Tema: Quentin Tarantino del 8 Kill Bill

Nästa vecka är det äntligen svensk biopremiär för Once Upon a Time in Hollywood! Så idag blir vår sista del av temat om Quentin Tarantino, dagens ämne blir hans fjärde film Kill Bill. Som ni säkert vet så är filmen indelad i två volymer men det är en film så vi håller oss till det. I huvudrollen har vi fantastiska Uma Thurman som jag hade glädjen att få ”träffa” på Stockholms Filmfestival 2014. Hon var där för att ta emot det prestigefyllda priset Stockholm Achievement Award och efter intervjun och prisutdelningen visades just Kill Bill.
Jag gillar allt med Kill Bill men speciellt
användandet av musiken och ljudeffekterna, mixen av filmmedier och de små detaljerna. En favoritdetalj är att vi inte får veta huvudkaraktärens namn förrän väldigt sent i filmen, vilket inte är helt sant eftersom om vi varit uppmärksamma så har vi fått veta det tidigare i filmen. Med mixen av filmmedier menar jag framförallt de delar av filmen som är animerade, ett genialiskt och vackert drag som tillsammans med det japanska språket blir en fin homage till både anime och samurajfilmer. Men även att hela filmen är uppdelad i ett slags serietidningsformat, med dess ljudeffekter, scenformat, kapitel och klara färger och kostymer.
När jag såg premiären av Kill Bill så bodde jag i Spanien, och som ni säkert känner till så dubbar dom ju allt, så första gången jag såg filmen var alltså på spanska. Något som gjorde att jag missade ganska många detaljer som Tarantino använder i sitt språk, saker som inte kan översättas, så när jag flyttade hem till Sverige och såg den igen så blev det en helt ny upplevelse. Det finns så många underbara scener och detaljer i Kill Bill, jag har säkert sett den 20 gånger men jag hittar alltid något nytt att fascineras av. Det är en genomtänkt film med så många fantastiska scener och det är en jävligt galen film och jag tror inte att Quentin kan åstadkomma något liknande igen. Slagsmålsscenerna i slutet av första volymen är delvis i svartvitt eller skuggfilm, något som är väldigt snyggt men också ett sätt att undvika censur, då rött sprutande blod censureras ganska ofta i amerikansk film. Det svartvita formatet blir även i vissa scener en väldigt fin hyllning till filmhistorien.
Uma Thurman gör möjligtvis hennes bästa roll någonsin men hela castingen är ju fantastisk med bland andra Lucy Liu, Vivica A. Fox, Daryl Hannah, David Carradine, Michael Madsen, Julie Dreyfus, Shin’ichi Chiba, Chia-Hui Liu och Chiaki Kuriyama. Kill Bill är möjligtvis Tarantinos sista lekplats, vilket gör att den lever på ett sätt som bara han kan skapa.
*Det har skrivits en del om händelser som berör filmen, vilka jag väl känner till men jag kommer inte ta upp det här.
Revenge is a dish best served cold
Photos © Quentin Tarantino

About Angela Ljungkvist

Angela Ljungkvist
Filmhistorien är magisk. Hollywood gör mycket bra men också mycket dåligt. Fransk film ligger nära mitt hjärta. Skräckfilm är min hatkärlek och jag ser det gärna men med lampan tänd. Älskar 40-och 50-talets filmstjärnor och dess skapare samtidigt som jag beundrar Nya vågens nakenhet. 90-talet är förmodligen det allra bästa årtiondet inom film. Tim Burton är sagolik och Tarantino är min stora kärlek.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.