The Huntsman: Winter’s War

När jag såg Snow White and the Huntsman blev jag överraskad hur mycket jag faktiskt gillade den. På inget sätt en klassiker men en bra film för en regnig söndag i soffan med ungarna och ett bra feministiskt budskap. Så jag bestämde mig för att se uppföljaren och se hur den var.

Stefan har redan skrivit en fin recension om filmen så jag rekommenderar den. Här fokuserar jag på min åsikter och hur de eventuellt skiljer sig från Stefans.

Jag har alltid varit svag för matinéfilmer, det är något jag verkligen gillar. Behöver inte vara mycket till handling men det skall finnas de där stora svepande scenerna som tar en från den grå vardagen till något annat. Sedan är jag sucker för fantasy och har varit ända sedan jag slukade Sagan om Ringen som tolvåring. Så jag erkänner att jag är betydligt mer förlåtande än Stefan till de stora problemen som filmen har.

Framförallt, som också Stefan pekar på, är filmen ambivalent. Den vill å ena sidan vara en mörk saga för en modern filmpublik, men den vill också vara det där storslagna äventyret som med Peter Jacksons Sagan om Ringen-filmer som utgångspunkt. Det vill sig inte riktigt, det finns spår av en film som man poppar en massa popcorn till, lämna hjärnan vid dörren och bara njuter av i all sin storslagenhet och som man glömt bort två dagar senare. Men det finns också en behov av att berätta en ”seriös” historia med allt vad det innebär och det drar ner filmen. Släpp det och fokusera på att det skall vara storslaget, inte bra.

Det märks framförallt på skådespelarna, det hade fungerat utmärkt om de fått spela sina karikatyrer och inget mer. Men nu skall man ge dem motiv till sina handlingar och försöka utvidga historien och det fungerar inte så bra. Jag bryr mig inte så mycket om motiven till att folk är onda i en film som denna. Och snälla dvärgarna vara bara irriterande i den första filmen, här är de ännu värre.

Problemet med The Huntsman: Winter’s War är att det är en cashgrab inget annat. Men bolaget har försökt att göra något mer av den och det fungerar inte. Men allt detta sagt, jag hade faktiskt ganska kul i soffan med Chris Hemsworth uppblåsta karaktär, Jessica Chastain som sparkar rumpa och Charlize Theron som är så ond att man bara kan älska henne för det. Jag tror att om man ser den med ungarna i ålder 10-15 som kommer man ha betydligt mer roligt än om man sitter själv i soffan och ugglar. Inget man tar med sig hem men passa på nu finns på en streamingtjänst när dig.

 

När jag såg Snow White and the Huntsman blev jag överraskad hur mycket jag faktiskt gillade den. På inget sätt en klassiker men en bra film för en regnig söndag i soffan med ungarna och ett bra feministiskt budskap. Så jag bestämde mig för att se uppföljaren och se hur den var. Stefan har redan skrivit en fin recension om filmen så jag rekommenderar den. Här fokuserar jag på min åsikter och hur de eventuellt skiljer sig från Stefans. Jag har alltid varit svag för matinéfilmer, det är något jag verkligen gillar. Behöver inte vara mycket till handling men det…

Review Overview

Betyg

60

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com