Tetro

Tungsint familjedrama signerat den legendariske filmskaparen Francis Ford Coppola.

Tetro är inte bara den första långfilmen på flera år som Francis Ford Coppola skrivit originalmanus till, utan även ett av hans mest personliga verk. Det är en melodramatisk familjeberättelse som tar upp det komplicerade förhållandet mellan en fader och hans excentriske son, såväl som relationen mellan två bröder som återförenas efter många år. Hemligheter och händelser i det förflutna kastar en mörk skugga över filmen och bildar ett ok på karaktärernas axlar.

Denna tyngd återges även estetiskt, med en medvetet artificiell ljudbild, som tillsammans med filmfotografen Mihai Malaimares monokroma foto och dramatiska ljussättning skapar en surrealistisk känsla. Faktum är att Tetro väver sin magi med en vacker svartvit duk, men lämnar mycket att önska beträffande berättandet.

Den prydligt illusoriska uppbyggnaden mynnar dessvärre ut i en serie såpopera-liknande vändningar som verkar stå till tjänst för Coppolas egna storslagna filosofiska tankar kring förhållandet mellan personlig vinning, konst och familj. Manuset är ojämnt och i vissa nyckelsekvenser blir filmen nästan plågsamt melodramatisk. När jag ser filmen, infinner sig känslan av att Tetro är Coppolas pretentiösa försök att visa på ett kreativt och filosofiskt djup i sitt filmskapande. Någon borde ha påmint honom om att hans verkliga styrka ligger i filmiskt berättande, ett område där han redan visat sin förmåga att prestera storartad konst.

About Alexander Bing

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.