The 15:17 to Paris

Clint Eastwood är på tapeten igen i och med biografi-/dramarullen The 15:17 to Paris. Aldrig hört talas om den? Det är inte allt för märkvärdigt då den gallrades bort från bioprogramen i Sverige och gick direkt till Blu-Ray och DVD.

The 15:17 to Paris är en verklighetsbaserad historia om tre unga amerikaner, Anthony Sadler, Alek Skarlatos och Spencer Stone, de två senare amerikanska militärer, som stoppade en terrorist på ett tåg mellan Amsterdam-Paris i augusti 2015. Attacken i sig blev inte långvarig då ett av terroristens vapen klickade och den ena amerikanen lyckades övermanna honom vilket i sin tur innebar att attacken landade på noll dödsoffer.

Den gode Clintan har under de senaste dryga 15 åren haft en otrolig förkärlek till den amerikanska armén och patriotism – The 15:17 to Paris är inget undantag. Även fast huvudpersonerna i sig är värda den franska Hedersmedaljen och alla hyllningar de kan få så är denna historia berättad i filmformat (dvs som underhållningsform) blir det dock långt, långt ifrån bra. Av de dryga, och olidliga, 95 minuter behandlar i runda slängar 20 minuter själva terroristattacken, eller tågresan, medan resterande tid läggs på att först presentera huvudpersonernas skolgång i ung ålder för att sedermera avsluta presentationen med deras backpackande i Europa som föranleder deras närvaro på 15:17-tåget. Jag riktar ingen kritik mot killarna och deras uppväxt, men oj vilken sömnig bakgrundshistoria. Detta är ett typexempel på att vad som helst inte lämpar sig för att porträtteras på film.

Cirka trekvart in i filmen retade jag mig så mycket på skådespelarinsatserna att jag var tvungen att plocka fram telefonen och ta reda på vilka det var som lirade huvudrollerna. Till min stora förvåning spelades huvudrollerna av killarna som var med i den verkliga attacken. Så går det när man går in i en film icke påläst. En eloge till Eastwood för detta, men han lirar även med höga insatser genom att inte använda sig av professionella skådespelare, och med facit i hand blir det inte bra överhuvudtaget.

Många gånger kliar man sig i huvudet och undrar vad Clintan verkligen vill förmedla med The 15:17 to Paris. Förutom sin patriotism och krigspropaganda dyker det upp någon form av anti-ADD-propaganda där Spencers mor vägrar inse att hennes son eventuellt lider av det och istället kontrar med att hennes Gud är större än lärarens statistik, och hux flux har vi fått in lite religiösa normer i denna saliga cocktail av budskap och värderingar. För övrigt gick eleverna på en kristen skola. På fritiden lekte de mest krigslekar ute i skogen med paintballgevär som lika gärna skulle kunna vara en prolog till en film om valfri amerikansk skolskjutning.

The 15:17 to Paris är ett haveri av sällan skådat slag, i synnerhet när Clint Eastwood i registolen brukar vara synonymt med kvalitet. Enda gången det hettar till är de få minuterna som faktiskt visar själva attentatet och huvudpersonernas hjältemodiga insats, men då har vi redan genomlidit en totalt ointressant barndom och en trött Europa-resa som stillsamt, och omgående, vaggar dig in i John Blunds famn. Nej, jag tror och hoppas att 88-årige Eastwood har ett par högkvalitativa rullar innanför västen innan han hänger in klappan i garderoben och pensionerar sig, för det här är inte avslutningen, på en annars lysande karriär, som jag vill ha.

Clint Eastwood är på tapeten igen i och med biografi-/dramarullen The 15:17 to Paris. Aldrig hört talas om den? Det är inte allt för märkvärdigt då den gallrades bort från bioprogramen i Sverige och gick direkt till Blu-Ray och DVD. The 15:17 to Paris är en verklighetsbaserad historia om tre unga amerikaner, Anthony Sadler, Alek Skarlatos och Spencer Stone, de två senare amerikanska militärer, som stoppade en terrorist på ett tåg mellan Amsterdam-Paris i augusti 2015. Attacken i sig blev inte långvarig då ett av terroristens vapen klickade och den ena amerikanen lyckades övermanna honom vilket i sin tur innebar…

Review Overview

Betyg

20

About Kenny Nordgren

Kenny Nordgren
En nästan värmlänning som sedan hösten 2014 är bosatt i Kungälv utanför Göteborg. Arbetar till vardags som pedagog på en låg- och mellanstadieskola. I ryggsäcken finns fem år på universitet med studier inom filmvetenskap och historia. Dagdrömmer om att inom en överskådlig framtid få chansen att skriva en doktorsavhandling rörande skräckfilm. Gillar förutom film även fotboll, tv-spel, hårdrock och att laga rolig mat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com