The Killing of a Sacred Deer

Kirurgen Steven (Colin Farrell) tar den unge Martin under sin vinge för att agera mentor åt en vanlig tonårspojke med lite psykiska problem. Men allteftersom Steven öppnar upp sin famn mer och mer blir Martin alltmer närgången och utvecklar en osund besatthet av Steven och hans familj. Till slut tvingar Martin in honom i ett hörn med ett omöjligt val som inte kommer att lämna någon oberörd.

Från första stund är The Killing of a Sacred Deer en obehaglig film. Den bär på en märkbart ovänlig och oftast melankolisk ton som sakta men säkert kryper in under skinnet på mig som resulterar i otäcka kårar bara genom sin diskreta existens. Yorgos Lanthimos, regissören bakom filmen har även gjort den minst lika märkliga The Lobster och dessa två filmer delar tonmässiga likheter i sitt sätt att presentera aviga karaktärer. Skådespelarna låter mest som att de läser direkt ur manus men på ett trovärdigt sätt, och framförallt medvetet sätt. De känns mjuka och samtidigt oborstade i sina dialoger. Framförallt är filmerna i allra högsta grad motbjudande på ett estetiskt tilltalande sätt.

Allt eftersom urverket på filmen rullar framåt blir The Killing of a Sacred Deer så småningom lite långsam i sitt tempo på grund av att dialogerna aldrig byter tonläge och låter precis lika upplästa som under den första timmen. De som haft en riktig duktig lärare men som haft oturen att ha ett extremt monoton röst kan förmodligen relatera. Det som i ett tidigt stadium kändes som skinnkrypande effektivt upplevs mot mitten som att tiden istället kryper farligt långsamt så den grad att filmen löper risken att tappa mitt intresse.

Då är de väldigt tur att filmen till skillnad från The Lobster inte ger upp och återfår den glöd den inledde med. Lanthimos har gjort en betydligt mer fokuserad film som inte faller lika platt efter andra halvan som The Lobster gjorde. Allt som allt är The Killing of a Sacred Deer en finare, jämnare och därigenom bättre film av dessa två. Jag blir illa berörd av dem båda men den här gången lyckades den grekiska regissören ta mig ända in i mål med ett häpen min så därmed kommer jag spänt vänta på hans nästa alster när den initiala chocken väl lagt sig.

Fotnot: Om ni är nyfikna på The Lobster kan ni läsa vår recension här.

Kirurgen Steven (Colin Farrell) tar den unge Martin under sin vinge för att agera mentor åt en vanlig tonårspojke med lite psykiska problem. Men allteftersom Steven öppnar upp sin famn mer och mer blir Martin alltmer närgången och utvecklar en osund besatthet av Steven och hans familj. Till slut tvingar Martin in honom i ett hörn med ett omöjligt val som inte kommer att lämna någon oberörd. Från första stund är The Killing of a Sacred Deer en obehaglig film. Den bär på en märkbart ovänlig och oftast melankolisk ton som sakta men säkert kryper in under skinnet på mig…

Review Overview

Betyg

80

About Nathalie Leth

Nathalie Leth

Även om inget tycks kunna rubba hennes favoritfilm Definitely, Maybe från första platsen så är jakten ständigt igång efter nya filmupplevelser. Varesig det rör sig om en prasslig chipspåse och häftig thriller eller tio kilo choklad med det senaste romantiska dramat så kan man räkna med att Nathalie redan är på plats. Om filmen dessutom är gjord av Denis Villeneuve eller har Jake Gyllenhaal i någon av rollerna så finns det inget väder som stoppar henne från att se detta på bioduken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com