The Chaser

Yoo Young-chul är en sydkoreansk seriemördare som tog livet av 21 personer under 2003-2004. Under det första året var det i regel äldre personer han slog ihjäl med sin hammare, men efter ett misslyckat förhållande med en prostituerad var det dessa han inriktade sig på under huvuddelen av sin ”karriär”. The Chaser berättar historien om den före detta polisen som i sitt nya arbete som hallick upptäckte att flera av hans anställda försvann efter att ha besökt samma kund.

Chaser

När filmen börjar är Joong-ho Eom (Yun-seok Kim) i finansiell kris då två hans tjejer inte längre returnerar hans telefonsamtal. När hans hjälpreda Oh-jot (Bon-woong Ko) ringer och säger att han inte kan erbjuda en kund vad han vill ha, ringer hallicken till sjuka Mi-jin Kim (Yeong-hie Seo) och tvingar henne att arbeta. Hon lämnar sin dotter Eun-ji (Kim Yoo-jung) och ger sig ut för att träffa kunden Young-min Jee (Jung-woo Ha). I samma ögonblick upptäcker Eom att båda de försvunna tjejerna senast besökte samma kund, så han slänger sig på telefonen igen. Kim har redan hämtat upp Jee i sin bil och de åker mot dennes lägenhet. Eom säger åt henne att notera adressen när hon kommer fram, och sedan smsa honom den inifrån badrummet. Tyvärr finns där ingen mobiltäckning och den sista utvägen badrumsfönstret blockeras av en tegelvägg.

Chaser 2

Så inleds filmen och den är hundraprocentig i sitt uppbyggande av spänningen. Efter det blir det om möjligt ännu bättre när Eom får närkontakt med Jee, och jagar honom till fots i den mest realistiska jakt jag sett. Det går inte snabbt, det snubblas på den våta asfalten (regissören valde intelligent nog att spara en äkta vurpa från Jung-woo Ha), och de båda blir så trötta att de ser ut att behöva kräkas. Precis som sig bör då skådespelarna inte direkt ser vältränade ut. Titeln The Chaser bär filmen således upp med bravur. Jag gillar även när Eom slåss, då det påminner om hur jag skulle göra om jag hamnade i en situation där jag behöver ta till våld. Ett planlöst matande med slag som verkar ge minst lika mycket skada på hans knogar som på den som får ta emot smällarna.

Chaser 3

När jag såg filmen visste jag inte att den är inspirerad av en verklig händelse. Filmer som är det brukar snabbt blåsa upp detta i ansiktet på oss för att vi direkt ska gilla den lite mer, men inte The Chaser (om jag inte misstolkade några av förtexternas koreanska tecken med min obefintliga kunskap i språket). Detta ger oss ett slut som många kommer avsky, men som för mig kändes lite otillräckligt av andra orsaker än att det är så mörkt. Men framför allt tvingar det manusförfattarna att be oss, om inte sympatisera med så i alla fall sätta vår tillit till, någon som säljer kvinnokroppar och inte för en sekund reflekterar över detta som något olämpligt. Det är till och med så att han större delen av filmen inte drivs av något annat än hämndbegär på grund av att han tror att Jee sålt hans tillgångar. Precis tvärtemot alla andra filmer så är det ”hjälten” som har fel, medan polisen långt tidigare tror på Jee när han avslöjar att han mördat alla flickorna. Det här är mycket bra och ger en ordentlig tyngd till när Eom tvingas ta Kims dotter Eun-ji under sina vingar senare i filmen.

Chaser 4

The Chaser är en bra film, men den blir aldrig bättre än dess fantastiska första halvtimme. Det kanske är orättvist att jämför den med I Saw the Devil bara för att båda filmerna härstammar från Sydkorea, men den filmens upptrappning i spänning saknas verkligen här. Upplösningen här bygger mer på sammanträffanden, och om det hände exakt så i verkligheten är det hemskt oturligt, men särskilt filmiskt är det då inte. Till skillnad från Jee-woon Kims mästerverk är det här en film som passar en betydligt större publik, då den tittar bort från det mesta av våldet, och detta är jag alldeles för voyeuristiskt lagd av mig för att uppskatta. Titeln The Chaser skapar förväntningar om att det finns en tidsbrist här men den slarvar förstagångsregissören Hong-jin Na bort till fördel för, visserligen realistiskt, tjafs inom poliskåren. Det är värdigt att man försökt hålla sig till sanningen men om det någonsin blir sanning av ryktet om en remake med Leonardo DiCaprio, hoppas jag att man gör den enbart för att rysa de som liksom jag var ovetande om den hemska verkligheten.

 

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.