The Curse of the Jade Scorpion

En lek med gammeldags filmer kring det omaka paret som trots att de ständigt gnabbas, tvingas in i en situation där de måste samarbeta. Juvelstölder, hypnos och en ängslig liten farbror med svår gubbsjuka i en ganska blek komedi med 40-talskostym.

jadescorpion1I början av 2000-talet gjorde Woody Allen en serie filmer, däribland Happy Endings och Anything Else som är extremt lättförglömliga. Det var som att han försökte uppnå perfektion med bagateller och The Curse of the Jade Scorpion hör definitivt till de man kan sortera in i den kategorin. En gång i tiden använde sig försäkringsbolag tydligen av slipade detektiver som utredde fall där de annars skulle kunna bli tvingade att betala ut pengar. CW Briggs (Allen) sköter den sysslan åt North Coast och gör det med den äran, dock har företaget anställt Betty Ann Fitzgerald (Helen Hunt – Mitt längtande hjärta) för att slimma organisationen. De båda kommer givetvis på kant då hon är av uppfattningen att sådana utredningar hellre kan läggas på utomstående entreprenörer. Efter en kväll på hypnosföreställning där de båda fienderna hamnar på scen tillsammans, ställs allt snart på ända. Hypnotisören använder sig nämligen av sina offer för att stjäla juveler och där kommer någon som har full koll på larmsystemen hemma hos de välbärgade med helförsäkring väl till pass.

rKIPyDPjMElVYgiaXAC9pH730pQTydligen var det här Allens mest påkostade film när den kom och man måste grubbla lite över var pengarna tagit vägen. Den utspelas i 40-talsmiljö, men utan att bjuda på några slående tidstypiska scenerier. De lägenheter och kontor vi får se känns knappast detaljrika eller påkostade. Precis som många av hans senare filmer känns det ganska mycket som tv och då menar jag inte Mad Men, Game of Thrones eller något annat påkostat, utan kanske snarare Lagens änglar. Inte heller är det med någon storstjärna som jag kan tänka mig ha ätit upp stora delar av budgeten. Allen tog till och med själv motvilligt på sig huvudrollen efter att bland annat Jack Nicholson tackat nej, något han i efterhand uttryckt sig vara missnöjd med att ha behövt göra. Han känns inte alls trovärdig i huvudrollen, utan känns mest som om han snabbt klätt ut sig för att medverka i någon improviserad Saturday Night Live-sketch.

600full-the-curse-of-the-jade-scorpion-screenshot.jpgVisst är delar av den käbblande dialogen mellan Allen och Hunt ganska rolig, med oneliners och lustiga små kommentarer, men minst lika mycket blir bara ingenting. Med tanke på hur lövtunn och intetsägande berättelsen är i övrigt hade det krävts extremt fyndiga repliker, roliga scener eller intressanta karaktärer för att lyfta The Curse of the Jade Scorpion upp ur medelmåttligheten. Tyvärr får vi inte det och jag har redan glömt vad det var jag skrattade åt när jag såg den häromdagen. Det enda som egentligen består är känslan av att Allen blivit rejält gubbsjuk och att han förmodligen försökt göra en pastisch på en gammaldags film där han velat dra nytta av de komiska poänger som fanns i bland annat kvinnosynen, men helt glömt bort att vässa dem. Resultatet är en av hans svagare filmer, men som ändå duger för att döda lite tid och fnissa några gånger.

 

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.