The Crazies

Då jag har svårt att hålla mig borta från det mesta med den karismatiske Timothy Olyphant, har jag även sett den mediokra skräckfilmen The Crazies.

The Crazies 05

Det är baseballmatch och givetvis samlas heladen några tusen man lilla staden i Iowa vid bollparken. Mitt i sammandrabbningen vandrar en man med hagelgevär ut på planen. Alla känner igen mannen men endast Sheriff Dave Dutton (Timothy Olyphant) vågar konfrontera honom. Då han vet att detta inte är något vanligt beteende försöker han övertala sin bekanta att lägga ned vapnet, men då denne istället lyfter det skjuter Dave ihjäl honom. Samtidigt får Daves fru, sjuksköterskan Judy Dutton (Radha Mitchell), och hennes undersköterska Becca Darling (Danielle Panabaker från Friday the 13th-remaken) in en patient vars symptom liknar total likgiltighet. När mannen sedan går hem och mördar både sin fru och dotter förstår Dave att hela hans hemstad riskerar vara på väg in i galenskap. Tillsammans med sin vicesheriff Russell Clank (Joe Anderson från The Ruins) ger han sig iväg för att hitta källan till epidemin, men avbryts av att hela staden sätts i karantän av våldsamma skyddsdräktsbärande militärer.

The Crazies 02

Olyphant, det enda bra i filmer som Catch and Release och A Perfect Getaway, är inte alls lika sevärd här. Hans nyvunna stjärnstatus är precis vad som krävs i hjälterollen men han plockar inte fram något som särskiljer hans sheriff från filmkilometer av sheriffroller. Kanske skulle Radha Mitchell fått leda filmen istället, som hon gjorde med bravur i genresystern Silent Hill, istället för att här mest vara ett paket för Dave Dutton att frakta och skydda. Hon får i alla fall uttrycka lite fruktan och då framför allt i filmens enda minnesvärda scen. Jag vågar säga att högaffelscenen är en av 2000-talets bästa skräckscener så det är tråkigt att den hamnade i en knappt godkänd rysare. Om The Crazies hade bestått av transportscener mellan sådana scener hade jag inte haft några problem med den, men resterande skrämselscener är helt enkelt inte otäcka. Sanningen är att jag hoppar till mest av en scen där Judy ger sin man en hjälpande hand och ljudeffektskillen helt felaktigt lagt till ett slentrianmässigt chockljud.

The Crazies 03

Regissören Breck Eisner är mest känd för äventyrsfilmen Sahara som sandade mina ögon till sömns redan efter halva filmen. Han är givetvis en sopa då han även här lyckas tråka ut mig. En kvart in i filmen har Dave både lyckats räkna ut varför stadens invånare blivit galna och funnit källan till epidimin, väldigt lägligt innan hela helvetet bryter lös. De ”galningar” som då hopar sig är inte heller något att slänga i graven. Då de inte är levande döda utan bara väldigt sjuka har de potential att vara mycket otäckare än zombies, då de tagit med mer av sig själva in i ondskan. Detta utnyttjas dock vid väldigt få tillfällen och kvar finns tråkigt designade monster som har ihjäl sina få offer på blodfattiga sätt. Utan högaffelscenen hade du som inte har åldern inne nog fått se filmen i dina föräldrars sällskap utan problem.

The Crazies 01

Trots att det inte är en särskilt bra film låg den så högt som tvåa på den amerikanska biotoppen. Jag är inte förvånad då hela filmen är en ekonomisk uträkning. Som ni kanske vet är filmen en nyversion av George A. Romeros The Crazies från 1973. Remaken av samme Romeros Dawn of the Dead spelade in mer än dubbla sin produktionskostnad bara på amerikanska biografer, så det fanns stora möjligheter att The Crazies skulle kunna göra något liknande. De räknade rätt. Skräckälskarna från Förenade Arabemiraten, som inte ville något annat med sina oljepengar än att producera en grym genrefilm, fick även en extra slant tillbaka. Till nästa film har de säkert lärt sig läxan att man kan tjäna ännu mer pengar om man klipper bort allt snaskigt så att även yngre kan köpa biljett.

 

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.