The Girl

Alfred Hitchcock – en briljant filmskapare med ett unikt arbetssätt eller en domderande mansgris tillika sexdåre? Den HBO-producerade spelfilmen The Girl från 2012 ger allt annat än ett smickrande porträtt av filmgiganten.

The-Girl 1

Vissa ikoner tycks – med all rätt – aldrig gå ur tiden. Alfred Hitchcock, ”the master of suspense” är på agendan igen efter två nya uppmärksammande spelfilmer om honom, som skildrar vad som hände bakom inspelningarna på två av hans absolut största och mest klassiska filmer, den ena passande nog med namnet Hitchcock, där det fokuseras på besväret med filmindustrin Hitchcock hade med att få genom sin stilbindande skräckfilm Psycho – med en komplett make-up-transfomerad (en lyckad sådan för en gångs skull) Anthony Hopkins i en charmerande tolkning av regissören. De andra spelfilmen The Girl, som avhandlas i denna recension, producerade dock HBO strax innan. I den filmen tar handlingen istället vid efter framgångarna med Psycho, när det var dags för ”Hitch” (som han också kallades) att ta sig an nästa filmprojekt, och i synnerhet hans relation med Tippi Hedren, en modell till ursprunget, som han valde att göra till en superstjärna efter att ha sett henne medverka i en reklamfilm.

The Girl tar sin början i förhandsarbetet med inspelningen av Fåglarna, som på många sätt, liksom föregångaren Psycho är det närmaste filmlegendaren kom att göra en konventionell skräckfilm. Det oprövade kortet Tippi Hedren handplockades av Hitchcock, och blev ännu en i den långa raden av kvinnliga blonda huvudrollsinnehavare i hans filmer. Det är ett känt faktum att Hitchcock drev Hedren till randen av ett nervsammanbrott under filminspelningen – hans sadistiska arbetsmoral var mer än hon klarade av. Kanske kan hans beteende tolkas som en missriktad aggression efter att hans favoritskådespelerska Grace Kelly dragit sig tillbaka? Slutligen kallade han inte henne ens vid namn utan refererade till henne endast som just ”the girl” och svor att förstöra hennes Hollywoodkarriär, vilket i viss mån han också gjorde (han slutade samarbetet efter två filmer men tillätt henne inte att arbeta för någon annan ens efter det).

The-Girl 2

Liksom Psycho, så är Fåglarna möjligen en vagt kvinnofientlig sexuell allegori (den brittiska engelskan har även uttrycket ”bird” – ett slaguttryck för en ”tjej” eller ”brud”). Även om detta inte är en alltför tydlig intention, kvarstår det faktum att tre kvinnor tävlar om den ”ensamme” manlige karaktären i filmen: huvurollsinnehaverskan, den unga skolfröken och inte minst hans dominerande mor.

Men även om Fåglarna är och förblir förhöjd i dunkel på det tematiska planet, är efterföljande Hitchcockrulle, Marnie – som blev den andra och sista filmen som Hedren castades i – betydligt mer problematisk. Den manlige karaktären, denna gång gestaltad av Sean Connery mitt under framgångarna med James Bond, tycks vara sprängfylld av knappt tillbakahållen sadism. Samtidigt som han förklarar sin kärlek och vilja att till varje pris hjälpa kvinnan i titelrollen, tvingar han sig på henne i en våldtäktsscen som med all rätt berörde filmpubliken illa, och succén som Hitchcock hade fått med Psycho och Fåglarna, uteblev. Manusförfattaren Evan Hunter ville stryka scenen som framhävde Connerys karaktär som alltför osympatisk, men Hitchcock vägrade och scenen genomfördes.

Där spelfilmen Hitchcock är ett lättsamt drama, och en ytterst hemtrevlig kärleksförklaring till filmkonsten, stjärnregissören och hans nära relation och samarbete till sin hustru Alma, ser The Girl en Hitch som en fullfjättrad sexdåre ända ut i fingerspetsarna. Genast fattar den framgångsrike filmskaparen tycke för den världsovane aktrisen. Det börjar varmt och trivsamt med en Hitchcock som farbroderligt välmenande uppmuntrar sin skådespelerska med goda och förnuftiga råd, kryddat med hans karaktäristiska humor. Sedan läggs diffusa och ytterst opassande kärleksförklaringar fram och besvaras inte. Med tiden växer sexualfrustrationen till närmast djuriska proportioner – då en sadism stegrar för varje avvisning. Hedren har i efterhand bestämt menat på att historien som berättas i The Girl är en sanningsenlig sådan.

The-Girl 3

Den folkkäre och uppskattade ”master of suspense” som en simpel amoralisk snuskfarbror? Den tanken enbart i sig får många att genast höja på ögonbrynen, och andra att direkt protestera högljutt.  Reaktionerna har inte väntat på sig och liksom alltid är nätet platsen där känslorna kring detta blossar som hetast – självfallet i båda riktningar. Till och med en separat domän registrerades med det talande namnet savehitchcock.com som menar på att The Girl är rena rama rappakaljan. Vissa beskyller Hedrens version av det hela som direkt skamlös och ett bistert försök för att kanalisera sina egna frustrationer över en bristande skådespelartalang på en bortgången person, oförmögen att försvara beskyllningarna – medan andra hyllar hennes insatser att i en mental uppförsbacke försöka få fram en undanskymd sanning till varje pris.

Med allt ovanstående färskt i minnet återstår frågan – hur är då The Girl som film betraktad? Välgjord? Underhållande? Både ja och nej. I högsta grad tänkvärd då den ställer oss frågande huruvida hyllade och framgångsrika män i maktpositioner och deras handlande synnerligen bör granskas och ifrågasättas precis som vilken annan person som helst – men historien som nystas upp är milt uttryckt ensidig i sammanhanget, och man frågar sig hur det egentligen står till med sanningshalten i det hela. I synnerhet en scen i ett bilbaksäte samt en annan där Hitch vill kontraktera in regelrätta sexövergrepp som ett arbetsvillkor snuddar det på gränsen till det absurda, men vem vet vad som hände – egentligen? Andra frontkvinnor i Hitchcockrepertoaren har uttalat sig att Hitchcock aldrig upprädde på ett icke hedersamt sätt mot dem, vad det nu skulle bevisa… Vi vanliga åskådare får hur som haver aldrig veta.

HBO har, hur som helst, som vanligt samlat verkligt duktiga skådespelare som gör ett exemplariskt arbete. I synnerhet Toby Jones (som var för mig obekant innan) sätter den världsberömda Hitch-accenten som en smäck samt den karaktäristiska uppsynen. En gjuten insats – särskilt då han agerar genom många lager latex och kostsam make-up (som också imponerar). Sienna Miller som gör titelrollen levererar även hon – då hon dels porträtterar Hedren när hon skall agera, och dels den plågade privatpersonen Hedren när kameran slutar rulla.

The-Girl 4

Välgjord och välspelad, men i högsta grad endimensionell och det är på ett vis också filmens syfte. Några bestående intryck kan jag dock inte påstå att The Girl gav. Tempot är rätt trevande, mycket lämnas obesvarat och någon egentlig bakgrund till förtryckaren eller hans beteende bemödar man sig inte med. Det vore en underdrift att säga att något saknas, men kanske är premissen så enkel att även de mest hyllade och framgångsrika ikonerna också är de mest plågade och de mest genomruttna? Filmen är, trots allt, rätt medioker och slutbetyget blir således detsamma. Som ett debattinlägg kan den absolut fungera för stunden, men som mångfacetterad filmunderhållning eller bestående verk? Nja, jag drar mig från att dra den slutsatsen.

 

About Claes Lindman

Claes Lindman
En film- och musikentusiast som strävar efter att vara så kreativ som möjligt. Gillar många filmskapare men kanske i synnerhet Stanley Kubrick, Robert Bresson och Aki Kaurismäki. Väljer vilken dag som helst Jan Svankmajers animationer framför allt tänkbar form av CGI. Är vidare helgalen i Twin Peaks och har en soft spot för skräckfilm i största allmänhet. Bästa filmskurken? Clarence Boddicker i Paul Verhoevens Robocop.

One comment

  1. Toby Jones är kanske inte nutidens mest välkända skådisar – men att han är dig helt okänd…..? Detta är ju inte första gången som han porträtterar en ikon på film – samtidigt som det produceras en annan film om samma ikon. Den andra filmen fick dessutom avsevärt mer uppmärksamt och Philip Seymoure Hoffman fick en välförtjänt Oscar för sin tolkning av Truman Capote, medans Tobys minst lika goda tolkning slank förbi ganska obemärkt. Mer nutida är ju han tolkning av Percy Alleline i Alfredssons version av ”Tinker Tailor Soldier Spy”.
    Men vad gäller Toby i ”The Girl” (som jag inte sett) kontra Anthony i ”Hitchcock” (som jag sett) så kan jag bara säga att den sistnämnda filmen väl – i mitt tycke – är en ”sådär” film. Mer intressant ur ett historiskt perspektiv än någon lysande film, Hopkins gör en OK insats mot Mirren som däremot brillierar. Den har ju dessutom fått avsevärt mycket mer medial uppmärksamhet – troligtvis delvis pga fler storstjärnor – än den här……

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.