The Cabin in the Woods

Joss Whedon, mannen bakom Buffy the Vampire Slayer och nu senast The Avengers slog sitt kloka i huvud ihop med Drew Goddard, manusförfattaren som gav oss Cloverfield. Resultatet blev The Cabin in the Woods, en skräckfilm som fick ligga i malpåse i tre år innan release.

Varför börjar ungdomarna som rest ut till en stuga över helgen att bete sig allt mer som stereotyper? Vilka är männen som övervakar deras förehavanden via monitorer och tycks kunna styra händelseförloppet med några knapptryck? Varför känns stora delar av filmen precis som något vi redan sett hundra gånger förut?

The Cabin in the Woods är tillsammans med Prometheus förmodligen den film jag sett fram emot mest på bio under 2012. Ridley Scotts Alien-pekoral gjorde mig gruvligt besviken, medan denna aldrig nådde utbudet i Skellefteå. Jag hade inget annat val än att invänta BD-släppet och fick nu mer eller mindre precis vad jag förväntade mig: En någorlunda smart, väl genomarbetad skräckfilm som reflekterar över genren som sådan snarare än försöker skrämmas på riktigt. Det är ganska god underhållning om du frågar mig.

För mig handlar den minst lika mycket om vad det är som gör oss rädda och kanske i ännu större utsträckning varför vi frivilligt väljer att skrämma upp oss, exempelvis genom att titta på skräckfilm. Man kan se The Cabin in the Woods från ett psykologiskt perspektiv, där ett förslag gör gällande att vi helt enkelt väljer dessa kontrollerade former av rädslor för att ventilera de större. För visst är det ändå så att rädslan för zombies är mer hanterbar än att behöva stirra det faktum att vi alla för eller senare kommer dö, i vitögat? Kanske låter jag analyserna gå lite väl djupt, kanske inte. Det spelar egentligen ingen roll när man ser filmen.

Den tillåter en även att fundera lite kring varför vi föredrar vissa konventioner och givna regler i berättelser, vare sig det är en saga eller en skräckfilm. Det är väl knappast bara ett dramaturgiskt knep?
Att leverera en film som består av två parallella, och helt väsensskilda, handlingar är inte helt okomplicerat. Speciellt inte då den i kontrollrummet skapar en sådan distans mellan mig och handlingen med ungdomarna i stugan, att det blir lite väl postmodernt. Det slår undan möjligheterna att faktiskt engagera sig i deras förehavanden på allvar och känslomässigt blir man rätt kall. Tur då att Whedon har bra känsla för sina skissartade karaktärer och vet hur man hanterar stereotyper så det faktiskt får liv. Dialogen är även tillräckligt kvick på det där sätter man känner igen från Buffy, för att det ska vara underhållande.

Det blir lite uppblåst med en genrefilm med ambitioner att vara så smart som The Cabin in the Woods. Den balanserar på en hårfin gräns mellan att hylla genren och att hånle överlägset åt den. Att den kryddar med givna, men aldrig irriterande, referenser till klassiker som Evil Dead och Hellraiser fungerar dock oväntat bra i sammanhanget. Jag gillade även slutet som fångar upp samma uppgivet misantropiska anda man kunde ana i The Cube.

Fungerar kanske inte fullt ut för den som förväntar sig lite lättsam skräckfilmsunderhållning, men för den som konsumerat en hel del inom genren och kan tycka det är spännande med en metanivå finns det lite mer att hämta. Samtidigt som den stimulerar till att fundera lite håller den det mer ytliga intresset uppe genom att vara lite fartfylld och lite rolig. Sorteras in någonstans mellan Tucker & Dale vs Evil och Scream i filmhyllan, inte lika rafflande som den sistnämnda eller rolig som förstnämnda, men med fler lager.

Många rynkade på näsan åt att Noble lade beslag på de svenska distributionsrättigheterna då de gjort alldeles för många blunders genom åren, men denna BD-utgåva håller definitivt måttet. Jag har sett bättre och mer gnistrande högupplösta transfers, men den klarar definitivt godkänt. Även ljudet kommer undan med ett klart godkänt betyg. På extramaterialsfronten finns det ett par featuretter att ta sig an, men min vana trogen hade jag mest ut av att lyssna på kommentarspåret med Goddard och Whedon som håller uppe intresset på ett behagligt avslappnat vis.

 

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

10 comments

  1. Nice, tyckte ungefär lika, som vanligt.
    Jag gillade fler bitar än jag ogillade och ja, den är lite svag på skräck och även som du säger så tappar man ju bort gruppens kamp ibland, men det är ju som inte därför vi är där.
    Detta är på nått sätt som The Avengers, där man kom för action och stannade för den välskrivna dialogen.
    Vill man se en karaktärs resa in i mörkret och på något sätt tillsammans med den kämpa för hens liv så får man se Friday the 13th: Part II… igen.

  2. Var den otroliga ”spoiler” bilden medveten eller ett misstag???

  3. Erik Nyström

    Tycker inte det är någon direkt spoiler sett i filmens kontext.

  4. Utan att nämna vilken bild det handlar om vet recensenten direkt vilken bild det handlar om. Av svaret att döma. Utan att avslöja för mycket kan jag inte kommentera varför det finns en spolier i en av bilderna. Och nej du kan inte se spoilern om du inte ser/sett filmen. Men den är mycket uppenbar.

    Slutsats:
    Bilden det handlar om är medvetet vald och inte ett misstag.

  5. Erik Nyström

    Förstår inte riktigt bahamas deduktion. Försöker du säga att jag medvetet är ute efter att sabotera någons upplevelse av filmen?

    I valet av bilder ville jag hitta några som jag tyckte sammanfattade vad Cabin in the Woods gick ut på, som fångade känslan i filmen. Det tycker jag de utvalda bilderna gör. Ingen av bilderna jag valde är i mina ögon någon spoiler sett till kontexten i filmen. Då hade jag givetvis inte valt att använda den.

  6. Erik,
    Jag feltolkade tydligen ditt förra svar som att du visste vilken bild det handlar om.

    Jag har frågat 10 personer som alla sett filmen.
    ”Ser du denna bild som en viss spoiler i filmen?” Samtliga 10 svarar ja.
    2st tycker t.o.m att det är en stor spoiler.

    Om du är ute efter att sabotera någons upplevelse har jag svårt att tro. Men om du verkligen lagt ner jobb på att välja ut bilderna och ändå inte kan se spoilern kan man ju fråga sig just det. Eller gjorde du en fuling och såg inte filmen men skrev om den ändå….

  7. Erik Nyström

    Jag väljer att se det positiva i att du faktiskt skickat recensionen till tio olika vänner, snarare än att bry mig om antydan att jag av någon anledning inte ens skulle sett den.

    Jag prövar säga samma sak ännu en gång: Sett i kontexten av filmen ser jag inte att någon av bilderna skulle vara en spoiler.

    Än så länge har ingen hört av sig och varit förbannad för att de fått upplevelsen förstörd av att ha läst min recension innan de sett filmen. Alltså ingen spoiler.

  8. Tänka sig att man kan länka bilder utan att länka hela recensionen …

    Förövrigt:
    Ok….. so be it….

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com