The Accountant

Titeln på filmen gör en sorts komisk poäng av sig själv, liksom affischen där Ben Affleck poserar med ett gevär i militärklass med filmens titel (bokstavligen: ”revisorn”) över ansiktet. Symptomatisk för filmen är att den inte utnyttjar det absurda konceptet med en extraknäckande revisor till fullo. Det här är istället en film som försöker köra ner flera bitar kaka i halsen på sig själv och samtidigt behålla hela festen på fatet.

accountant1

Obs! Denna recension kan innehålla en del spoilers, men frågan är egentligen varför The Accountant behövde hålla på dessa hemligheter från början? Filmskaparna undanhåller information som är vital för att förstå karaktärernas handlingar tills det är alldeles för sent att väcka sympati för deras situation. Affleck spelar Christian Wolff som i princip är Bruce Waynes autistiske kusin. Kopplingen finns inte bara i det att mannen för tillfället axlar Batmanmanteln, men för att Christian lever ett regelrätt dubbelliv, och också för att filmen lider av samma fullständiga brist på moraliska kompass som Zack Snyders superhjältefilmer (för en mer ingående beskrivning och filmfenix’ officiella ståndpunkt hänvisar jag till Stefans recension). Om det går att överse med är The Accountant en ok action/konspirationsfilm för stunden.

Här löper flera historier parallellt och The Accountant verkar ha svårt att bestämma sig för vad för sorts film den vill vara och klarar inte av att knyta ihop allt, även om allt får sin upplösning. Här finns frön till minst tre bra filmer: Den om den autistiske revisorn som avtäcker en konspiration inom ett stort företag och försätter sig själv i livsfara, samtidigt som en försiktig vänskap spirar mellan honom och kollegan Dana (Anna Kendrick). Här finns också filmen om den till ytan livlöse revisorn som samtidigt av någon oklar anledning tvättar pengar åt några av världens största kriminella organisationer (i ett helt överflödigt bispår letar samtidigt J. K. Simmons och Cynthia Addai-Robinsons federala agenter efter denne svårfångade man). Och så slutligen historien om den förvirrade autistiske pojken som av en järnhård fader ”härdas” och omsluts av våld tills han blir en påtvingat psykopatisk krigare för att kunna ”skydda” sig själv från mobbare – och resultatet denna uppfostran har på Christian och hans bror som båda blir våldamma män.

the-accountant-20165802

Christians motivation förblir oklar bakom högfunktionell autism där den till synes känslokalla ytan verkar dölja en medkänsla som förtryckts av utomordentligt uselt föräldraskap snarare än själva den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen. Han (och filmen) lever upp i mötet med Dana (Kendrick är alltid en välkommen närvaro som en kort stund tillför sin sedvanliga humor och värme) där filmen under en period också lämnar sin gråa och modernistiska färgskala. Christians autism ger honom ett fantastiskt sinne för siffror och oerhört fokus, och hans träning gör honom till den ultimata lönnmördaren samtidigt som den isolerar honom från andra människor. Det är därför ironiskt att The Accountant är så otroligt ofokuserad och den lider lika mycket som den ensamme Christian när berättelserna hålls isär. Speciellt i de avgörande mötet mellan Affleck och Jon Bernthals karaktär (för ordningens skull icke namngiven här, men allvarligt kunde hans identitet inte vara mer uppenbar) som kommer i sista akten. Då exploderar duken i en brutal uppvisning i onödigt våld där skurkens hantlangare dödas utan skrupler och en slutgiltig regelrätt avrättning spelas för komisk effekt. Resultatet lämnar en bitter eftersmak i munnen och blir inte övertygande nog för att se om filmen igen, något som krävs för att till fullo förstå alla krokar i handlingen.

Titeln på filmen gör en sorts komisk poäng av sig själv, liksom affischen där Ben Affleck poserar med ett gevär i militärklass med filmens titel (bokstavligen: ”revisorn”) över ansiktet. Symptomatisk för filmen är att den inte utnyttjar det absurda konceptet med en extraknäckande revisor till fullo. Det här är istället en film som försöker köra ner flera bitar kaka i halsen på sig själv och samtidigt behålla hela festen på fatet. Obs! Denna recension kan innehålla en del spoilers, men frågan är egentligen varför The Accountant behövde hålla på dessa hemligheter från början? Filmskaparna undanhåller information som är vital för…

Review Overview

Betyg

40

About Alva Bexell

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.