The Homesman

Titeln anspelar på de män som hade som uppgift att föra nybyggare hem till mer civiliserade trakter. För väster om Mississippi på 1850-talet var en kall och ogästvänlig plats som skördade många offer.

Mary Bee Cuddy är nybyggare men ogift. Hon driver sin gård i Loup City Nebraska och är omtyckt av sina grannar. Men det är ett hårt liv bland nybyggarna och det är inte alla som klarar av de mentala påfrestningarna som detta liv innebär. När tre kvinnor blir sinnessjuka av olika anledningar blir det Mary Bee som skall ta dem tillbaka till civilisationen. På väg att plocka upp dem räddar hon livet på kringstrykaren George Briggs som är på väg att hängas. Hans betalning blir att hjälpa henne att föra tillbaka kvinnorna till Iowa, en fem veckors lång strapats.

Man skulle kunna beskriva The Homesman som en revisionistisk western, ett försök att göra upp med en genre som fastna i klyscha. Tyvärr blir inte resultatet tillräckligt bra för att jag skall engageras i det hela. Det är kul att en film sätter fokus på kvinnor bland nybyggarna och de ofta hårda förhållandena som de tvingas utstå med i ett laglöst land där de knappt hade några rättigheter. Men filmen lyckas aldrig få fram sitt budskap på ett särskilt övertygande sätt. Alla tre kvinnor drabbas av olika sorger som gör att de går in i djupa depressionen men som filmen skildrar dem är som att transporteras tillbaka till 60-talet och hur folk med mentala problem skildrades då. Tre stycken säckar med potatisar hade fyllt lika mycket syfte i filmen. De säger inget och de gör inget förutom när manuset kräver att de gör det. De bara sitter där och stirrar framåt. Inte särskilt trovärdigt.

Ett annat problem är att filmens två huvudpersoner är människor som inte berör mig. Mary Bee spelas av Hilary Swank och hon gör sällan en dålig roll. Inte här heller men hennes karaktär känns forcerad. Vi vet för lite om henne för att förstå henne. Hon är en rik person som flyttat ut i ingenstans för att bruka landet och hitta någon att gifta sig med. Men varför? George Briggs spelas av Tommy Lee Jones som även stod för regin. Hans karaktär är en osympatisk man som inte klarar av att passa in i ett civiliserat samhälle och därför driver omkring i de yttersta gränserna på jakt efter jobb och bostad. Det finns även ett drag av buskishumor över honom som inte alls passar in med resten av filmen. Och hans sätt att hämnas på ett par män som han upplever gjort oförrätt mot honom är både makabert och överdrivet. Men kanske försöker Jones visa hos hur hårt och ogästvänligt den amerikanska western var på 1850-talet.

Vad filmen erbjuder är vackra bilder på ett kargt landskap och ett bra försök att visa upp en sida av denna genre som är sorgligt eftersatt. Men Tommy Lee Jones regissören är inte lika bra som skådespelaren och han klarar inte att ro saker och ting i hamn. Det finns god tanke här men det stannar där.