The Amazing Spider-Man (TV-spel)

En gång i tiden fanns det ett spel som hette Spider-Man 2, ett riktigt bra spel faktiskt. Ett spel som tillät spelare att svinga sig fram längs skyskraporna i Manhattan, ett spel där spelaren faktiskt kändes sig som Spider-Man. Sedan dess har ingen lyckats fånga känslan i ett spel igen även om utvecklaren Beenox varit nära i sina tidigare spel. Men nu får de chansen att göra det officiella spelet till The Amazing Spider-Man.

Spelet utspelar sig en tid efter filmen tar slut. Oscorp nya chef, Alistair Smythe, håller i hemlighet på att ta över Doktor Connors arbete och skapa nya dödliga mutantraser. Men något går fel och snart springer dessa varelser runt i New York och infekterar invånarna. I ett försök att förhindra spridningen skickar Smythe ut robotar som skall neutralisera eventuella infekterade. Då Gwen Stacy är en av de infekterade, bestämmer sig Spider-Man för att hitta ett botemedel istället och tar hjälp av Curt Connors. Problemet är bara att robotarna ser Spider-Man som en fara och försöker neutralisera honom. Så nu tvingas han slåss mot både infekterade, robotar och möta några av sina största fiender i form av Rhino, Vermin och Scorpion.

Beenox har tagit rätt steg, bygg vidare på filmen och skapa en egen historia. Det kanske inte är den mest spännande historien men den för handlingen framåt och fungerar för stunden. Spelet är uppdelad i två faser. I den ena svingar du runt i Manhattan. Där kan du göra en mängd olika saker, som bekämpa brott, ta foton, hitta serietidningar, delta i lopp etc. Valfriheten är mycket stor och det är roligt att svinga sig från skyskrapa till skyskrapa. Dels för att det är enkelt (håller ner en knapp och styr) och dels för att Beenox verkligen har fångat farten. Det suger verkligen i magen när marken rusar emot dig och Spider-Man i sista stund slänger ut en spindeltråd och susar mot himlen istället. Här är spelet som bäst, du kan göra saker och ting i din egen takt och det är skoj att utforska Manhattan.

Den andra fasen i spelen är uppdragen. Dels finns det de som för spelet vidare och dels finns det sådan som är extra, men ger dig mer erfarenhetspoäng. Dessa poäng kan sedan användas för att uppgradera både Spider-Man och hans utrustning. Dessa uppdrag fungerar inte lika bra. Du har oftast en snitslad bana som du skall ta dig fram igenom, som består av kloaker, kontorslandskap, lagerlokaler eller vad det nu kan tänkas vara. Det är betydligt tajtare och det är inte samma känsla av svinga sig runt här. Stridsystemet påminner väldigt mycket om det som Rocksteady utvecklat till sina Batman-spel. En knapp för attack, en knapp för att undvika, och när du fått in tillräckligt många träffar kan du göra en combo som slår ut din fiende direkt. Och skulle det krisa sig rejält finns en nödknapp som skickar iväg dig till en annan del av rummet. Du kan även smyga runt och så länge du inte syns kan du ta ut dina fiender direkt med webbattacker. Som ni märker är det ctrl+c direkt ifrån Batman-spelen, men om det funkar så varför ändra? En snygg liten detalj är att Spider-Mans dräkt blir mer och mer söndersliten desto mer skada han tar. Dock känns spelet lite för lätt, det fungerar utmärkt att krypa runt i taket och ta ut fiender och de gånger du måste slåss på marken känns motstånden aldrig svårt. Lite tråkigt att spelet, även på de högsta svårighetsgraderna, aldrig blir en utmaning på det sättet jag hade önskat.

Bäst i spelet är de stora bossstriderna. När Spider-Man tvingas slåss mot gigantiska robotar ute på Manhattan så levererar spelet verkligen. Dels svingar du dig fritt och försöker undvika attacker från en 30 meter hög robot, dels så gäller det att ha koordination och snabbhet för att slå ut honom. Jag önskar att det hade funnits fler sådana för de var riktigt roliga. De andra striderna mot fiender som Vermin och Scorpion är inte lika kul. Oftast kan du undvika deras attacker med lätthet, få in ett par snabba slag och upprepa. Håll på så i ett par minuter och du är klar.

Grafiken och presentationen är okej men inte mer. Spelet känns inte som ett nytt spel, mer som något som har ett par år på nacken. Grafiken står inte ut på något sätt och det känns ganska så snart som att det är samma kloakgång som jag kryper igenom hela tiden. Animationerna lider av samma problem, snart har jag sett allt Spider-Man kan göra och även om de jag slåss mot har olika kläder och utrustning känns de som samma karaktärer då animationerna inte ändras särskilt mycket.

Så hur fungerar spelet då? Rätt så bra ändå, det är roligt att svinga sig runt Manhattan och ta sig an olika uppgifter. Roligast är fotouppdragen då det inte alltid är klart exakt vad som skall göras utan man måste undersöka och leta för att hitta svaren. Men det blir relativt snabbt samma sak om och om igen. Handlingen griper aldrig tag i mig och uppdragen handlar mer om att smyga runt uppe i taket och ta ut fiender, än att faktiskt göra något spännande. The Amazing Spider-Man är ett spel som lämpar sig bäst i små doser och kan då faktiskt vara riktigt underhållande, men förvänta er inget nytt och revolutionerande här.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.