The Last of Us Part II

En hel konsolgeneration har i princip passerat sedan vi först stiftade bekantskap med Ellie och Joel i Neil Druckmanns The Last of Us för sju år sedan. Väntan har varit lång och förväntningarna höga när det hyllade spelet äntligen fått sin uppföljare. Våren har dock fört med sig kontroverser i form av läckor kring handlingen som rört upp känslor bland fansen. Men är spelet särskilt kontroversiellt egentligen?

Ellie och Joel på strapats i vackra skogsmiljöer.

Hur jag än vrider och vänder på det är det svårt att säga särskilt mycket om spelets handling utan att säga för mycket. Handlingen är både enkel och komplicerad på samma gång. Ellie drabbas, i början av spelet, av en enorm tragedi. Vi får följa hur hon reagerar på situationen och får ta del av följderna av hennes beslut att hämnas på de som åsamkat henne sorg och smärta. Resan tar henne från hennes och Joels nya hem i Jackson, till västkusten och Seattle. Miljöerna är nya men de infekterade är de samma blodtörstiga varelserna vi minns från förra spelet. I Seattle hittar vi två faktioner som slåss om stadens ytor och resurser. Samtidigt som alla riskerar att bli måltid åt svampinfekterade människor. Det är med andra ord en ren krigszon som Ellie tar sig till med sina resekamrater.

Trots att spelets miljöer är större är det ett mer eller mindre linjärt äventyr. Karaktärernas rörelser har blivit smidigare och mer verklighetstrogna. Risken att trilla ner för stup av misstag har minimerats. Det finns även större möjligheter att gömma sig och att smyga. Det finns enormt mycket detaljer och gömda vrår. Att någon av er lyckas ta del av allting på en genomgång av spelet bedömer jag som totalt osannolikt. Det finns gömda pärlor, påskägg och obehagliga men också hoppfulla berättelser strösslade runt i spelvärlden. Men ibland kan bristen på hälsa och utrustning leda till att en del av avstickarna för stunden känns helt omöjliga att genomföra. Detaljrikedomen bjuder in en till att återvända för en andra spelomgång. För att kunna uppgradera dina vapen och färdigheter fullt ut krävs det att du göra resan mer än en gång. När du klarat spelet kan du välja att spela nästa omgång som ”new game+”. Då får du uppleva berättelsen en gång till med alla framsteg du gjort under första omgången. Frågan är dock om ens energi räcker till för att ta sig igenom den känslomässiga misären en gång till på kort tid.

Uppgradera dina vapen på arbetsbänkar.

När det kommer till fiender är det mesta bekant. Vi har bloaters, clickers, stalkers och runners men även en del obehagliga överraskningar. En av dessa är ”ärren”, en sekt i Seattle som kommunicerar genom visslingar. De jagar dig från mörkret med pil och båge. Den andra faktionen, WLF, är mer regelrätta soldater. Människorna slåss på ett smartare sätt men beter sig också mer mänskligt. Både människor och djur har namn. Dödar du en människa i spelet är det inte sällan du hör någon av dess kamrater skrika ut deras namn. Men de verkligt obehagliga överraskningarna gömmer sig där infektionen låtits gro i decennier. Dessa får ni själva uppleva och förfäras över.

Clickers fortsätter terrorisera spelets karaktärer.

Gameplay-mässigt har det egentligen inte hänt abnormt mycket jämfört med förra spelet. Känslan är att det är mer som en uppföljare av en film där handlingen får förbli vår fokus. Det är också av denna anledningen som jag inte anser att spelet inte når samma nivå som del ett. Allting är lite smidigare, lite snyggare och lite råare men kanske alltför bekant? Missförstå mig rätt, spelet är fantastiskt väl genomfört. MEN, jag hade gärna sett fler nyheter.

Utöver återvändande skådespelare som Troy Baker och Ashley Johnson, återvänder även Gustavo Santaolalla med sitt gitarrspel. Santaolallas musik är ett lika viktigt element för atmosfären som skådespelarna. Eftersom både Ellie och Joel spelar gitarr i spelet är det väldigt passande soundtracket i princip bara består av gitarrspel. Den visuella uppgraderingen från förra spelet gör också detta till en av de vackraste AAA-titlarna till playstation 4. Det känns som en lågoddsare att vi även får en version till playstation 5 under nästa år.

En ödesmättad vy stoppar inte spelkaraktärerna.

The Last of Us Part II är långtifrån ett ”feelgood”-spel. Druckmann har sagt i flertalet intervjuer att detta är ett spel som inte kommer falla alla fans i smaken. Detta är en berättelse om hämnd, hur det går i cykler och genererar mer hat. Hämnd och hat utvecklar sällan individer, känslorna och vanföreställningarna förändrar en. Detta bidrar också till att karaktärerna i spelet inte utvecklas på samma sätt som de gjorde i första spelet. Karaktärsutvecklingen blir sekundär för den huvudsakliga handlingen och spelets, för mig, tydliga budskap. Låter ni er uppslukas av hämnd och hat, löper ni stor risk att förlora allting.

Likt Naughty Dogs Uncharted-spelserie är spelupplevelsen stundtals som att delta i en interaktiv film. Gameplayet är linjärt men tillåter en viss mån av variation. Skådespeleriet av alla inblandade fortsätter att levereras på toppnivå och skaparna har visat mod genom den valda banan. Det hade varit lätt att bara fortsätta på det förra spelets inslagna bana. Berättelsen och spelet ställs istället på sin kant och dynamiken förändras helt. Förändringen är abrupt men långtifrån kontroversiell för någon som följt populärkultur under det senaste decenniet. Detta är ingen Hollywood-historia med ett lyckligt slut där hjältar rider iväg mot horisonten. The Last of Us Part II är en miserabel berättelse om människans mörkaste sidor i en extraordinär värld. Det skall bli spännande att se var nästa del i spelserien tar oss, det känns som vi behöver hitta en ny väg framåt.

Recensioner av spelserien:
The Last of Us
The Last of Us Remastered

Spelets soundtrack:

En hel konsolgeneration har i princip passerat sedan vi först stiftade bekantskap med Ellie och Joel i Neil Druckmanns The Last of Us för sju år sedan. Väntan har varit lång och förväntningarna höga när det hyllade spelet äntligen fått sin uppföljare. Våren har dock fört med sig kontroverser i form av läckor kring handlingen som rört upp känslor bland fansen. Men är spelet särskilt kontroversiellt egentligen? Ellie och Joel på strapats i vackra skogsmiljöer. Hur jag än vrider och vänder på det är det svårt att säga särskilt mycket om spelets handling utan att säga för mycket. Handlingen är…

Review Overview

Betyg

90

About Fredrik Malmquist

Fredrik Malmquist
En glad planarkitekt från Ystad som numera bor i Malmö tillsammans med min norrländska fästmö Emma samt sönerna Vidar och Folke. Jag har intressen som musik, löpning, brädspel, stadsplanering och datorspel men framförallt så har jag ett brinnande intresse för film.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.