The Bureau: XCOM Declassified

The Bureau: XCOM Declassified

Redan 2006 började Irrational Games (BioShock Infinite, Freedom Force) experimentera med en rad olika idéer och prototyper för en ny X-COM-titel, men med BioShock under utveckling, och senare även en bistående roll i arbetet med BioShock 2, var det en långsam process. 2010 tog 2K Marin över projektet då de pitchade idén om ett spel som utspelade sig på 50-talet – en förstapersonsskjutare med taktiska inslag och bashantering. Spelet presenterades för allmänheten som XCOM innan det försvann under radarn och ständigt fick sitt premiärdatum uppskjutet. Så sent som i april i år dök spelet upp på nytt, nu som ett taktisk actionspel i tredje person under namnet The Bureau: XCOM Declassified.

Historien om The Bureaus utveckling är en lång och invecklad sådan som vittnar om en rad olika problem. Detta är dock inte något ovanligt inom spelindustrin och något som även det fantastiska XCOM: Enemy Unknown såg sin beskärda del av. I The Bureaus fall är slutresultatet dock inte lika lyckat och det det märks att det är ett spel som hastigt ändrat form för att räddas.

The Bureau: XCOM Declassified

Handlingen utspelar sig i 60-talets Amerika där den hemliga organisationen XCOM, grundad för att hantera en eventuell sovjetisk invasion, får flytta fokus då invasionstrupperna istället kommer från en annan värld. Spelets retrodoftande sci-fi estetik med kostymklädda agenter, vilka blandar standardiserat armémateriell med experimentell utrustning, är strålande och de adderade färg- och brusfiltren får det att kännas som en 60-tals film. En illusion som bryts genom karaktären i den överlag uselt skrivna dialogen. Som spelare styr du William Carter – en okarismatisk före detta CIA-agent och numera ledare för den mest framgångsrika av XCOMs insatsstyrkor. Carters uppgift är att rekrytera agenter, ge dem erfarenhet genom fältuppdrag och fungera som en skalpell i kriget mot utomjordingarna.

Stridssystemet i The Bureau är hämtat direkt från Mass Effect. Med befäl över två agenter kan Carter i stridens hetta sakta ner tiden till ultrarapid, där han från ett hjul kan välja bland biotic-liknande egenskaper, och dela ut order till sina anhängare. Striderna fungerar överlag bra men i synnerhet i spelets början, innan agenterna lärt sig några defensiva egenskaper, är det tydligt hur handlingsfattiga och sårbara mina medhjälpare är om jag inte daltar med dem konstant. Utöver Mass Effect så har man även hämtat inspiration från fjolårets XCOM: Enemy Unknown i form av ett liknande coversytem samt attackbonusar då man flankerar fienden.

The Bureau: XCOM Declassified

I övrigt återfinns väldigt lite av X-COM-serien i The Bureau – och de element som letat sig in är ofta dåligt integrerade. Forskning och utveckling samt resurshantering, två av de mest framstående beståndsdelarna i spelserien, lyser helt med sin frånvaro. All ny teknik hittas i fält och det räcker att jag plockar upp ett av utomjordingarnas vapen för att plötsligt ha möjlighet att utrusta alla lämpliga agenter med detsamma. Oron över att en erfaren agent ska stryka med och behöva ersättas med en färsk rekryt saknas också, trotts att permanent död för medhjälparna är en del av speldesignen. Skulle något gå snett är det bara att ladda den senaste sparpunkten och spela om striden. Möjligheten att skicka iväg agenter på egna uppdrag bjuder inte heller den på någon avvägning mellan risk och belöning då de alltid klarar av uppgiften fläckfritt.

Spelet introducerar dock några egna intressanta idéer som ger sig till känna först mot slutet – idéer som inte går att beröra utan att spoliera en väsentlig del av handlingen. Tyvärr så får de inte det utrymme och genomslag som de förtjänar, utan resulterar bara i en välkommen twist.

The Bureau: XCOM Declassified

The Bureau må ha ridit på XCOM-varumärket men faller även på detsamma då det inte lyckas kapitalisera på dess styrkor. Fans av den riktiga “X-COM upplevelsen” får istället se fram emot XCOM: Enemy Unknown expansionen Enemy Within som kommer senare i år. Jag är själv i full gång med att räkna ner dagarna.

About Adam Bing

2 comments

  1. Spelade igenom det men ganska mediokert, vissa kul element i strategi delarna men i helhet är det ännu ett skriptat ”följa röda tråden” spel, dessutom trist att där inte mer möjligheter att utrusta sin grupp och finns egentligen ingen mening att köra sido updragen då man levlar upp lika snabbt på huvud storyn 2/5 av mig

    • Håller med om att det finns på tok för få alternativ att skräddarsy sina agenter på ett meningsfullt sätt. Att träna upp fler soldater än de man har med sig har dock sina fördelar om någon skulle stryka med i strid och man inte kringgår spelets permadeath. Att det inte innefattar någon form av risk är däremot ett minus i min bok.

      Passar även på att förtydliga här i kommentarsfältet att jag justerat betyget till 2,5. En ändring som skulle skett innan publicering, men som jag missat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.