The Bodyguard

Artister i filmer har länge varit ett säkert kort för Hollywood att locka folk till salongerna. Enda sidan ljudfilmen kom har artister dykt upp i filmer och gärna sjungit också. Frank Sinatra, Elvis, Cher, Barbra Streisand. Och så Whitney Houston som gjorde debut med The Bodyguard.

Frank Farmer är livvakt och en förbannat duktig sådan. Han har varit livvakt åt två presidenter och ett antal affärsmän. Men han drar sig för kändisar, enligt honom skapar de mer problem än de är värda. Men när superstjärnan Rachel Marron blir hotade tar han motvilligt an sig uppdraget att skydda henne och hennes son. Rachel är så där odräglig som bara en kändis kan vara men finner sig dragen till Frank. Och Frank finner sig attraherad till henne trots att han vet att en affär med henne kan påverka hans omdöme. Samtidigt fortsätter hotfulla meddelanden att komma om att Rachel skall dö.

Det är lätt att tro att denna film var skriven specifik för Whitney Houston men Lawrence Kasdan skrev manus redan på 70-talet och hade då i åtanke att Steve McQueen och Diana Ross skulle spela huvudrollerna. Så blev det inte och när Kevin Costner bestämde sig att producera samt spela huvudrollen så kom föll valet på Houston. Det blev succé och filmen kom att spela in över 400 miljoner dollar och hamnade på andra plats efter Aladdin. Publiken älskade filmen medan kritikerna hatade den. Året efter fick den gott om Razzienomineringar och många sågade Whitney Houston.

Så hur dålig är filmen? Den är dålig men inte så illa som jag trodde jag skulle dyka. Den känns väldigt mycket som en film av sin tid. Den där tidiga 90-talskänslan finns där, framförallt i hur filmen är fotad. Ni vet, scener med mycket neon och när det regnar så är det som alla himlens moln har öppnat sig samtidigt. Foton inne är färgerna väldigt lätta och vitt dominerar. Det känns mycket som en musikvideo för det var så man gjorde film då. Kevin Costner gör så gott han kan i sin roll, här var han på toppen av sin karriär. Först Oscar med Dansa med vargar sedan megahit med Robin Hood och sedan denna film. Costner är ett proffs som klarar av sin roll som livvakt med bravur. Men det är en kamp med tanke på hur dålig Whitney Houston är.

Hon skall spela diva men gör det lite för mycket. Ni vet när en skådespelare inte kan tona ner sin roll utan istället vrider upp den ett par steg. Det är Houston. Tydligen klipptes filmen om kraftigt efter att testpubliken hade hata hennes roll. Men det blir ändå inte bra. Och kemin mellan henne och Costner är minst sagt stel. Samtidigt, det är inte dåligt som helhet. Det är inte bra men jag har sett flera filmer som är betydligt uslare än denna. Och Costner har charmen som gör att hans roll fungera oavsett vad han har för motspelare. Sedan är skurken precis som han skall vara i filmer som denna. Första gången man ser honom säger man högt ”okej han är the bad guy”.

Mick Jackson började sin karriär att regissera för BBC innan han i mitten på 80-talet flyttade till Hollywood. Där blev det 5 filmer innan han fortsatte med att regissera för amerikansk tv. Han är tillräckligt van som regissör för att inte göra bort sig för mycket samtidigt som han knappast har fingertoppskänslan som skulle göra detta till en underhållande film.

The Bodyguard är en film som jag tror många har ett minne av, den var en sådan megahit att alla såg den. Men den är som många filmer från denna tid en film som inte har åldrats med grace. Inte dålig men inte heller bra. Mest en axelryckning.

Artister i filmer har länge varit ett säkert kort för Hollywood att locka folk till salongerna. Enda sidan ljudfilmen kom har artister dykt upp i filmer och gärna sjungit också. Frank Sinatra, Elvis, Cher, Barbra Streisand. Och så Whitney Houston som gjorde debut med The Bodyguard. Frank Farmer är livvakt och en förbannat duktig sådan. Han har varit livvakt åt två presidenter och ett antal affärsmän. Men han drar sig för kändisar, enligt honom skapar de mer problem än de är värda. Men när superstjärnan Rachel Marron blir hotade tar han motvilligt an sig uppdraget att skydda henne och hennes…

Review Overview

Betyg

40

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com