The last gentleman

Låt oss riva av ett tråkigt plåster först av allt så är det gjort – vad heter egentligen den här filmen? När den gick upp på bio förra året och på streaming heter den “Den siste gentlemannen”, i original heter den “Old man and the gun” och Scanbox släpper den som “The last gentleman”. Jag har inte riktigt orkat forska i varför en så pass ny film dyker upp i tre skepnader, men man undrar lite. Inte för att det är viktigt, eller ens ovanligt, men marknadsföringsmässigt känns det som en dålig idé.

Okej, vi lämnar det, det är både tråkigt och ointressant. Vad som ÄR intressant är att “The last gentleman” (som jag tänker kalla den, eftersom det är Scanbox utgåva på bluray som recenseras här), marknadsförs som Robert Redfords sista film, och inte bara det, den är utvald att vara hans karriäravslutning. Vet inte om en sådan grej är bra eller dålig – få filmstjärnor har haft en sådan karriär som Robert Redford. Frågan är om en sådan karriär någonsin kommer att matchas.. Att välja ut en film för att sätta punkt känns som en dålig idé. 

Redford gav själv regissör David Lowery uppslaget att göra en film om den notoriske, men alltid lika artige, bankrånaren Forrest Tucker. Historien är, som filmen själv säger, mestadels sann, men det är klart att den snyggats till lite här och där. Det som är sant är att Tucker rånade banker – många banker – fram tills han var långt över sjuttio år, och att han gjorde ett flertal spektakulära rymningar från olika anstalter, från det att han var tonåring till den sista där han byggde en båt och rymde från San Quentin. Då hade han passerat sjuttio-strecket. Så det finns helt klart en intressant historia att berätta. Lowery lyckas dessutom att berätta inte bara den, utan även Redfords historia, genom att skickligt baka in bilder och även filmsekvenser från Redfords liv och karriär in i filmen. Det finns också många snygga passningar till hans karriär på andra sätt, till exempel att filmen börjar med samma ord och utseende som “Butch Cassidy och Sundance Kid”, kanske Redfords mest berömda film, eller att det flera gånger i filmen förekommer samma handtecken som användes i filmen “Blåsningen”, en annan känd Redford-film.

Redford och Sissy Spacek.

Här har vi kanske ändå osökt börja komma in på det som inte funkar med “The last gentleman”. Det känns tråkigt att direkt fokusera på det negativa i en film som jag i många stycken blev väldigt förtjust i, men det finns ett underliggande problem som ligger och stör mig från början till slut: allt handlar om Redford, och allt ljus hamnar på honom. Filmens första tredjedel visar till stor del hur Forrest Tucker, alltså Redford, och hans gäng, som pressen döper till Over-the-Hill-gang, åker runt och rånar banker. I gänget ingår också två andra äldre gentlemen, spelade av Danny Glover och Tom Waits. Personligen hade jag gärna sett mer av dem – eller varför inte låta hela filmen fokusera på de tre? De få stunder där de är tillsammans som en ensemble är de bästa scenerna i hela filmen – och då stör det mig att kameran ska leta sig tillbaka till Redford, med ofelbar förutsägbarhet. Redfords karaktär, alltså Forrest Tucker, är dessutom en gentlemanna-tjuv. Han har inte kulor i sin pistol och vill aldrig skada någon, tröstar de stackars bankanställda som blir rädda och gråter, och vi får aldrig se något motiv till varför han vill råna alla dessa banker? Hatar han banktjänstemän? Har han ett politiskt syfte? Ska han köpa något? Det får vi inte veta förrän möjligtvis i slutet (men det är en kass förklaring). Han bara rånar. Och ler. Det blir väldigt repetitivt och….ja, tråkigt efter ett tag. Jag antar att det ska finnas någon sorts parallell här till Redfords karriär, men jag tycker den haltar. Redford är inte känd för att spela psykopatiska skurkar eller sammanbitna anti-hjältar – därför hade det varit extra intressant om han hade spelat just det. En hel film där han ler och är artig….nja. Samtidigt är jag lite kluven. Det är charmigt, samtidigt som man såklart tar bort många chanser till dramatisk spänning. Både Redford och Lowery valde en enkel väg, och det retar mig att det kunde ha blivit så mycket mer intressant om de bara hade vågat fördjupa Tuckers karaktär lite. Och låta honom få mothugg av de andra karaktärerna. Det kanske kan tyckas magsurt att som recensent klaga på att en film som ska avsluta en fantastisk karriär handlar om huvudpersonen, men min poäng är att en film med mer dramatisk spänning hade varit en mer värdig avslutning.

Dessa två hade jag velat se mer av! Tom Waits och Danny Glover.

Men “The last gentleman” är trots detta på inget sätt en tråkig eller dålig film, om man ser till det stora hela. Förutom passningarna till Redfords karriär, så är det bästa den mängd talang som finns framför kameran. Tuckers flirt-fästmö-fru som spelas av Sissy Spacek, det redan nämnda Over the hill-gänget, polismannen som jagar dem och spelas av Casey Affleck, alla birollsinnehavare….när det gäller skådespelarna är prestationerna lika bra som medelåldern är hög. 

Det är också en väldigt snygg film. Åttiotalet som allt utspelas i är snyggt återgivet utan att vi får miljoner tidsreferenser intryckta i varje ruta. Om det är något filmen inte är, så är det nostalgisk. Den utspelar sig på åttiotalet, handlar i stort sett bara om människor som passerat pensionsåldern (samt en fyrtioårskrisande snut), och det är en avslutning på en fantastisk karriär. Det hade kunnat bli smetigt. Det är det inte. Det är bra.

Vad det är, är en långsamt och återhållet berättad historia om en man som avslutar sin karriär genom att jobba. Om det gäller Tucker, eller Redford, är upp till betraktaren.

Utgåvan: Efter att ha sett några av Scanbox releaser nu så är det uppenbart att de inte riktigt försöker. Tekniskt sett så håller filmen hög kvalitet vad gäller både ljud och bild, men när man köper en fysisk kopia vill man ha mer än det – iallafall NÅGONTING mer. Typ en intervju, bakom-kulisserna, trailer och teasers. Här finns ingenting, förutom filmen och de nordiska språkens undertexter. Jo, och trailers till andra Scanbox-releaser. Tråkigt! En inköpt dokumentär om Redfords karriär eller liknande hade varit vansinnigt passande, till exempel. Som om inte det vore nog, skivans meny-framsida är en bild från filmen som ser ut att vara beskuren av någon med svår astigmatism. Det ger liksom intrycket att man inte ens försökt. Scanbox är duktiga på att snappa upp bra filmer, dåliga på att ge dem den förpackning de förtjänar.

Låt oss riva av ett tråkigt plåster först av allt så är det gjort - vad heter egentligen den här filmen? När den gick upp på bio förra året och på streaming heter den “Den siste gentlemannen”, i original heter den “Old man and the gun” och Scanbox släpper den som “The last gentleman”. Jag har inte riktigt orkat forska i varför en så pass ny film dyker upp i tre skepnader, men man undrar lite. Inte för att det är viktigt, eller ens ovanligt, men marknadsföringsmässigt känns det som en dålig idé. Okej, vi lämnar det, det är både…

Review Overview

Film - 6
Utgåva - 3

4.5

Summary : Snygg, charmig Redford-uppvisning. Förtjänar en snyggare utgåva dock.

5

About Henrik Bärzén

Tittar på både gammal och ny film, men nördar ner mig och skriver helst om sånt som har lite damm på fodralet. Sci-fi från femtiotalet, skräck från trettiotalet, film noir från fyrtiotalet, politisk thriller från sjuttiotalet och monsterfilm från när-som-helst.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.