The Grey

Precis som i Sverige är vargens vara eller icke vara en debatterad fråga i Alaska. Vargpopulationen i Alaska är större än vår svenska stam och oavsett om man är vargkramare eller varghatare är vargens närvaro tydligare där. Den Alaskiska vargen kan dessutom vara helt svart och lite större än vår egna variant av hundarnas urfader. Att människor blir dödade av varg är däremot ovanligt, men det förekommer och så sent som 2010 rapporterades att en lärarinna i trettioårsåldern blivit dödad av varg under en joggingtur i Kanada och alldeles nyligen blev en djurskötare på Kolmården dödad av en semidomesticerad vargflock i ett hägn.

 

John Ottway (Liam Neeson) är en hård karl. Han lever i ett hårt landskap i norra Alaska som jägare. Trots det hårde yttre är Ottway på gränsen till att ta sitt liv, men han blir stoppad i sista stund och tar flyget söderut tillsammans med några hårdföra oljeborrare. Vädret är dåligt och planet störtar mitt ute i vildmarken. Kraschen är hård och brutal, men några överlevande lyckas samla ihop sig för att försöka överleva det tuffa klimatet. Vinter, snöstorm och Alaska är en kombination som i sig är dödlig. Och då har inte den första vargen visat sig ännu…

Jag gillar filmer i naturen. Jag tittar på flera av de där survivor-serierna som går på TV. Jag gillar Liam Neeson. Jag gillar däremot inte skräckfilmer. Varför skriver jag det? Jo, vargarna i The Grey är av skräckfilmstypen. De påminner mycket om rymdvarelserna i Alien-filmerna. Givetvis inte rent fysiskt, men som koncept. De är varelser som är överlägsna människan i den miljö de befinner sig i. Jag gillar Alien-filmerna. The Grey blir som en blandning av filmen Alive (där ett flygplan störtar i Anderna) och Alien (minus rymden) och dessa överlevnadsprogram med Les Strouds och Bear Grylls.

För mig hade denna film varit bättre utan vargarna. Problemen och situationen är stark nog ändå. Nu skjuts den delen av överlevnad som naturen själv, utan vargarna, ställer krav på in i skymundan, medan den ganska rudimentära jakten från vargarna tar överhanden. Riktigt spännande blir det egentligen inte och tyvärr blir det inte heller någonsin riktigt intressant heller. Neeson är klockren, men han är den enda karaktär som har något som helst djup. Att filmen är en inlaga i vargdebatten går inte att ta miste på oavsett vad filmmakarna försöker säga.

Men nu har filmen vargarna och de lurkar där som monstren i alienfilmerna ungefär. De är ruskiga och ruskigt effektiva och de sätter definitivt en blåslampa i röven på tempot i filmen. Å andra sidan hade filmen förmodligen blivit för mycket av en karbon-kopia av Alive utan de jagande bestarna.

Bilden är lite ruffare än vad jag riktigt uppskattar, med kornighet. Förmodligen är det för att höja känslan av verklighet.

Jo, en sak till. Det kommer ett kort klipp efter eftertexterna.

Detta är en sevärd film, mycket tack vare Neesons skådespel, men jag hade personligen gärna sluppit vargarna och låtit filmens överlevnadsdel vara det centrala.

About Joakim Helmbrant

Joakim Helmbrant
Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).

One comment

  1. Solklar 4:a om man kapar bort vargarna. Filmen är väldigt kompetent genomförd och ett skolboksexempel på klassiskt Hollywoodberättande. Imponerande foto och stämningsfull musik.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.