mycket upprördhet bland religiösa människor och organisationer, vilket bland annat ledde till att en del biografkedjor vägrade att visa filmen, och den är fortfarande bannlyst i en del länder. Men för en ateist som undertecknad gör förändringarna gentemot den traditionella berättelsen filmen mer intressant och spännande.

the-last-temptation-of-christ-02

Kontroverserna kring boken och det bitvis provocerande filmmanuset medförde att filmens budget inte blev av den storlek som Martin Scorsese önskade, och det märks tyvärr. Filmen är ”liten”, emellanåt känns den som filmad teater. Jag hade önskat att den var mer storslagen, det är t.ex. väldigt glest bland statisterna. Ett annat problem med filmen är dess längd, 2 timmar och 43 minuter är för långt. Det hade inte skadat om den trimmats ner en aning, då tempot bitvis är ganska lågt. Mot slutet av filmen kände jag att jag var lite sugen på att se om Life of Brian, och det kanske inte är ett gott betyg för The Last Temptation of Christ. Men den är trots allt mycket intressantare än andra filmatiseringar av Jesus liv som jag sett, på grund av de friheter den tar sig. Jag tyckte t.ex. att The Passion of the Christ var snygg och välgjord, men fruktansvärt tråkig. Till skillnad från den filmen är jag övertygad om att jag kommer att se om The Last Temptation of Christ.

Slutligen några ord om extramaterialet. Som tidigare nämnts, så finns det en intervju med Martin Scorsese på utgåvan. Den är lite drygt 13 minuter lång och absolut sevärd, men förutom intervjun medföljer bara en trailer för filmen. Om man är sugen på att inhandla denna film, gillar extramaterial och har en regionsfri spelare kan det vara värt att slänga ett öga på Criterion Collections utgåva på Blu-ray. Den innehåller bland annat ett kommentarspår med Martin Scorsese, Willem Dafoe och manusförfattarna Paul Schrader och Jay Cocks, vilket jag gärna hade lyssnat på.

 

About Daniel Björnberger

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.