That’s My Boy

Sedan jag såg That’s My Boy har jag även hunnit se Grown Ups och där påmints om det jag älskar med Adam Sandler. När han vill har han en unik känsla för att få barnsliga skämt att fungera och han har en för mig oemotståndlig charm när han spelar en karaktär nära sig själv. Det är synd att allt han egentligen verkar vilja göra, är filmer där han får spela efterbliven så irriterande som bara han kan.

Ni kanske har läst artiklar om lärarinnor som fått till det med skolpojkar, givetvis långt ifrån okej, men något som kan bringa en grabb fullständig lycka i alla fall tillfälligt. Femtonårige Donny är en av dessa pojkar. För hans del blir lyckan dock ofrivilligt långvarig då hans skolfröken blir gravid och han får vårdnaden av sonen Todd. Vi lämnar 1984 för 2012 och träffar Donny (Adam Sandler) i ögonblicket där han får reda på att de senaste 18 årens skatt inte dragits av sig själv. Samtidigt planerar hans son Todd (Andy Samberg), egentligen Han Solo men han ändrade sitt namn, sitt bröllop med Jamie (Leighton Meester från Gossip Girl). När Donny upptäcker detta ser han det som ett lysande tillfälle att både återuppta kontakten med sin son, och inkassera de 43 000 dollar han är skyldig Skatteverket. Även fast Todd har ett mycket välbetalt jobb i finansbranschen, är inte målet att tigga pengar från sin son, utan att få med sig Todd till fängelset där hans mor (Susan Sarandon) fortfarande sitter för en TV-sänd återförening. TV-bolagets pengar kommer dock längre och längre bort med varje misslyckat försök Donny tar till för att komma närmare sin son under veckan fram till bröllopet.

Varför håller han på så här? Jag minns när jag såg hans första titelroll i Billy Madison och var tvungen att stänga av strax efter att han kissade på sig. Inte för att skämten var mycket lägre än i andra filmer jag sett klart, utan för att Adam Sandler spelade sin roll på ett så otroligt irriterande sätt. Enligt min kollega Joakim Helmbrant slog han alla irritationsrekord nu senast i Jack and Jill, men den har jag lyckats missa (med betoning på den första delen av ordet lyckats). Hans Razzie-vinnande karaktär i That’s My Boy kan jag komma på oändligt med sätt han kunde ha spelat på där han troligtvis hade varit pinsammare, och framför allt roligare, än han är nu. Det kan alltså inte bli mer fel än den mentalt handikappade Hank Moody (från Californication) han hittat på till denna film. Donny är tio procent trovärdighet och nittio procent Adam Sandler som använder sin status i Hollywood till att inte lyssna på några goda råd utan göra exakt den karaktär han vill göra just nu.

Det värsta är över, men det finns en klar bubblare till att vara det sämsta med filmen. Inhoppet från Vanilla Ice tyckte jag först var en ovanligt modig cameo-roll som sig själv, där han numera vänder på hamburgare istället för ord. Att rapparen sedan kommer tillbaka och slutar som en av de fem karaktärerna med mest tid på duken, förstår du nog själv vilken dålig idé det är. Det är inte så att jag påstår att han blivit lovad rollen på fyllan, men betydligt tyngre droger än alkohol var definitivt inblandade.

Få skulle kanske använda ordet räddning tillsammans med den här filmen, men för mig är Andy Samberg just det. På samma sätt som Adam Sandler kan vara det bara han vill, finner jag Samberg oerhört charmig, och jag älskar mycket av det jag sett han göra på Saturday Night Live och givetvis långfilmen Hot Rod. Det är visserligen en helt vanlig ”straight guy” han spelar, men han gör det med bravur mot en person som befinner sig i ett spex som inte skulle få en omstart utav de mest kräkfulla studenter. De flesta skämten i filmen är ganska plumpa men jag gillar dem ofta ändå, och Samberg sätter dit sina en efter en. Det du har läst är inte en recension av That’s My Boy, utan en beställning av en ”fan edit” med Adam Sandler bortklippt. Jag hoppas att Samberg är lika ovillig att gå i Sandlers fotspår som hans karaktär är i filmen.

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.