The Last of the Mohicans

Michael Mann fortsätter att inte riktigt kunna bestämma sig för hur hans film om kriget mellan britterna och fransmännen i Amerika på 1700-talet ska se ut. Till släppet på Blu-ray har ytterligare några justeringar gjorts, om än mycket marginella. Omslaget säger att det är den definitiva versionen, men vågar vi lita på det?

the_last_of_the_mohicans_02När Mann presenterade sin ursprungsversion 1992 satte filmbolaget kaffet i halsen. Deras stora sommaräventyrsfilm kunde omöjligt vara tre timmar lång! Biopremiären flyttades fram till i September och drygt en timme hade trimmats bort, något som gjorts i all hast och inte riktigt i enlighet med regissörens önskemål. Inför DVD-släppet 1999 fick Mann chansen att putsa till några skönhetsfläckar och sätta sin godkännandestämpel på den och nu har ytterligare någon marginell liten detalj förändrats. Vad jag lyckats läsa mig till handlar det om en låt mot slutet av filmen, som fanns med då den gick på bio men sedan plockades bort, som är på plats igen i en annan version. Då jag aldrig sett The Last of the Mohicans tidigare känner jag inte att jag ska uttala mig om förändringarna som gjorts genom åren är till det bättre eller till det sämre. Egentligen är man väl mest nyfiken på att se hur tretimmarsversionen såg ut?

Fransmännen och engelsmännen krigar om herraväldet i Amerika. Båda sidor allierar sig med olika indianstammar för att dra nytta av deras krigskraft och deras kunskaper om landet. Samtidigt samlar engelsmännen ihop en milis bestående av nybyggare som annars skulle riskera att bli slaktade av den antågande fienden, medan vissa vägrar lämna sina hem i rädsla av att deras familjer kommer lämnas försvarslösa. Efter ett bakhåll kommer den viteHawkeye, som vuxit upp tillsammans med indianer till undsättning och räddar två unga kvinnor. Dessa är döttrar till den brittiske generalen Munro som förtvivlat kämpar för att hålla ställningarna i ett fort belägrat av fransmännen. Efter ankomsten till fortet börjar kärlek spira mellan Hawkeye och den äldre av döttrarna samtidigt som lojaliteter prövas. Utanför söker indiankrigaren Mugua blodshämnd på Munro och han svär även att utplåna dennes avkomma.

mohicans_3I rollen som Hawkeye ser vi Daniel Day-Lewis som sin vana trogen naturligtvis gjorde sanslösa förberedelser genom att leva i vildmarken, äta blåbär och lära sig att jaga. När slutresultatet mest handlar om att visa honom springa i slow motion, med en bössa handen och håret majestätiskt fladdrande, undrar man om han kanske borde spenderat den tiden på att umgås med sin familj istället? Till skillnad från hans fantastiska prestationer i Gangs of New York eller There Will be Blood så ger han egentligen ett väldigt slätstruket intryck här. Å andra sidan är det ingen film som ger speciellt mycket utrymme åt skådespeleri, speciellt inte med tanke på hur tunna karaktärerna är och på hur mycket fokus som ligger på att istället visa upp dem i maffiga iscensättningar. Det kan vara en strid efter ett bakhåll, en långsamt smäktande vandring genom skogen eller en vådlig färd i kanot nerför en flod. Allting är elegant fotat och noggrant sammansatt tillsammans med pompös musik. Ibland blir det imponerande, kanske främst i striderna, medan det minst lika ofta blir påfrestande uppblåst.

Mann har alltid stött på problem i sina filmer när han ska skildra kärlek. Han må vara hur omsorgsfull som helst i detaljer, tvinga fram omtagning efter omtagning för att ljuset ska bli perfekt, men när det handlar om att förmedla varma känslor mellan två karaktärer har han verkligen ingen aning om vad han pysslar med. Oftast låter han dem titta trånande på varandra i några sekunder samtidigt som han vräker på med tjocka syntar och sedan ska vi acceptera att deras kärlek är evig. Jag är ledsen, men det håller inte för fem öre och det har vid fler än ett tillfälle blivit en nagel i ögat på även hans bästa filmer. I The Last of the Mohicans blir det extra drabbande, då den presenteras som ett romantiskt äventyr, men då man verkligen inte köper relationen mellan Cora och Hawkeye, är det alldeles för mycket som inte fungerar. Att sedan merparten av relationen mellan Alice och Uncas hörde till den timme som ströks helt, gör att vissa händelser blir än mer förvirrande och ologiska, hur mycket sentimental musik som än vräks på.

Last-Of-The-Mohicans-stillDet är ändå svårt att inte imponeras av vissa saker med filmen. Striderna i skogen har både en realistiskt och obehaglig touch, samtidigt som de är väldigt visuella. Att få allting att klaffa där kan inte ha varit enkelt. I vissa avseenden är fotot även snyggt och filmen som helhet har en lyxig känsla, även om det kanske slår över i att bli lite för pampigt ibland. Jag är ingen expert på området, men det känns även som om kostymerna är verklighetstrogna. Rent mekaniskt kan Mann konstruera en film, men när det inte klaffar med karaktärerna blir tyvärr rätt tråkigt att titta på, hur mycket det än må glittra. The Last of the Mohicans lämnar en oftast oberörd och med lite tunga ögonlock.

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

One comment

  1. Rikard Eriksson

    Håller med. Det är jäklar ingen särskilt bra film.

Leave a Reply to Rikard Eriksson Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.