The Hole in the Ground

Det är inte så ofta jag ser en skräckfilm nu för tiden, speciellt inte en film av senare årgång. Mitt intresse för genren har varit ganska svalt på senare tid, men ibland blir man sugen på att få den där olustiga, pirrande känslan i maggropen som en riktigt bra skräckfilm förmedlar. Ärligt talat kommer jag inte ihåg när detta skedde senast, och det är väl därför som mitt intresse varit på sparlåga så länge – det finns så få filmer som faktiskt lyckas med att skrämma.

The hole in the ground som kom 2019 lyckas ändå ganska väl. Det är en samproduktion mellan fyra europeiska länder, däribland Irland dit handlingen är förlagd, och Finland, där mycket av exteriörscenerna är inspelade. Den handlar i korthet om en mamma som flyttar till ett hus beläget långt inne i skogen, tillsammans med hennes son, Christopher. Varför de flyttar dit får vi ingen riktigt bra förklaring på, men det antyds att de flyr från pappan. Efter en kort tid på plats försvinner en natt sonen i närheten av ett enormt slukhål i skogen, men efter att han återfunnits igen till synes oskadd, märker mamman att han förändrats i sin personlighet. Hon börjar tro att det inte är hennes son som bor med henne, och blir ännu mer övertygad när hon får höra om ett liknande fall som hänt tidigare. Man kan se filmen antingen som en ren skräckfilm med övernaturliga inslag, men man kan förstås ganska lätt hitta metaforer i handlingen med föräldrar som är rädda för förändringar hos deras barn, och barn som försvinner ner i stora hål. Jag lämnar allt sånt till var och en som tittar.

The hole in the ground är långfilmsdebut för regissören Lee Cronin, och det han lyckas med är att sätta stämningen. Långsamma tagningar, varvade med snabba överraskande klipp, originella grepp i bildspråk och ljudsättning. Redan under förtexterna och uppbyggnaden sitter jag på helspänn. Filmen lovar mycket, och under de första 40 minuterna tycker jag också att den levererar. Cronin litar på sitt egna manus och låter saker ta tid. Samspelet mellan de två huvudrollerna, mamma Sarah (Seana Kerslake) och sonen Chris (James Quinn Markey) är också bra. Kerslake har inte det mest uttrycksfulla spelet, utan vi får se många tomma blickar med halvöppen mun, men det är nog så regissör Cronin velat ha det. Utöver dessa finns inte många andra större roller, ingen annan karaktär är med mer än några minuter, ibland utan förklaring. Man skulle kunna säga att den tredje huvudrollen spelas av naturen – en djup, mörk, ogenomtränglig skog, som döljer ett stort hål. Eftersom dessa scener verkar vara inspelade i Finland är det inte svårt att som svensk relatera till scenerna i skogen – det ser ut som här. Det skulle kunna vara skogen som många av oss lekte i som barn. Det funkade iallafall väldigt effektivt på mig.

Så här ser en alltför stor del av filmen ut-Seana Kerslake stirrandes rakt fram.

Jag vill inte avslöja för mycket, men det finns gott om inspirationskällor från andra skräckfilmer här. I början är det förstås The Shining, med färden genom skogen. Sen sitter jag och tänker The Babadook, med samspelet mellan pojken och hans mamma. Jurtjyrkogården. När så upplösningen kommer trillar den sista referensen ner och jag blir nästan sur för att jag inte fattade tidigare – men den referensen får ni ta själva, för annars spoilar jag filmen alldeles för mycket. Jag nöjer mig med att säga att The Hole in the Ground drar sina idéer från väldigt kända håll, på gott och ont. Det som funkat tidigare kan såklart funka igen, men det är inte alltid så originellt som man hoppas.

Problemet med filmen är, paradoxalt, just stämningsbyggandet. Efter en stund har man sett mamma Sarah stå och stirra tomt framför sig lite för många gånger, den mycket effektfulla musiken har körts några varv för mycket, det långsamma tempot som i början effektivt placerar obehagskänslan i magen, blir mest bara långsamt. Det är också så mycket som inte förklaras – om jag bodde i närheten av ett enormt hål i skogen, skulle jag då inte fråga mina grannar om det? Varför har hon ett stort ärr i pannan? Varför har mamman ibland vänner som hon kan sitta och mys-dricka vin med, och sen är hon helt ensam? Det känns som att man fuskat med manusskrivandet när man kastar in idéer som sen inte följs upp.

På det stora hela blev jag ändå positivt överraskad av The Hole in the Ground. Med nedsläckt hem, nattsudds-tittande och ensam framför skärmen funkade den utmärkt. Den är annorlunda i sitt anslag, jag vill nästan påstå att den känns genuint europeisk i sin uppbyggnad, trots de många lånen från klassiska amerikanska skräckfilmer. Det finns ändå ett genuint försök i den att göra något eget, något unikt och en vilja att verkligen vilja bygga en obehaglig stämning. Så långt allt väl, men den är också alldeles för repetitiv och upplösningen är lite för tillrättalagd för att den ska bli mer än en tillfällig ljusglimt i skräckfilmsmörkret. Jag kommer dock att hålla ett öga på Lee Cronin – det kan komma bra grejer i framtiden från honom.

Utgåvan: Blu ray-utgåvan från Nonstop Entertainment håller toppklass på bild och ljud, med fet widescreen 2.35:1 och DTS eller Dolby. Utöver detta finns inget förutom textning i nordiska språken och några trailers till andra filmer. Det är tråkigt.

Det är inte så ofta jag ser en skräckfilm nu för tiden, speciellt inte en film av senare årgång. Mitt intresse för genren har varit ganska svalt på senare tid, men ibland blir man sugen på att få den där olustiga, pirrande känslan i maggropen som en riktigt bra skräckfilm förmedlar. Ärligt talat kommer jag inte ihåg när detta skedde senast, och det är väl därför som mitt intresse varit på sparlåga så länge - det finns så få filmer som faktiskt lyckas med att skrämma. The hole in the ground som kom 2019 lyckas ändå ganska väl. Det är…

Review Overview

Film
Utgåva

Summary : Stämningsfull och intressant, men långsam och lite enahanda.

55

About Henrik Bärzén

Tittar på både gammal och ny film, men nördar ner mig och skriver helst om sånt som har lite damm på fodralet. Sci-fi från femtiotalet, skräck från trettiotalet, film noir från fyrtiotalet, politisk thriller från sjuttiotalet och monsterfilm från när-som-helst.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.