Tekken 7

Ända sen jag kan minnas har jag varit en rätt hardcore spelnörd och det finns inte ett enda spel jag har spelat som jag inte kommer ihåg. Jag har minnen från när jag var fyra år gammal och spelade en svartvit version av det första Prince of Persia-spelet på en överviktig vit laptop som kändes komma från 1800-talet, tillsammans med min pappa. Jag har minnen från när jag spelade Sonic The Hedgehog 2 med min storasyster på vår Sega Megadrive som spårlöst försvann med åren. Bland mina bästa spelrelaterade barndomsminnen kommer från dem gångerna då jag fick titta på när min storebror spelade Final Fantasy 7 på hans Playstation 1. Men de riktigt magiska stunderna upplevde jag när min bror inte var hemma för det innebar att jag kunde smyga in i hans rum och spela några av spelen själv. Det fanns ingen poäng med att spela något med långa berättelser som krävde att man hade ledigt minne på minneskortet (det var alltid fyllt med Final Fantasy-sparfiler) så det slutade oftast med att jag startade igång Tekken 2. Detta resulterade i att jag blev ett stort fan av denna ikoniska fightingspelserie och att jag spelade igenom alla framtida utgåvor av Tekken-serien. Så med det, har Katsuhiro Harada och hans team på Bandai Namco, med deras nyligen släppta Tekken 7, lyckats imponera på mitt unga spelberoende jag?

Om det är något jag alltid har älskat så är det hur tillfredställande fightingsystemet är i Tekken-serien och hur lätt det är att spela. Det är ett typiskt fall av ”lätt att lära sig men svårt att bemästra”. En person som aldrig har hållit i en spelkontroll i sitt liv kan hoppa direkt in i en match och ha kul (så länge man trycker frenetiskt på alla knappar). Men samtidigt om man lär sig alla attackkombinationer och manövrer så kan man åka till EVO i Las Vegas och turnera mot världseliten i Tekken och kanske till och med vinna lite prispengar.

Men det som förvånar mig är att Bandai Namco har lyckats göra Tekken ännu mera användarvänligt men samtidigt mer komplext i deras senaste kapitel i Tekken-sagan, samt tillägga extra polering på spelets fightingmekanismer. Till exempel kan man nu utföra en flashig specialattack när ens livmätare är låg nog vilket ger den förlorande sidan ett ess i rockärmen när turen inte ligger på dess sida. Ett annat exempel är att man kan under spelets storyläge göra olika simplifierade attacker som är i vanliga fall mer komplicerade att utföra. Man har även lagt till lite extra effekter här och där som ökar spänningen i striderna som till exempel dynamiskt ändrande banor eller en slow-motionsekvens som spelas upp när två motståndare slår varandra samtidigt. Det är även vänligare mot nybörjare och givande för erfarna spelare.

Tekken 7 ser även bättre ut än någonsin och musiken skapar fortfarande den perfekta stämningen i alla stridsscenarion, vare sig det är en tentakelsamuraj som slåss mot en poserande panda eller en blodig kamp mellan en far och son på toppen av en vulkan. Bandai Namco har alltid hållit en hög standard på spelens presentation och det har alltid varit lika spännande för mig att se hur varje spel i serien utvecklas på den fronten. Bara att sitta och lyssna på Tekken 7s remixar av gamla låtar i serien och den fantastiska menymusiken ”Solitude” medan jag skriver denna recension ger mig en stark adrenalinkick och en längtan efter att spela mer.

Påtal om stämning, mängden kostymer och olika sätt man kan klä sina karaktärer har nått en helt ny nivå. Genom att spela några av Tekken 7s olika spellägen så kan man vinna guld som i sin tur låter en köpa nya klädesplagg och accessoarer. Mängden val och kombinationer är nästintill oändliga och man kan spendera flera timmar med att försöka få till den där perfekta looken för sin favoritkaraktär. Du kan till exempel gå in i en match i spelets välfungerande onlineläge och se ut som den coolaste katten i stan eller den största muppen som har någonsin existerat.

Den enda riktiga kritiken jag har mot Tekken 7 är bristen på spellägen. För någon anledning är Team Battle borta, ett läge som tillät två spelare att slåss mot varandra med sex olika karaktärer vilket brukade vara mitt favoritflerspelarläge när jag var liten. Något som också tynger mitt hjärta är frånvarandet av alla roliga minispel som har funnits i tidigare spel som volleyboll-läget i Tekken 3 eller bowlingläget i Tekken Tag Tournament. Förhoppningsvis får vi tillgång till dessa sidoattraktioner i framtiden i form av DLC men tills dess får man hålla tummarna och fortsätta samla pengar för att köpa en ny hatt till utomjordingsninjan Yoshimitsu.

Tekken 7 är ett kärleksbrev till hela fightingspelserien och definitivt det mest polerade spelet hittills. Balansen mellan tillgängligheten för nybörjare och bevarandet av de tekniska spelmekanismerna är mästerligt utfört och tillsammans med en fantastisk presentation och ljudspår så har du en av de bästa fightingspelen någonsin gjorda.

Ända sen jag kan minnas har jag varit en rätt hardcore spelnörd och det finns inte ett enda spel jag har spelat som jag inte kommer ihåg. Jag har minnen från när jag var fyra år gammal och spelade en svartvit version av det första Prince of Persia-spelet på en överviktig vit laptop som kändes komma från 1800-talet, tillsammans med min pappa. Jag har minnen från när jag spelade Sonic The Hedgehog 2 med min storasyster på vår Sega Megadrive som spårlöst försvann med åren. Bland mina bästa spelrelaterade barndomsminnen kommer från dem gångerna då jag fick titta på när…

Review Overview

Betyg

90

About Vladimir Stanisic

Vladimir Stanisic
En stor spelnörd med glatt humör som spenderar lite för mycket tid på nätet och framför TV:n. Vet det mesta om retrospel och gamla konsoler och försöker hålla sig själv konstant uppdaterad i dagens händelser inom spelvärlden.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com