The Irishman

Martin Scorseses nya film The Irishman hade premiär på Netflix i onsdags. Detta episka drama på hela 3 timmar och 29 minuter har varit en snackis hela året, och den är redan tippad som favorit inför Oscarsgalan nästa år. Filmen bygger på boken I Heard You Paint Houses av Charles Brandt från 2004. Även filmen tituleras med samma namn i början, dessvärre översatt till svenska av någon outgrundlig anledning. Undrar ni över vad det betyder, det får vi förklarat ganska snabbt in i filmen. Ja, vart ska jag börja, det är en helt otrolig historia som vi kommer få presenterad under dessa 209 minuter.

Så vi börjar väl från början med vår huvudkaraktär, Frank ”The Irishman” Sheeran (Robert De Niro), den irländske lastbilschauffören som börjar arbeta för Russell Bufalino (Joe Pesci) på 50-talet. Russell var ledare för Bufalino crime family, som var den ledande maffiafamiljen i Pennsylvania under denna tid. Som sagt tidigare så är filmen baserad på en bok, en slags biografi av Frank Sheeran, så omnämnda personer i filmen är verkliga. Men det finns många som anser att allt i historien inte är det, men det spelar mindre roll, även om bara hälften har hänt så är det en otrolig historia. Nästa del av historien (eller egentligen stora delar av den) handlar om Jimmy Hoffa, kanske ett välkänt namn men vem var han?

Jag kan erkänna att jag inte hade så mycket kännedom om Jimmy Hoffa innan jag såg The Irishman. Han var för mig någon viktig person i maffian som försvann, som FBI har letat efter hur länge som helst. Men det är väl förmodligen den bilden som givits till mig. Men om ni också missat det så var han ledare för den amerikanska fackrörelsen, The International Brotherhood of Teamsters, under 50-70 talet. Filmen kommer klargöra mer än så. Men för att återgå till historien så börjar Frank jobba för Jimmy Hoffa (Al Pacino) som någon slags beskyddare av facket (eller Hoffa), och de blir väldigt nära vänner, och han stiger snart i graderna inom fackförbundet.

Filmen utspelas inte i kronologisk ordning, den börjar från slutet och använder sig nog av alla sätt för att återberätta en historia. Den hoppar från 50-talet till 2000-talet och allt däremellan (men enligt mig blir det aldrig rörigt). Men ja man hinner med ganska mycket på tre och en halv timma. Och på tal om längden, få inte panik, du får pausa den och dela upp den, det är ingen actionfilm utan mer en livsberättelse, ett liv. Detta är en film som sammanfattar en hel livstid av maffiafamiljer och en viktig del av den amerikanska historien, något vi inte har sett sedan Gudfadern-filmerna, därav längden.

Så för att försöka sammanfatta denna film, vilket inte går. Men är det kanske Scorseses avskedsfilm? Jag hoppas inte det men han har lyckats med det omöjliga, han har samlat alla sina gamla ”gangsterpolare” och gjort en film som berättar en historia om ett helt sekel. Han har även lyckats återskapa och hylla filmhistorien och dess kreatörer från 50-talet och framåt med både foto, regi och kostym. Och det är även hans dyraste och längsta film någonsin och han är jämngammal med huvudpersonerna. Det blir förmodligen hans sista stora maffiafilm, så vem ska ta över den genren? Jag är tveksam om det finns någon levande regissör som kan ta över den rollen.

Fotot, storyn och castingen i The Irishman är unik, det finns något i varje rörelse av kameran som berör. Joe Pesci förmedlar det bästa skådespeleri jag någonsin sett från honom i rollen som Russell Bufalino. Skådespeleriet av Robert De Niro och Al Pacino i sina roller är också på topp. Förutom nämnda stora namn så är min största förvåning castingen av Ray Romano, ja det är han från serien Alla älskar Raymond, jag blev så förvånad att jag fick pausa filmen och kolla upp det. Men med det sagt så gör han förmodligen sin bästa roll någonsin. Mitt enda minus till denna film är egentligen att jag hade velat se mer av Harvey Keitel (som bossen Angelo Bruno) som har en viktig roll men för lite screen time enligt mig. Har du inte sett filmen ännu, se den! Här är trailern:

Martin Scorseses nya film The Irishman hade premiär på Netflix i onsdags. Detta episka drama på hela 3 timmar och 29 minuter har varit en snackis hela året, och den är redan tippad som favorit inför Oscarsgalan nästa år. Filmen bygger på boken I Heard You Paint Houses av Charles Brandt från 2004. Även filmen tituleras med samma namn i början, dessvärre översatt till svenska av någon outgrundlig anledning. Undrar ni över vad det betyder, det får vi förklarat ganska snabbt in i filmen. Ja, vart ska jag börja, det är en helt otrolig historia som vi kommer få presenterad under…

Review Overview

Betyg

95

About Angela Ljungkvist

Angela Ljungkvist
Filmhistorien är magisk. Hollywood gör mycket bra men också mycket dåligt. Fransk film ligger nära mitt hjärta. Skräckfilm är min hatkärlek och jag ser det gärna men med lampan tänd. Älskar 40-och 50-talets filmstjärnor och dess skapare samtidigt som jag beundrar Nya vågens nakenhet. 90-talet är förmodligen det allra bästa årtiondet inom film. Tim Burton är sagolik och Tarantino är min stora kärlek.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.