The Dark Tapes

Upphittade band berättar hemska historier om spöklika krafter som tar sig ovälkomna friheter i vår värld. Fyra olika berättelser om möten med dessa dolda varelser skildras i denna hemska antologi som fått namnet the Dark Tapes.

Found footage-genren fick ett ordentligt uppvaknande efter att The Blair Witch Project gjorde skrämselsuccé för arton år sedan. Det bevisades direkt att det är fullt legitimt att inte lägga dyra pengar på kamerastativ eller ens kameramän och självklart är det här ett genialiskt sätt att göra film på om man har en för liten budget för att anställa ett helt crew. Och det ska man veta innan man sätter sig ner och ska skräckmysa en kväll – The Dark Tapes hade inte en stor budget. Det är ett projekt som jag anar inte påbörjades med en dröm om att tjäna stora pengar, utan snarare med en vision om en riktigt bra berättelse.

De fyra berättelserna centreras, i tur och ordning, kring några som, så gott de kan, undersöker om påstått osynliga varelser faktiskt finns bland oss; ett par som är nyinflyttade i ett till synes hemsökt hus; två tjejer som, till en början okommenterat, arrangerar sexiga shower över webcam för lyckliga få och slutligen en tjej som hemsöks av ovälkomna besökare i sina drömmar. Det hela både låter och känns ganska förvirrande, men för det mesta är det oväntat obehagligt och oftast tillräckligt spännande berättelser för att hålla min uppmärksamhet. Den sista berättelsen, om tjejen med drömmarna, lyckas dock aldrig fånga mig och är ett sådant lågvattenmärke för min upplevelse att den förstör min minnesbild av en stor del av filmens andra halva. Förutom just det så är jag till stora delar trollbunden av historierna. Känslan av realism som ändå infinner sig så länge skådespelarna gör sitt jobb är härlig och genuin i jämförelse med en James Wansk hollywoodiga hyperrealism och just det gör att The Dark Tapes är en väldigt minnesvärd upplevelse. Även om jag försökte insupa så mycket som möjligt av upplevelsen vet jag att det finns mycket mer där att hämta. Det är fyllt av mer eller mindre tydliga kopplingar mellan historierna och om det inte vore för den avtändande andra halvan skulle jag nog kunna ta mig an filmen en gång till på direkten.

Detta är som sagt en indiefilm och det märks tydligt på några punkter. Det skiner först och främst igenom på avsaknaden av filter på bilden som helt enkelt bara ser ut som vad det är: film filmad med handkamera. Det är, med tanke på premissen, ingen fara förrän det i vissa scener blir plågsamt krystat med hur de placerar och bär med sig kameror på väldigt onaturliga sätt. Förutom det så måste jag säga att det visuella ofta är väldigt läskigt och det känns som att en blandning av praktiska och visuella effekter har gett ett bra resultat. Den andra stora punkten är svårare att se som något delvis positivt: skådespelarna är bitvis väldigt dåliga på att leverera. Dialogerna håller i mina ögon högre klass än många andra skräckfilmer men det hålls inte uppe av skådespelarinsatserna som vissa gånger är jättebra och vissa gånger känns helt onaturliga.

Den här filmen är indie på så många sätt. Men med den vetskapen är det lätt värt att ge den ett försök. The Dark Tapes bjuder på mycket mer genomtänkt och djupt berättande än gemene Netflix-skräckis och även om den har sina mindre minnesvärda stunder kan jag inte annat än beundra det rena engagemanget som behövts för att få det här projektet slutfört.

Upphittade band berättar hemska historier om spöklika krafter som tar sig ovälkomna friheter i vår värld. Fyra olika berättelser om möten med dessa dolda varelser skildras i denna hemska antologi som fått namnet the Dark Tapes. Found footage-genren fick ett ordentligt uppvaknande efter att The Blair Witch Project gjorde skrämselsuccé för arton år sedan. Det bevisades direkt att det är fullt legitimt att inte lägga dyra pengar på kamerastativ eller ens kameramän och självklart är det här ett genialiskt sätt att göra film på om man har en för liten budget för att anställa ett helt crew. Och det ska…

Review Overview

Betyg

60

About Gabriel Hector

Gabriel Hector
Långhårig bagare från de småländska skogarna som allra helst befinner sig i den overklighet som kan intagas från soffans betryggande kuddar. Det kan röra sig om tv-spel, tv-serier, filmer eller kanske helt enkelt en påse overkligt goda chips.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.