The Grand Budapest Hotel

I Wes Andersons åttonde långfilm The Grand Budapest Hotel får vi följa en farsartad historia som blir återberättad i en återberättelse. Med en stjärnspäckad rollista har regissören återigen skapat en skruvad komedi där allting dessutom händer i ett rasande tempo. I min omkrets har jag många vänner som hyllar regissörens samtliga verk, även de filmer jag själv har varit eller är skeptisk mot. Skiljer sig filmen från Andersons tidigare verk eller får vi mer av samma vara?

Skärmavbild 2014-08-18 kl. 21.33.35

M. Gustave (Ralph Fiennes) är en omtalad concierge som jobbar på välrenommerade hotellet The Grand Budapest i det fiktiva landet Zubrowka under mellankrigstidens Europa. Med sin kollega hisspojken Zero Moustafa (Tony Revolori) hamnar paret snart i ett fartfyllt äventyr förföljda av död och mysterium. I början är M. Gustave säker på sin egen förträfflighet och ser sig själv som Zeros självklara lärare och mentor. Deras relation förvandlas snabbt till något mer och M. Gustave inser snart att Zero kommer att vara ovärderlig i deras annalkande äventyr. Huvudrollsinnehavarna Fiennes och Revolori strålar i sina roller som mästare och lärjunge. De har säkerligen hjälp av Wes Andersons pricksäkra manus och dialog. Hur dog M. Gustaves kära återkommande gäst och älskarinna? Får han behålla sitt arv från alla cirkulerande gamar till släktingar? Medan svaren på dessa frågor nystas upp kommer du som åskådare till filmen mötas av en kavalkad av kända skådespelare. En mer stjärnspäckad rollista kommer ni troligtvis inte att få skåda under detta år. Tilda Swinton, Adrien Brody, Edward Norton för att nämna ett fåtal av alla stjärnor. Många gånger kan en stor mängd kända ansikten få åskådaren att mista fokusen på filmen. I The Grand Budapest Hotel får du se ett exempel på när det fungerar. Skådespelarna ser ut att trivas med sina roller, stora som små.

Wes Andersons Zubrowka är fyllt av vackra miljöer och minutiösa detaljer. Nästan varje scen innehåller vackra kulisser och miljöer jag vill ta mig tid att beundra. Under filmens gång får vi se tidningsartiklar, visum och smådetaljer passera i rask takt. Specialeffekterna är enkla men vackra och visar på att Anderson är självsäker i sitt filmskapande. Efter att ha sett filmen en gång kände jag mig tvungen att se om den igen för att kunna pausa, läsa och titta på allt filmskaparna har framställt. För er som inte orkar sitta och pausa så finns mycket av tidningsartiklarna och alla detaljer samlade i ett fotogalleri på denna Blu-ray utgåva.

Skärmavbild 2014-08-18 kl. 09.35.27

Där filmen skiljer sig ifrån Andersons tidigare verk ligger främst i användandet av det annorlunda soundtracket, den raka situationskomiken och det höga tempot. Istället för att använda sig av 60- 70-tals pop som regissören brukar så får vi ett fint instrumentalt soundtrack av fransmannen Alexandre Desplat. Musiken är vacker och förförande likt de fantastiska miljöerna i filmen. I The Royal Tenenbaums använde Anderson sig av absurd och mörk komik, i The Grand Budapest Hotel är allt enklare, rakare, ironiskt och fartfyllt.

Med precision och säkerhet fortsätter Anderson berätta historier med sina etablerade regissörsbegrepp. Snabba zoomningar, centrerade scener, återanvändandet av skådespelare, flippade karaktärer med mera. Under historiens gång hoppar filmen en del fram och tillbaka mellan olika decennier, med dessa hopp följer olika bildformat. Ett välfungerande verktyg för att enkelt och tydligt signalera till tittaren vart i historien den befinner sig.

Skärmavbild 2014-08-18 kl. 09.36.39

The Grand Budapest Hotel är enligt mig Wes Andersons mest lätt tillgängliga film än så länge. Tack vare detta passar filmen också bra att börja med om du inte har sett någon av regissörens tidigare verk. Trots att filmen fortsätter i regissörens inarbetade stil känns den aldrig som mer av samma gamla vara utan mer som en presentation av vad han har att erbjuda. Om Anderson inte har vunnit över dig som beundrare genom denna film kommer han nog få svårt att lyckas med det i framtiden. Efter att ha sett filmen en gång var jag osäker på om det höga tempot passade med detaljrikedomen i berättelsen. Efter en andra titt insåg jag att det är perfekt, tempot i kombination med detaljerna gör att jag vill se den om och om igen för att upptäcka allting. För mig är The Grand Budapest Hotel en fullträff och en film jag kommer att se många gånger.

About Fredrik Malmquist

Fredrik Malmquist
En glad planarkitekt från Ystad som numera bor i Malmö tillsammans med min norrländska fästmö Emma samt sönerna Vidar och Folke. Jag har intressen som musik, löpning, brädspel, stadsplanering och datorspel men framförallt så har jag ett brinnande intresse för film.

5 comments

  1. Somnade några gånger när jag såg denna, vet inte om jag var trött (vilket jag inte tror) eller på fel humör (tror jag inte heller, för jag brukar gilla Wes) men filmen kändes alldeles för ytlig och inte speciellt intressant, och skådespelet kändes som inövad teater.
    Men den är ändå rätt så bra och jag vill ge den 7/10 eller ett snäpp lägre, men ska se om den igen så småningom. Tycker inte att det är någon av Wes bättre filmer i alla fall. Men som vanligt när det gäller Wes så är filmen skitsnygg. 🙂

  2. Jag gillade filmen väldigt mycket, en av de bättre jag sett i år. Som vanligt med Wes Anderson är det en hel del humor men något allvarligare under ytan. Den får 8/10 av mig.

  3. Är tävlingen avslutad och har ni utsett vinnare om denna film?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.